Vardagen

Mission completed

Paketinslagerskan har slagit till (in) igen!

Inte min bästa prestation någonsin, det ska erkännas, men det skyller jag på ”snöret” (på alla utom det största paketet). Det är nåt slags pappers-snöre men nån stretchig konsistens och det var helt omöjligt att göra nån vettig ”knut” av det eftersom det gick av så fort man drog lite för hårt i det. Det är visserligen just det som är poängen, och anledningen till att jag valde just det ”snöret”, att det ska vara lätt att få bort. Beställaren sa nämligen att födelsedagsbarnet tycker att det är lite besvärligt med presentsnören. Och man behöver ju då inte göra det allt för krångligt. För henne alltså, för mig blev det definitivt krångligare. Fast vad är väl en torsdag utan en utmaning :)

Jag fattar inte varför jag tycker det är så roligt att slå in paket. Men aja, vissa gillar att knyppla eller scrapbook-a, jag gillar att slå in paket. Alla kan vi roa oss på olika sätt… :)

Nu ska jag strax ta kvällspromenaden med den lille voffen. Sedan blir det nog en lite återblick från dagen :)

På återhörande!

Vardagen

Paketinslagerskan

Nu har jag fått ett uppdrag! Som vanlig när finevän ska ge bort presenter så är det jag som får den stora äran att slå in dem. Och det kan jag ju inte tacka nej till, det är roligt att slå in paket! Nu är det hela sex paket som ska slås in, varav ett storlek grande, så det är kanske dags att sätta igång :)

Eller så väntar jag en liten stund. Jag är proppmätt (han bjöd på mat på IKEA som ”betalning” för inslagningen) och känner att jag behöver en liten stunds andrum. Det behöver ju trots allt inte vara klart förrän imorn! Yaay!

Vecka 6

När den lilla detaljen är den stora gesten

Veckans tema på Vecka 6 är något i stil med stora romantiska gester. Jag har klurat ganska länge vid det här laget och känner väl egentligen inte att jag har något exempel på en stor romantisk gest att bjuda på, varesig lyckad eller misslyckad. Risken är väl att jag glömmer något väldigt viktigt nu, men jag kan ärligt talat inte dra mig till minnes om att ha varit med om någon sådan gest. Inte riktat till mig, åtminstone. Men som sagt, det finns en risk att jag glömmer något viktigt nu. Det är okej att påminna mig isf.

Istället kommer jag att tänka på småsaker. Små detaljer, oväntade gester, som kan vara så oerhört uppskattade.

En oväntad, men väl genomtänkt gåva.
En spontan blomma.
En lapp med ett kärleksfullt meddelade som partnern lämnat i ens ficka, för att man sedan ska hitta den vid ett senare tillfälle.
H*n tar hand om barn/hund/stall/annat för att du ska få sovmorgon
Ett kärleksbrev
Frukost på sängen

Okej, vissa saker kanske inte är så ”små” egentligen. Men det är samtidigt inte saker som kräver en överdrivet stor ansträngning. Bara lite vilja och fantasi.

Jag har ingen käresta att anstränga mig för. Jag tycker det är tråkigt, jag saknar det. Däremot tycker jag att man, om och när man har möjlighet, på samma vis kan visa kärlek till sin familj och sina vänner.

Mitt exempel på en liten sak som för mig blev en stor gest är detta:
Jag hade lämnat staden för en vecka. Min underbara vän var lägenhet- och kattvakt under den här veckan. När jag kom hem hade han bytt skrivbordsbakgrund på min dator, till en ”bild” han själv gjort, med texten:
Du är en underbar kvinna och vän

När jag såg det så grät jag. Av lycka. Det är en liten detalj som blev en stor glädje, en stor gest, för mig. Älskade vän ♥

Så en stor gest behöver inte vara stor rent handlingsmässigt. Den kan vara pytteliten. Men så länge den är ärlig, genomtänkt och riktad till rätt person så kan den ändå bli precis hur stor som helst.