Vecka 6

The one that got away

Jag har funderat lite. Flera gånger den senaste tiden har jag sett blogginlägg som behandlar ämnet ”the one that got away”, och nu är det alltså även det som är veckans tema på Vecka 6.

Rent spontant sett så kan jag inte säga att jag har någon som jag vill kalla ”the one that got away”. Det är klart att det funnits killar som man träffat, gillat, och som det är ”bittert” att det inte blev något mer med, men mer än så är det nog inte. Däremot, och det här kommer säkert låta lite väl egenkärt, så har jag ibland känt det som att JAG är den som ”got away”. Jag vet att det låter absurt, men bare with me.

Känslan av att bli dumpad är vidrig. Man känner sig övergiven, oälskad och ensammast i världen. Åtminstone är det så jag har känt det. Tanken har dock aldrig slagit mig att be om en chans till eller liknande. Jag tänker väl så, att om personen vill göra slut, så finns det förstås en anledning. Och jag tänker även att om personen ångrar sig, så kommer den kanske säga till. Om den inte gör det, då var det ändå inte meningen.

Jag har däremot varit på ”the recieving end” när det gäller att bli bedd om en chans till. ”Snälla, kan vi inte försöka igen?” Inte bara en gång heller, utan det höll på nästan ett år. Även när han skaffade ny flickvän, så kom det ibland gliringar om att OM jag skulle ångra mig så var det bara att säga till. Ungefär så. Nu är det inte lika uppenbart längre, men känslan är densamma, att OM jag skulle ångra mig, så skulle jag fortfarande ha en chans. (Jag tror inte han skulle dumpa tjejen rakt av, men jag tror inte heller att han inte skulle fundera på saken).

Nu är det förstås inte alls säkert att han ser mig som ”the one that got away”, det kan ju vara något jag hittat på inne i mitt eget huvud. Det är ju sånt man aldrig kan veta, såvida inte en person säger det rakt ut. Fast, när jag tänker efter så har han mer eller mindre sagt det flera gånger faktiskt. Nåja.

Jag kan inte komma på att jag har någon jag känner så starkt för fortfarande, att jag kan se den som ”the one that got away”. Vad är det att sakna, bland otrogna killar, killar som visat sig vara förlovade (jävla as), killar som ligger med allt, eller killar som jag helt enkelt inte varit speciellt intresserad av? Jo, det har funnits någon vettig mellan varven med. Och ja, det känns ju bittert när en bra kille ”slinker mellan fingrarna”, men vad ska man göra? Jag tänker inte vara någons reservalternativ, och jag vill inte ha en kille som blir ett reservalternativ för mig heller. Det är inte schysst mot någon.

 

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan, och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag…

Mat och träning

Potatisbullar

Ja, som rubriken säger.

Idag har jag, för första gången sen jag flyttade hem till Sundsvall (juni -09) och säkert ännu längre tillbaka, ätit potatisbullar. ÅH GUD SÅ GOTT! Jag förstår inte hur jag har kunnat låta bli att äta det på så länge? Det har varit en av mina favoriter sedan var liten vad jag kan minnas. Älskar det.

Herregud, jag tror jag blev lite potatisbull-religiös nu faktiskt. Ser fram emot att tillbedja (äta upp) dem snart igen. Mums!