Vardagen

En snabbis är ju allt jag begär…

Jag tänkte på det här igårkväll. Jag var ju sååå himla trött, och bara gäspade konstant. Man vill få det avklarat, helt enkelt. Snabba ryck, typ. Men nej. Han håller på med gud vet vad där i kulisserna, man tror att det är nära, men icke. Herregud, jag har ju sett att det kan gå snabbt ibland, tänk va smidigt det skulle vara om man bara kunde be om det.

När man är så där trött, frusen, och bara vill gå in och sova liksom. Herregud, bajsa-nån-gång-dåååååååå. Skulle inte förvåna mig om det blir samma sak ikväll. Jag är ju trött redan nu. Gäsp!

Vardagen

Enklare ärenden, 3-4 arbetsdagar

Jag väntar fortfarande på besked från Easypark. Det var alltså förra tisdagen som jag mailade dem, och på deras hemsida står det att enklare ärenden behandlas inom 3-4 arbetsdagar, och att reklamationer kan ta något längre tid.

Jag fattar att reklamationer tar längre tid, och jag vet även att de ibland ”ignoreras” eftersom man räknar med att kunden ändå inte kommer orka bråka. Men tro mig, jag kommer att bråka. Jag är egentligen inte typen som bråkar, men den här gången känner jag verkligen att JAG har rätt, de jävlarna ska fan inte ha mina pengar.

Jag har dock mailat dem idag och sagt att jag vill ha bekräftelse omgående om att skiten är uppsagd. Vill de sedan ta en extra vecka eller nåt för att behandla min reklamation, fine. Men lita på att jag ska ha svar, jag ska ha ett besked, och jag ska tammefan få rätt.

(Försöka duger).

Vardagen

Jag ligger lite efter med tyckandet

Nu tänkte jag därför tycka om lite av varje. Inte TYCKA OM, =gilla, saker alltså, utan ha åsikter om saker.

1. Melodifestivalen

Lite humor först och främst var att när jag nu skulle skriva melodifestivalen så slank fingrarna och jag lyckades skriva medlidandefestivalen. Det känns dock inte som att det hade blivit så himla fel det heller.

I lördags var det alltså delfinal tre. Ni som såg den har säkert ungefär samma minne som jag – nämligen att morotsmannen gick vidare till final. Björn Ranelid alltså, med sin Mirakel-låt. Jag förstår inte hur det gick till! Det har flödat runt enormt många kommentarer om det här på både twitter och Facebook, att ”Ironi syns inte över telefon!” eller ”Det här är varför man inte ska tillåta svenskar att rösta, varken i mello eller till riksdagen”. Det som retar mig med låten är att jag kanske eventuellt hade kunnat gilla den om någon annan än Björn Ranelid hade gjort ”prat-delen”. Han såg såååå himla malplacerad ut, det kändes stelt, pinsamt, det kändes helt enkelt fel. Och vad som störde mig ännu mer var att tjejen som sjöng refrängen, hon var sjukt bra! Va! Det hade jag inte väntat mig, och det gjorde det faktiskt lite svårare att tycka helt illa om numret. När däremot farbror Ranelid själv började sjunga med i refrängen, då ville jag stänga av TV:n. Pinsamt.

Nu återstår det att se hur mycket hjärnceller svenskarna har kvar när det blir final och finalomröstning, för om den där låten mot förmodan skulle gå vidare till ESC så kommer vi (Sverige) skämma ut oss totalt.

2. Big Brother

Igår var det då alltså äntligen dags för premiären av Big Brother! Rent allmänt så har jag nog inte så himla mkt att säga, det är svårt att bilda sig en uppfattning efter premiäravsnittet, eftersom det trots allt är ~15 nya människor som man får stifta bekantskap med. Det som jag reagerade mest på var den 30-åriga kvinnan som är gravid i vecka 36. WHAT THE FUCK?! Hon ska alltså, såvida hon inte blir utröstad, få sitt barn i huset, och HA sitt barn i huset. Alltså igen; WHAT THE FUCK?! Min kommentar när vi såg det på tv var: ”Låt mig gissa att hon är singel…” och ja, det var hon ju såklart. Inget illa menat alltså, men det jag menar är att om hon INTE hade varit singel så hade nog hennes partner inte varit så himla sugen på att hon skulle dra iväg med deras gemensamma barn in i ett jäkla dårhus. För let’s face it, Big Brother ÄR ett dårhus.

3. Ta’t lugnt, ta en toy

Jag stör mig sjukt mkt på den här reklamen. Ta ETT toy ska det ju vara, det blir fel annars! Feeeeel, fel fel fel fel!

Tack, nu har jag fått tycka av mig det värsta, nu känns det bättre.