Internet

Charmen (?) med internet!

Jag är medlem på en del olika sidor. De flesta är varandra lika, och det är ungefär samma folk på de flesta sidor. Man lär sig att känna igen dem. Sen finns det ju några som håller sig till någon enstaka sida och som även sticker ut på sina respektive sidor. Vissa lägger man märke till. Men det behöver inte nödvändigtvis vara positivt.

Jag brukar reagera när samma person besökt min profil väldigt många gånger, men alltid utan att lämna ett spår. Vad vill den, och varför göra så? Den här profilen som besökt mig idag, gav svar på det.

Jag tar aldrig första steget/initiativet.
Jag gör många sökningar här, enbart för att göra mig synlig. Jag kollar inte ens profilerna jag hamnar på. Bara håller in ctrl + klickar på allt. Sen får tjejerna höra av sig om de är intresserade.
Så när jag inte hör av mig behöver det inte betyda att jag inte är intresserad – jag vet liksom inte ens att Du existerar.

Jag blir som nyfiken på om det där får tjejer att vilja höra av sig. Jag blir definitivt avtrubbad (och det beror inte på att han tidigare i sin presentation deklarerat att han inte vill ha kontakt med rökare, hästtjejer, mammor och discobrudar, hahahaha), och jag får inte alls nån känsla av att det där är en kille jag skulle vilja prata med. Men jag kanske är udda.

Annonser
Vardagen

Humor!

”Dassa-Dosa” hade lagt upp det här på Facebook tidigare idag, och jag skrattade rakt ut när jag läste det:

Bror min säger att kungen är slö. Men det är ju Silvia somerlat!

HAHAHAHAHA så himla kul :D
(Ja, jag har dålig humor)

Hälsan

Favoriter

Ibland blir man bara så sjukt irriterad. Som när man inser att man inte kan använda sina favoritkryddor eftersom den där ”kvarnrörelsen” med handleden bara inte funkar. Jag kan inte hålla i … vad heter det, kryddburk? Ja, vi säger så. Jag kan inte hålla i kryddburken tillräckligt hårt för att kunna vrida fram kryddorna.

Fattar ni vad jag menar eller är det grekiska?

Jag älskar mina Santa Maria-kryddor, fast jag stör ihjäl mig på att jag inte kan använda dem just nu. Tur att jag har annat att välja på, för min chiliconcarne blev faktiskt riktigt god. Ibland förvånar jag mig själv!

Detsamma kände jag när jag förra helgen, tror jag det var, var hemma hos mamma. Evelin låg på rygg på mattan och grejade med Emmas ifån. Jag såg ironin i att hon klarar av att hålla uppe en telefon ovanför sig så pass länge som hon gjorde, när det är något som jag klarar av i kanske max 30 sekunder.

Handlederna är skit idag. Kan knappt greppa någonting, att röra runt i maten var ungefär vad jag kommer kunna prestera idag. Good shit. Bläää!

Dagbok

Jag kanske ska förklara

Jag la upp den här bilden på Facebook tidigare idag, med kommentaren att det är en bild som jag blir glad av.

Och så är det ju. Fast jag insåg sedan att det nog bara är hästmänniskor som faktiskt förstår den. Kanske andra med, men det är nog tydligast för hästmänniskor.

Motivet, först och främst, är vinterpäls från Naomi. När man använder ryktskrapan för att få bort vinterpälsen så fastnar det mesta av pälsen i skrapan. Och när man tömmer den, så behåller oftast pälsen samma form som ryktskrapan har. Det är alltså det man ser på bilden.

För det andra så gillar jag bilden. Den är mörk och ganska tråkig egentligen, men samtidigt gillar jag de få färgerna som finns i den. Ja, jag gillar den helt enkelt.

 

Nu har jag varit på affektiva iaf. Känns lite fånigt, men ÄNTLIGEN! Det känns redan bättre. Så nu hoppas jag att det håller i sig med, så att inte bara är tillfällig lättnad, eller vad man ska säga. Sen har jag även varit och handlat. Intresseklubben antecknar, förstår jag? Jag ska göra egen Chiliconcarne idag tänkte jag, det är ju billigt, och så räcker det några dagar. Och så är det enkelt att göra, så till och med jag kan lyckas (peppar peppar).

Och som sista information till intresseklubben så kan jag berätta att Chefen (a.k.a ”Fegis”, ”Den andra”, ”Pucko”, ”Nisse”) springer runt här och har rådamp för tillfället.  Han galopperar runt här, hoppar upp i klösmöbeln, muckar med brorsan (Kapten alltså), sedan hoppar han ner, springer några varv, jamar och väsnas, hoppar upp i soffan, sätter sig bredvid Lillebror och jamar, hoppar ner, upp i klösmöbeln, klöser, ner på andra soffan, ner på golvet och jagar någonting som ja inte ser vad det är, jamar, springar omkring… Ja, ni fattar. Rådamp.

Vardagen

Var det där en komplimang eller…?

Efter att ha haft samma diskussion flertalet gånger, där jag gång på gång tackat nej till ”träffar” eftersom han inte är singel utspelar sig detta:

En kille skrev:
Oavsett hur du tänker nu så kommer jag såklart att övertala dig.

Du skrev:
Haha jaså du säger det… Envis är du ju iaf..!

En kille skrev 
Du är den jag känt längst utan att ha haft sex med.

Vad svarar man på det?