Hälsan

Jag får ett nervsammanbrott snart

Jag vet inte vad det är för fel på mig den här veckan, men det är som att hela jag har gått i baklås. Jag är allmänt deppig och nere, blandat med rejäla doser av förbannad emellanåt. Just nu känner jag det som att jag kan slå ihjäl grannen eftersom deras hund skällt konstant i … ja över en timme. Jag är SÅ. JÄVLA. LESS.

Jag orkar inte. Det här jävla humöret tar knäcken på mig. Det började redan innan helgen, sedan blev det lite bättre under helgen då jag hade annat att tänka på, men även då smög det sig på ibland, vilket till viss del drabbade besökaren… Vilket självklart inte var meningen. Tror iofs inte det var SÅ farligt, men ändå. Sedan har det liksom bara ökat. Jag vill inte kliva ur sängen på förmiddagarna, jag har ingen matlust. Igår när jag var och handlade så var jag så sjukt sugen nånting, men så fort jag närmade mig nåt som kunde vara gott, oavsett om det var frukt eller chips, så sa hela kroppen bara ”Uäck, nej tack, bläää”. Köpte lite nötter till slut, för det var jag sugen på. Men när jag kom hem och försökte äta så fick jag den där känslan, ni vet, när man känner det som att maten bara växer i munnen på en. Ohållbart. Jag slängde hela påsen, lukten fick mig att må illa.

I förrgår hade jag väl mer eller mindre bestämt mig för att skolka från DBT:n med. Jag ville verkligen inte. Jag var på så dåligt humör och kände mig bara förbannad. Jag ville inte. Finevän ringde strax efter 9-tiden och frågade vad jag gjorde. ”Ingenting, vaknar till liv” sa jag lite halvhjärtat, det var ju åtminstone lite sant. ”Ska inte du iväg?” frågade han. Ibland är det ett jävla otyg att han känner mig och mina rutiner så himla väl. Jag sa nej, och började komma med diverse ursäkter och förklaringar till varför jag inte skulle gå. Jag fick dock en verbal stor jävla spark i rumpan, så jag kom iväg ändå. Satt som ett jäkla åskmoln hela sessionen på DBT:n dock. Som tur är får man sitta där och vara helt tyst, no questions asked, så jag överlevde. Och de andra med.

Jag vill fota. Det får mig att bli piggare. Men jag har ingen som helst aning om vad jag ska fota, eller framförallt VART. Norra känns inget kul, där har jag nyss varit. Samma med Sidsjön. Södra är tråkigt, Smacken har väl knappats förändrats nåt sen jag var där senast och inte kraftverket heller. Här i området känns meningslöst.

KAN NÅGON FÅ TYST PÅ DEN DÄR JÄKLA HUNDEN!?

Jag går och lägger mig igen.

Gammal bild.
Speglar humöret rätt bra dock.

Annonser

5 thoughts on “Jag får ett nervsammanbrott snart

    1. Hahah den har jag aldrig hört förut! Men ja, man skulle ju kunna tro det, men det borde vara ungefär 2 veckor kvar innan det är dags för det… :( Annars hade det inte varit helt otänkbart.

  1. Tänkte också tipsa om Kovland, eller uppåt Liden o längs Indalsälven. Huljen är också fint. Hade du varit hemma när jag var förbi hade jag tänkt bjuda på en tur dit=)

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s