Hemmet

Det ser mörkt ut

Ja, på riktigt alltså. Den senaste veckan har inte mindre än FEM lampor gått sönder. Varav en av dem, som faktiskt GICK SÖNDER. Det var kökslampan över köksbordet – jag tryckte på lysknappen, den blinkade till, sen ”exploderade” lampan. Det blixtrade till och sen flög det skärvor över hela köket. Jag tror jag skrek, jag gör det ibland när extremt oväntade saker händer. Jag har aldrig varit med om att en lampa gått sönder på det viset. Helt sjukt.

Sen undrar jag vad det är med mina katter och glasskärvor? Jag sopade ju upp glaset från lampan och ställde det åt sidan medans jag dammsög (hade precis bytt soppåse och jag tyckte inte det kändes helt lämpligt att ha glasskärvor löst i botten)

… och där publicerade inlägget! Kattskrälle som gjorde så jag klickade fel.

Hur som helst. Katterna går och plockar skärvor från sopskyffeln! Idoter. Samma sak när de rev ner en av glasschack-pjästerna så att den gick sönder, de plockar upp nån skärpa och går iväg med den. Man är ju livrädd att de ska försöka svälja dem nån gång. Idioter.

Nåja, jag ska väl försöka lista ut vad det ska vara för lampor överallt, och sedan sätta igång att byta dem. Förutom den som ”exploderade”, för där sitter fortfarande sockeln kvar inne i lampan, och jag tänker inte sticka dit fingrarna i första taget.

Vardagen

Är huvudet dumt så får bilen lida…

Jag är en klant. Ett stort jävla arsel kan man också säga om man vill uttrycka sig lite mer färggrant.

När vintern började komma så gjorde jag en vinterkoll av bilen. Såg till så att jag hade det mesta som vintern kräver. När jag åkte till Umeå kollade jag att jag hade vatten, vilket jag hade. Jag hade tänkt fylla på glykol då, men det föll ur huvudet när jag såg att det var gott om vatten i kylaren. Troligtvis var det inte särskilt mkt glykol i det vattnet heller.

Sen, ni vet, så kom kylan häromdagen. Inget jag tänkt på eller brytt mig om, jag har inte använt bilen på ett par dagar. Förrän nu, när jag skulle ut till Töva och hämta Andreas som också håller på att jomla med sin bil. Då har visst vattnet i min bil frusit, så när jag är ute på timmervägen så ser jag hur temperaturmätaren stiger… Och stiger… Och stiger… FAN!

Jag är inte så tjurig över ATT det händer. Mest bara på NÄR det valde att hända. Andreas har hjälpt mig så enormt mkt under den tid vi känt varandra, så det känns rejält jävla överpissigt att det här hände precis en gång när jag hade chans att ”hjälpa tillbaka”. Jag känner mig skitdum helt enkelt…

Nu är pappa på väg hit iaf. Vi ska försöka bogsera mig och den lilla röda bilen till sjukhusgaraget så att den får tina.

Jävla skit alltså…

Vardagen

Ett fredagsbesök

Fick oväntat besök här på kvällskvisten. Vi har suttit och kikat på tv och surrat om både det ena och det andra. Klart trevlig kväll, även fast Lillebror har släppt en och annan rökare. Jag är inte den som brukar ”skylla på hunden” men den här gången var det fan inte jag!

Nu ska jag försöka sova lite. Blev ju inte så mkt mer sovande efter dörrringaren imorse, så jag har varit rätt trött faktiskt. Imorn ska jag väl försöka hä mig ut till stallet igen, om det inte är så förjordat kallt så kanske det blir premiärridturen. Jag borde väl kanske egentligen vänta tills foten är bättre, men jag har inte lust att vänta så mkt längre. Samtidigt kan det väl vara bra att ha lite ”gårdsträning” med Lillebror med så att han lär sig vart han ska vara någonstans. Jag hoppas kunna ta med honom ut i skogen vid kommande ridturer, hoppas hoppas hoppas att det funkar :)

Sova var det ja. Kanske ett telefonsamtal först. Sen sova. Snark.