Yrkeslivet

Hur går det med jobbsökandet då?

Okej. Det måste sägas. Jag är så sjukt less på att folk frågar mig om hur det går att söka jobb. Jag förstår att det är välvilja. Jag förstår att det är ett sätt att visa intresse för mig och mitt liv. Men jag är ärligt talat skitless på det.

Det är inte kul att gång på gång förklara att jag är sjukskriven av en anledning. Det syns inte utanpå. Det är inte kul att ”skämta bort” sjukskrivningen och säga att jag ska börja jobba eller arbetsträna vilken dag som helst.För nu är det inte så.

Det ses inte med blida ögon på personer som sitter på arslet hela dagarna och inte gör någon nytta. För det är ju den bilden man har av mig, kan jag gissa åtminstone. En depression syns inte utanpå, en person som är deprimerad (eller har andra ”ytliga” psykiska besvär) blir världsmästare på att spela teater. Att låtsas som att allting är bra, för att inte dumpa sin skit på intet ont anande vänner som bara ville veta ”Hur läget är”.

Jag uppskattar att folk bryr sig, det gör jag verkligen. Det är inte det. Jag orkar bara inte låtsas att allt är bra hela tiden. Jag är inte bra hela tiden. Jag är inte frisk än. Jag mår visserligen MYCKET bättre nu än vad jag gjorde när jag blev sjukskriven, men det är fortfarande en hel del jobb kvar som ska göra. Jobb som inte heller syns på ytan, men tro mig. Jag jobbar. Bara inte med ett speciellt yrke, utan med mig själv. Och det är inte fy skam det heller.

Vardagen

Man kan inte bli annat än stolt

Idag har jag fått världens bästa mms som start på dagen.

Den är ju egentligen självförklarande, men bara för att vara övertydlig:

Det är systerdotter Evelin, sittandes på den ”matta” som hon fick av mig i julklapp, och hon har MODOTRÖJA på sig! Bara en sån sak.

Kunde den här dagen ha börjat bättre? I think not :) ♥

Vardagen

Bluffhästen och den goa hunden!

Ja, det skulle ju komma en dagssammanfattning var det sagt. Den blir ganska kort och ganska snabb (haha det visar sig hur bra det kommer gå) eftersom jag börjar bli ruskigt trött.

Uppe med tuppen för omväxlings skull, eftersom jag hade tänkt vara i stallet redan vid 9. Sagt och gjort. Var inte ens speciellt trött, när jag väl kom upp ur sängen vill säga. När man sen var i stallet, då var man ju helt på hugget, precis som alltid. Anyway. Dags för premiärturen på underbara Naomi alltså, och även premiär för att ha med mig Lillebror lös ut i skogen. Jag var NÅGOT nervös kan jag tala om. Men allting gick som en dans.

Jag hade barbackagjorden och Maggan red barbacka. Det var nog tur det, för jag hade för det första inte kommit upp med hjälp av bara en liten pall, och för det andra så hade jag nog inte haft balans nog att sitta kvar med tanke på hur mkt hon rörde sig när hon pölsade runt i snön. Ja, Naomi alltså. Lillebror hängde på efter oss och höll sig nära hela tiden, duktig skithund alltså! ♥ Vi red en slinga i skogen iaf, och efter ett tag kom vi till en lååååång uppförsbacke. Vi började arbeta oss uppför, relativt djup snö så hästarna fick jobba på riktigt bra. Vi stannade efter ett tag och lät dem hämta andan, och sedan när vi nästan hade tagit oss upp för hela backen så växte Naomi fast i backen. Ville INTE röra sig framåt. Jag antog väl att hon var sket-slut, hon har ju trots allt inte rört sig så mkt sen hon såldes, och det var en tuff backe även utan snö. Svettig var hon med. Tineke med, för den delen Så vi bestämde oss för att vända tillbaka och gå hem samma väg som vi kom.

Maggan och Tineke kom längre upp i backen än vad jag och Naomi gjorde

Men då jävlar. Bluffhästar alltså! Båda tjejerna blev gaaalet pigga! Man kan ju inte göra annat än skratta, för de var så himla härliga! Fast här kände jag ju återigen att det var tur att jag hade barbackagjorden, annars hade jag säkert hamnat på backen :P Hon är fin, skrutthästen iaf. Hur som helst, vi tog oss hem alla fem (djur och tvåfotade) och vädret var verkligen kanon under hela ridturen. Sjukt bra dag!

Lite senare på eftermiddagen så tog jag med mig Lillebror till Djurkompaniet för en kloklippning. Och han var såååå duktig! Det gick mycket bättre än förra gången, han tjöt bara 2-3 gånger, till skillnad mot förra gången när han tjöt mer eller mindre konstant. Duktig! Tjejen som klippte klorna kände igen honom med, och sa att det var stor skillnad på honom, både i beteende och hull. Jättekul när träning (med tasshållandet) och rätt foder ger rätt resultat!

Ännu lite senare så ringde finevän och ville ha lite sällskap/assistans. Vi åkte på IKEA och köpte födelsedagspresenter, och passade på att äta där med. IKEA har faktiskt god mat, ej att förakta! Jag fick skjuts hem, och resten av kvällen är väl mer eller mindre redan redogjord för. Paketinslagerskan, you know.

Nu ska jag dock hoppa i säng. Imorn är det dags för affektiva igen, ibland känns det som att jag är där jämt. Fast så är det förstås inte riktigt. Men en hel del blir det. Och jobbigt är det. Men säkert nyttigt med..

Okej. Det blev inget kort inlägg. Jag anade nästan den, mina inlägg bli sällan korta. The master of ordbajs, typ. Men nu ska jag sova. Tidigt lunchbesök imorn innan affektiva, och då är det ju en fördel om man är vaken.

Godnatt!