Djuren i mitt liv · Yrkeslivet

Som man lär, lär man ut

Jag sitter och tittar på ridlektion på Färsta just nu. Gittan har lektion för elever på ett ponnyridläger. Jag känner så väl igen mig! Jag har ridit här, för Gittan och för flera andra instruktörer, jag har varit på läger här. Jag har bara ridit i storhästgrupper, men på den tiden var jag ju varken gammal eller speciellt stor, så det hände att jag fick rida ponny ändå.

Jag fick en liten släng av nostalgi nyss. De pausade efter en galopp och Gittan gick runt till varje elev och frågade hur det känns. Jag minns så väl den känslan, känslan av att vara sedd. Känslan av att min upplevelse uppmärksammades. Det var en grym känsla och något av det bästa med passet då. Oftast svarade man bra, eller att det var svettigt, det behövdes inte mer. Nu när man kan lite mer så kanske man kan slänga in en analys eller en fråga ibland, men det viktiga är ändå att bli sedd.

Det här fick vi även lära oss när jag gick Ridskolepedagog-utbildningen. Se varje barn varje dag. Och det har jag försökt använda mig av när jag själv jobbat som instruktör. Inte för att jag varje gång reflekterar över vikten av att göra det, eller ens varför jag gjort det, men nu när jag sitter här på läktaren så är det så självklart. Så proffsigt. Så viktigt.

Jag saknar att vara instruktör.

Postat med WordPress för Android

Annonser

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s