Den traumatiserade igelkotten

Som jag berättat tidigare så har jag ju en jakthund som är specialiserad på igelkottar. Det är sällan jag hinner se en igelkott innan han gör det. Igår gjorde jag det dock, både Lillebror och Nova var intresserade av den, med inte så överdrivet mycket ändå. Så vi gick vidare.

När vi kommit tillbaka till gården så brukar han (och Nova med för den delen) vara ganska snabb på att dra ut på gräsmattan, så även denna gång. Vad jag dock hade missat var att Lillebror hade fått span på en igelkott! Det märkte dock inte jag förrän Lillebror gjorde ett skutt bakåt och igelkotten blev en taggig boll som rullade ner från gräsmattan och ut på den lilla vägen som går precis utanför porten.

Man kunde ju tro att Lillebror skulle bli något avskräckt efter att, jag gissar, fått känna igelkottstagg i näsan, men nejdå, han var snabbt där igen, lika entusiastisk som alltid. Nova var lite lagom intresserad, hon tittade lite, luktade lite, men sedan gick hon därifrån. Lillebror fick jag släpa iväg, som vanligt.

Hade lite dåligt samvete för igelkotten dock. Den låg kvar på gatan och fräste en bra stund efter att jag hade stoppat in hundarna i lägenheten. Jag stod alltså nere vid porten en stund så att inte kotten skulle bli överkörd, folk kör som vettvillingar här utanför ibland… Men efter ett tag kröp den iväg igen. Sådär lagom traumatiserad, skulle jag tro.

Men söta är de!

(Btw. Stör mig på att mobilens första val i stavningsfunktionen är igelkottstaktik före igelkott. Även efter det här inlägget då jag skrivit igelkott typ 20 ggr! Stört.)

Annonser

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s