Vardagen

Vänta, vad hände nu?

Pappa ringde precis.

– Håll dig beredd för jag kommer snart förbi och då ska vi åka och kolla på en bil.

Bara sådär apropå ingenting. Mer än så vet jag inte. Skeptisk. Nånting säger mig att om någon annan ska välja bil åt mig så blir det nåt jag egentligen inte vill ha. Har ju statistiken emot mig på den sidan kan man säga. Mazdan blev en katastrof, den hade jag i tre veckor innan kylarn sprack och sabbade mer grejer i sin tur. Skroten. Volvon blev kalas, den gillade jag. Sedan blev det silvergolfen som köptes av familjemedlem när jag var nere och jobbade på Vissmålen, som kanske inte heller var nåt vidare värst bra köp. Den såldes rätt omgående igen. ”I väntan på annat” så hade jag då istället mammas lilla röda golf, som jag senare köpte av henne, och som jag har nu. Det är väl den enda bilen som jag ”valt själv”, eller vad man ska säga.

Så, frågan är ju, vad händer den här gången?

Hälsan

När smärtan vinner över rädslan

Jag hatar tandläkaren. Inte bara ogillar, utan jag verkligen avskyr att gå till tandläkaren. Jag är väl medveten om att ju längre man väntar med att åtgärda trasiga tänder, desto större är risken att hålen blir större och därmed även kostnaden för att laga dem. Och eftersom jag både är fattig som en kyrkråtta och hysteriskt rädd för tandläkaren, så drar jag alltså ut på det så länge det bara går. Tyvärr.

Inatt nådde jag gränsen. Jag sov två timmar, övrig tid låg jag och vred mig i smärta. Ja, det låter fånigt och överdrivet, men det känns inte det minsta överdrivet. Snarare tvärtom. Jag kan ibland vara ganska bra på att klaga när jag har småskavanker, men det ska gå ganska långt innan jag gråter i panik över hur ont det gör. Inatt, och idag, är det på den nivån som tandvärken varit. Så därför fick jag alltså tummen ur och ringde till tandläkaren. Imorn klockan 12:40 fick jag tid.

Jag har redan ångest.

Inte bara ångest över själva besöket. Jag har ångest över hur dyrt det kommer bli. Men ännu hellre så är jag rädd för att de kommer laga ”fel tand”. Jag menar, lagar de en tand, den som jag tror att smärtan kommer ifrån, så kommer jag inte ha råd att gå tillbaka på ungefär 2-3 månader. Det innebär att om smärtan kommer från en annan tand, som i så fall alltså kommer fortsätta göra ont, så ska jag stå ut med det i 2-3 månader till innan jag kommer kunna åtgärda det.

I så fall kommer jag kräva rejäla jäkla värktabletter. I tredubbel dos.