Media

Är onani otrohet?

Folk alltså…. Ja, jag känner att jag inte riktigt kan inleda på något annat vis.

Det finns en sida på internet som heter Famljeliv. På den sidan finns även ett diskussionsforum. Jag har inte varit inne där många gånger, men de gånger jag varit där och skrotat runt så tycker jag överlag att det är ett helt okej forum med relativt vettiga användare.

Idag hamnade jag, genom klickning från Backmans twitter, i en tråd med detta ”grundinlägg”:

Anonym (Förbannad) skriver:

Nu har han gjort sitt, den jäveln satt och runkade när jag kom hem men nu åker han ut. Jag blir så förbannad på sånt här. Hur ska man få en kille att respektera en, fy fan säger jag.

Jag var helt övertygad om att trådskaparen var ironisk. Tills jag läste vidare. För lets face it, med en sån inledning så MÅSTE man läsa vidare. Hon var fullt allvarlig. Och så var även några av de efterföljande.

Josse112 skriver:

Jag skulle också slängt ut honom (seriöst menat) särskilt om det var till porr, detta är min pojkvän väl införstådd i. Runkar han så gör han det väldigt diskret och med förhållandet som insats varje gång. Vi har alla olika gränser i våra förhållanden – alltifrån übermonogama (så som mitt eget) där onani inte är tillåtet hos de båda parterna – och så finns det öppna förhållanden där tex sex med andra är tillåtet. Båda är vaianter på hur människor i ett fritt samhälle sammanstrålar och väljer att leva sina liv tillsammans, inget konstigt med det, och även mycket styrda förhållanden (så som mitt eget) bottnar i det fria valet.

Okej. Om båda parter tycker att onani är så gräsligt hemskt så spelar det väl ingen roll om man har ett ”onaniförbud” i sitt förhållande. Fast ändå, varför? Det känns ganska extremt om man har ”förhållande som insats” när man onanerar. Att man onanerar är ju inte som ett likhetstecken mot att man älskar sin partner mindre. Man kanske helt enkelt är kåt! Och som någon i tråden kommenterat, det är väl bättre då att partnern stannar hemma och onanerar än drar till grannen och sätter på h*n.

Sen om det är till porr eller inte… Okej, det finns väl säkert vissa typer av porr som jag inte skulle vilja komma på min partner med att titta på. Men jag skulle ju fortfarande inte förbjuda honom att titta på porr. Återigen – hellre det än att han utövar porren med någon annan.

En annan aspekt av det hela är dock, som en annan skribent tog upp, ifall han onanerat istället för att ha sex med sin partner. Då kan jag väl förstå om man tröttnar.

Ja, hur som helst, troll eller inte troll, jag orkar inte läsa igenom hela tråden. Den är på över 800 inlägg i skrivande stund, och även om den är intressant så orkar jag inte. Tråden i sin helhet kan man hitta HÄR.

Keep on runking…!

Allmänt

Skillnad

Det slog mig någon gång under en vaken stund inatt hur stor skillnad det är på att inte ha något emot något, eller att gilla något. Eller att vilja något.

Jag har nog inte riktigt tänkt på det innan. Jag brukar ofta använda fraser som ”det har jag ingenting emot” eller ”det kan säkert funka”. Sjukt tråkigt egentligen. Som att jag inte har några egna tankar eller åsikter. Fast så kan det faktiskt vara ibland. Eller oftast. Jag känner sällan ett behov av att uttrycka mina åsikter såvida det inte är något jag känner relativt starkt för. Oavsett om det handlar om att ”inte ha någonting emot” håriga kroppar (det spelar mig ingen större roll så länge det inte är extremt) eller att gilla en viss typ av film eller musik. Att ”inte ha något emot” någonting kan ju faktiskt innebära att det inte är vad man hade föredragit, men som man ändå kan acceptera i brist på annat, typ.

Vad tråkig jag är som inte vågar, eller orkar, stå för mina åsikter. Dåligt. Dålig Erika. Men det kanske kommer. I takt med att jag mår bättre så är det även lättare att skaffa sig en åsikt om saker, och att dessutom veta varför man har den åsikten. När man vet varför, då är det lättare att stå för, och argumentera för sin sak. Om det behövs.