Yrkeslivet

Intresse & kunskap vs. möjligheten att få jobb

Jag klurar på det där med arbetsträning. Inte så mkt för att jag egentligen känner mig redo för det, utan för att det finns en person i min närhet som gett sig fasen på att jag ska börja arbetsträna nyss, och jag vet inte om jag orkar ta den diskussionen. Jag vet att det är helt och hållet välvilja, det finns ingen ond tanke över huvud taget, och det är klart, att det är världens chans.

Så här är det alltså. Det finns kontakt tagen med Timrå Hästsportförening, och enligt kontakttagaren så vill de väldigt gärna att jag ska komma dit. Om jag dessutom hade haft en ”kod” hos Arbetsförmedningen, så hade det funnits goda chanser till att få jobba kvar där när arbetsträningen är slut, men någon sådan ”kod” har jag inte, och kommer inte heller att få. Alltså – ingen chans till jobb, eftersom THF inte själva anställer stallpersonalen.

Ikväll när jag var på Färsta och hämtade Lottas sadel så flög fan i mig, och jag pratade med Gittan som är ridskolechef på SFRK (Sundsvalls Fältrittklubb = Färsta). Hon är för det första en helt fantastisk människa, och även en av de absolut bästa instruktörerna jag någonsin ridit för. Tveklöst en plats på topp tre. Hur som helst, jag pratade lite med henne om eventuell arbetsträning och hon sa rakt av Ja. Att om jag vill, när jag är redo, och när det är klart med FK, så ska vi ha kontakt igen och sedan sätta igång. Hon är grym!

Men på hemvägen började jag fundera igen. Är det värt det, att arbetsträna på ett ställe där jag ”kan jobbet” och på så vis känner mig trygg, men sedan är chanslös till jobb? Eller ska jag försöka hitta en arbetsplats med en hyfsad chans till att få jobb om det funkar? Fast vad skulle det då vara?!

Rent spontant så är jag ju helt klart helst i ett stall. Tror jag. Det är klart, det är både fördelar och nackdelar. Fördelarna är ju att jag nog egentligen vet vad jag håller på med, tror jag. Nackdelen är att jag gärna vill att folk ska tro att jag kan mer än vad jag kan, vilket innebär att jag tar mig vatten över huvudet och hamnar i samma jävla prestationsångestträsk som jag alltid hamnar i.

Om jag däremot skulle välja nånting relativt nytt, då kommer ju prestationsångesten på direkten. Det känns ju inte heller så inspirerande… Fast det beror kanske på vad det är för arbetsplats, men jag kommer inte på något just nu som inte skulle ge prestationsångest.

Svårt. Klurigt. Hur ska man tänka?

Jag och Fänrik på Färsta, år 2000-2001, kanske?
Djuren i mitt liv · Hälsan

Chrome, häst och hästschampo

Okej, så jag åkte alltså till stallet idag, trots ond axel. Pysslade om häst, och det gick helt okej ändå, så jag bestämde mig för att rida. Jag har lite tur när jag skulle ge mig iväg, att Maggan var nere vid stallet, för annars hade jag tammefasen inte tagit mig upp på hästskrället. Hon är sjukt ouppfostrad på det sättet, vill inte stå still när man ska sitta upp.

Jag kan helt ärligt säga att jag är helt värdelös på att lära in nya beteenden, eller korrigera befintliga dåliga beteenden hos hästar. Det är väl även därför jag i regel aldrig varit speciellt intresserad av unghästar. Jag är lite för feg tror jag.

Hur som helst, när jag väl var uppe, och kommit iväg från stallplanen, så skötte hon sig helt okej. Vi hade lite diskussioner på hemvägen om vilket tempo vi skulle ha, men jag vann, och sedan vart hon sjuuukt fin. Myshästen! Hon hade underbar bjudning och gick som en klocka. Då önskade man ju att man kunde knäppa med fingrarna och trolla fram en ridbana bakom närmsta tall, fast så funkar det ju inte riktigt Jag var dock inte ute så himla länge, jag kände ju av axeln nästan hela tiden, och det kändes dumt att bråka med den mer än nödvändigt.

Sen kom jag hem. Jag duschade. Och jag tvättade håret med hästschampo! Minsann!

Just nu känner jag ingen direkt skillnad, men när jag borstade ur håret när det började torka så var det enormt mkt enklare än vanligt att reda ur. Så det var ju ett plus, fast sånt kan ju variera annars också. Kompletterade ju visserligen med mitt vanliga balsam också.

Sjöbogårdens Hästschampo, finns på ÖoB för 35kr.

 Ja och så tänkte jag avsluta med lite gnäll.

Jag la ju upp en bild förut, på Lillebror och Naomi. Som ni kanske anat, så är den lite redigerad (höhö). Och det brukar jag roa med mig att göra i Picnik (som jag för övrigt är enormt besviken över att det ska stängas ner…), som är nåt slags flash player-program, eller vad man ska kalla det. Jag har ganska nyligen bytt från Firefox till Chrome, eftersom jag störde mig på att FF ibland, utan någon direkt förvarning, släppte alla mina ”låsta” flikar. Småsak, men tillräckligt irriterande ändå. Chrome ska, som jag har förstått det, ha flash player ”inbyggt”, och Chrome uppdaterar detta själv. Men nu funkar det inte! Varken när det gäller FB-spel eller Picnik eller whatever. Sjukt störande. Ja, ett pytteproblem (jag gick ju bara tillbaka till FF för att ordna det), men ändå.

Nu ska jag börja plocka ihop mig och den fyrbente för att åka till Joanna och kolla på hockey. Herregud, om det blir kvalserien för Modo i år igen, då kommer jag att dö. Jag skämtar inte, fy fan. Fatta, Modo och Timrå i kvalserien.. Det FÅR inte hända. Mår lite illa av den tanken, faktiskt. Mår ganska mycket illa, egentligen. Nåja.

Nu ska jag borsta mitt hår. För den som ville veta, alltså.

Media

En kunga-unge

Tydligtvis har det fötts en kunga-unge imorse, och det ska man tydligtvis uppmärksamma. Ja för all del då, grattis Victoria och Daniel, hoppas allt har gått bra och kommer fortsätta på samma vis.

Nu har jag ju inga referenspunkten över huvud taget, eftersom jag aldrig fått barn, men det måste vara sjukt jobbigt att vara nybliven förälder, och samtidigt behöva oroa sig (?) för all mediabevakning och så vidare. Dessutom läste jag det här på twitter:

Läkare på Karolinska: reportrar tog sig in i låst rum i natt, drog ur sladdar för att få ström till sändning. Magnetkameran fung ej i morse.

Om det är sant så är det ju så sinnessjukt hjärndött så jag fattar inte. Scoop är viktigare än folks hälsa förstås, så dumt av mig. Okej, nu vet inte jag hur avancerat det är att starta om en magnetkamera eller så, men ändå. Det hade ju lika gärna kunnat vara nån annan utrustning de hade dragit ur kontakten till, som hade varit betydligt ”viktigare” än så, what do I know.

Va fan, tagga ner. En minisessa är född, yaaaay, men hon kommer säkerligen fortfarande vara kvar även om bevakningen får mattas av ett par dagar, medan familjen får lite tid för sig själva…

Hälsan

Men alltså, det här är dåligt

Axeln är kass idag med. Fan. Kan det inte bara vara bra nån gång? Först var det foten som spökade (jo tack den är bra mkt bättre nu, fast inte 100% än heller) och nu axeln. Hur ska jag kunna rida när det känns som att axeln slits ur led när Lillebror drar i kopplet? Alltså jag menar, det är ett ganska mkt mer rejält ”ryck” när Naomi kör ner huvudet, eller när hon för omväxlings skull tycker att det ska gå betydligt mkt fortare än angiven hastighet, så hur ont kommer det inte att göra då?

Måste klura lite på hur det här ska genomföras.