Hur orkar man bli så upprörd jämt?

Okej, jag ser inte mig själv som feminist även om jag, vid en direkt fråga eller uppraddande av argument, säkert skulle hålla med om det mesta. Jag är dock inte insatt nog för att kalla mig varken det ena eller det andra.  Dessutom tycker jag att sexistiska skämt ibland kan vara ganska roliga, samtidigt som vissa är så enormt smaklösa så man fattar inte att det är på riktigt.

En bloggare som brukar bli upprörd över både det ena och det andra är Lady Dahmer. Jag tycker hennes blogg oftast är ganska underhållande även om hon (hennes åsikter) ofta är lite för ”extrema” för min smak. Nu har hon dock blivit upprörd över en blocketannons.

Annonstexten var denna: (originalannonsen finns inte kvar)

”Idag hittade jag ett par Solglasögon under min löprunda i centrala Luleå.

Eftersom jag (delvis) tror på Karma lägger jag ut dem här i hopp om att ägaren ska hinna få tillbaka dem innan helgen!

Återfås mot beskrivning av fodralet som de befann sig i vid borttappande.

Då det ser ut att vara av kvinnlig karaktär kan jag tänka mig en kaffe på stan som hittelön, eller om du inte är Singel (eller om du är man), ett gott ord hos en väninna.

Om du skulle vara lite äldre så går det bra med ett varmt ord till ett syskonbarn eller dotter.

Hjälp gärna till att sprida detta så ägaren kan få tillbaka sina glasögon! Om jag inte hittar ägaren kommer jag bära dem under Luleå Kalaset i hopp om att springa på henne/honom.

/Andreas”

.

Jag tycker att det är ganska roligt faktiskt. Jag uppfattar det som något gjort med glimten i ögat, kanske med en viss gnutta seriositet bakom, men mest gjort på skoj.  Därför förstår jag inte hur LD, och ett fåtal människor i hennes kommentarsfält (för en gångs skull så var de flesta oeniga med henne och tyckte att annonsen var harmlös) kan bli så upprörda över den. Här några utdrag:

***

”Men vilken jubelidiooooot! Hoppas att ägaren till glasögonen skiter i att ta de tillbaka, och stackars ensamma Andreas kan sitta och gråtrunka med glajjerna på näsan. Fy fan vad jag äcklas av karlar ibland.” (Ariel)

”Jag hade aldrig vågat ringa och beskriva mina solglasögon om de varit mina. Hade fan så mycket hellre köpt ett par nya, för att slippa ett slemmo som raggar när han hittat något..” (Beatrice)

”Luktar ensam och kontaktsökande ung man lång väg. Det här är förmodligen inget slentrianragg utan ett genomtänkt försök att bryta en oönskad isolering. Han anstränger sig för att inte låta desperat men missar att själva kontexten motsäger honom vilket väl kan tolkas som lite lustigt, om man är elak, men jag tycker bara det är tragiskt.” (wigwag)

***

Äsch jag vet inte. Jag förstår inte hur man orkar bli så upprörd bara.

Annonser

One thought on “Hur orkar man bli så upprörd jämt?

  1. Jag skulle nog inte vilja kalla mig feminist heller, jag är otroligt mycket för jämlikhet men jag tycker de som kallar sig feminister ofta fokuserar på fel sak. Nu ska man ju inte dra alla över en kam men de flesta jag har stött på har gjort det.
    Jag brukar tänka tvärt om – om en kvinna hade gjort annonsen hade det ju inte alls setts som någonting äckligt. Då hade precis alla suttit och tyckt att det var supergulligt. Det hade inte funnits någon blogg som diskuterade vilket perverst, ensamt äckel hon var.
    Så det blir som fel. Och annonsen är faktiskt harmlös, och gjord med humor. Dessutom tror jag inte det hade varit några problem att ringa upp och säga ”hej, hehe, det är mina brillor, men den där dejten får vi nog skippa, jag är upptagen”.

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s