Hälsan

Tjock är ordet som definierar mig?

Jag bestämde mig häromdagen för att jag skulle bege mig till vårdcentralen vid tillfälle för att återigen kolla upp min fot. Förra gången jag var där fick jag träffa en trevlig läkare som konstaterade att jag hade ett inflammerat ledband, kanske en cysta. Jag fick antiinflammatorisk medicin på recept, det skulle ätas i en vecka och det skulle då bli bättre, på två veckor skulle det vara helt bra.

Det var alltså i januari, början på februari, men helt bra blev det inte. Jag körde en till dos antiinflammatorisk medicin, men förbättringen hade liksom stannat av. Därför åkte jag idag till min vårdcentral.

Läkaren jag fick träffa var trevlig, även om det var lite svårt att förstå hennes knackiga svenska emellanåt. Hon frågade massa frågor om hur skadan uppstått och jag sa att jag inte visste, det dök nämligen bara upp en morgon utan förvarning. Efter en stund sa hon att ja, skador på leder är ju ofta orsakade av övervikt. Har jag funderat på att gå ner i vikt? Jag sa inte så mycket, vad svarar man på det? Hon konstaterade dock att det var svullet kring leden och att det var lite varmt och troligtvis vätskefyllt. Jag skulle få en kortisonspruta.

För att kunna få sprutan så behövde jag träffa en annan läkare. Har var inte lika finkänslig som den första utan sa direkt att jag borde gå ner i vikt, och han tipsade om nåt ställe som heter Österåsen. Jag sa inte så mycket då heller. Du borde motionera sa han. Jag sa då att jag faktiskt rör på mig varje dag, minst 7km går jag med Lillebror varje dag, ofta mer. ”Ja jag säger inte att du inte går, du går säkert jättemycket. Men du måste motionera!” Vad säger man? Sprutan fick jag till slut, med ordinationen att hålla mig så stilla som möjligt de kommande 24 timmar. Jag skulle även få en remiss till röntgen för att utesluta något annat, jag fick därför följa med första läkaren till hennes rum igen.

Hon frågade vad jag jobbar med, eftersom jag skulle behöva hålla mig stilla även imorgon. Jag berättade att jag är sjukskriven. Hon undrade varför, och jag sa depression, jag går en dbt-behandling genom affektiva.
”Jaha, är det för att du är överviktig?”

Jag trodde inte det var sant. Igen, vad svarar man på sådant?

Jag är inte korkad. Jag vet att leder tar mer stryk om man är överviktig än om man är ”normalviktig”, men vadå? Ja, det kändes riktigt jävla pissigt iaf.

Var man inte deprimerad sedan tidigare så blev man det av detta. SUCK!

Annonser
Vardagen

Sånt som straffar sig

Idag hade jag ännu en sån där dag då jag bara var dödligt trött. Jag åkte iväg till vårdcentralen på förmiddagen för att kolla upp min fot, men upptäckte att de numera (sedan augusti tydligen, hah) bara har drop-in efter kl 13. Inte så konstigt att jag missat det, när jag behövt åka dit förut så har jag säkert inte hunnit kliva ut sängen före 12, än mindre vara någonstans o-bokat före 11. Men men, nu var det ju ändå inte helt meningslöst eftersom min kära moster jobbar där, så jag surrade med henne en stund istället.

När jag kom hem så var jag trött. Trööööött alltså, inte bara ”jag är lite trött idag”-trött. Jag la mig på soffan, fick omedelbums sällskap av tre fyrbenta (det blev lite trångt kan vi konstatera) men jag somnade ganska snabbt ändå. En timme senare vaknade jag, ännu tröttare än förut! Det blev en ”skit samma”-tanke av det hela, så jag gick och la mig i sängen istället. Låg och lyssnade på VMA-signalen som testades där vid 15 och sedan tvärslocknade jag igen. Sov som en klubbad säl i lite över två timmar. Helt gudomligt skönt!

Åkte till stallet sedan iaf. Ovant att vara där när det är mörkt, men nu skulle jag ju inte rida. Jag har insläppet den här veckan (utom imorn) och det gick utan några större bekymmer. Största ”problemet” var Tineke och Naomi som otippad nog inte kunde bestämma sig för vart de bodde någonstans utan sprang fram och tillbaka mellan boxar, och in och ut ur stallet. Tog dock inte överdrivet många minuter innan de var på plats i sina boxar och började gnaga i sig kvällshöet.

Nu ikväll så har jag mest bara väntat på att piggheten ska komma och slå mig i skallen. Jag menar, sover man tre timmar mitt på dagen så är det ju samma sak som att be om att inte kunna somna förrän framåt småtimmarna. Men det har inte kommit. Jag är  faktiskt trött nu.

Då dyker ett ”problem” upp. Jag hade ju faktiskt tänkt vara uppe åtminstone till 1 inatt. Varför? Jo, vi ska ju till Övik imorn och det vore ju en fördel om jag kunde sova ut imorn så att jag inte är dyngtrött när det är dags att köra hem efter hockeyn. Fast om jag nu håller mig vaken en timme till, då finns det en klar risk att den där piggheten kommer komma ikapp mig.

Ja, det var mest bara det jag ville säga.