Vardagen

Jävla skit-liv…

Vi kan ju snabbt konstatera att det inte gick som man kan önska på Bilprovningen. Långt därifrån, faktiskt.

För det första ska sägas att det var två riktigt schyssta killar som besiktade min bil. På alla möjliga sätt du kan tänka dig var de schyssta. Roliga, glada, trevliga. Den ena skämtade till det redan när jag körde in, genom att konstatera att de bara tar kontanter och kort, inte pant (jag hade all fineväns pant i framsätet). Det var ju roligt, faktiskt. Men sedan började själva besiktningen. De hade lite olika synpunkter, men det var prickfritt fram tills det var dags att undersöka bromsarna. Där sket det sig, kan man säga.

Jag vet inte exakt vad som var fel med bromsarna, förutom att det på protokollet står ”Ur funktion”. Det förstår jag. Jag förstår att det inte är bra. Dessutom blev det värre. För när den ena av killarna var ute och körde med bilen, sådär som de gör, då hade han bromsat så pass att bromsröret gick sönder. Detta innebar då, på något vis som jag inte kan redogöra för, att mina bromsar gick sönder helt och hållet.

Körförbud

Bilden förklarar sig själv rätt bra, va?

Så, de senaste två-tre timmarna har gått åt till att
1) klura ut hur jag ska få hem bilen till Sundsvall igen – problemet löstes genom att jag har VÄRLDENS BÄSTE FINEVÄN som ordnat transport för mig, bil och hund.
2) klura ut hur jag själv och hunden ska komma hem – se ovan, det löste sig. Dock så hade faktiskt S ordnat skjuts åt mig från en kollega på väg söderut, vilket jag uppskattar enormt mycket.
3) ta reda på vart vi ska göra av bilen när den väl kommer hem till Sundsvall igen. Att ställa den hos mig är ju ingen mening, eftersom jag inte kan laga den och den har körförbud –  löst genom att lämna bilen hos en bekant till mamma och Leif ute på Alnö som ska ta sig en titt på den. Det kommer dock dröja ett tag eftersom han ska hem till Finland först..
4) promenera från Saltvik ner till Härnösand (lite drygt 6km, jag överlevde men foten dog) för att slippa sitta i bilen i 3-4 timmar
5) tycka synd om mig själv.

Nu är jag alltså hos finevän. Jag sitter i ”allrummet” och Lillebror får ligga ute i hallen för att inte håra ner. Finevän är ju nämligen allergisk, så jag är tacksam att jag ens fick ta in honom i lägenheten. Lillebror, alltså.

Ja, så då kan man då även räkna ut att det inte blir nåt valborgsfirande för mig ikväll. Jag hade verkligen sett fram emot att fira ute hos Robin och Madde, och jag hade ju dessutom lurat med mig att syrran skulle följa med. Istället så skiter sig alltihopa.

Jag är så less nu att jag tror jag spyr. Varför kan inte bara saker FUNKA nån gång?!

Mvh

Trött, less och livstrött tjej…

Annonser

3 thoughts on “Jävla skit-liv…

  1. Hu. Tur att inte bromsarna slutade fungera när du var ute och körde i 110 på E4:an och kom till ett rödljus. Eh. Eller så.

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s