Hälsan

Fast… jag vill ändå veta!

För lite drygt ett år sedan, tror jag, så började det klia på min hand. Små små prickar, ungefär som myggbett fast aningen mindre. På min vänstra hand. Det var bara på ovansidan, max ut på första ”tredjedelen” av fingrarna, inte längre ut. Det höll sig kring handleden och någon centimeter ovanför, men inte upp på ”armen” riktigt.

Och det kliade. Som fan.

Jag åkte till vårdcentralen och fick träffa en ung läkare. Han tittade, men kunde inte förklara vad det var. Han tog dit en äldre kollega som också fick titta, men som inte heller kunde förklara vad det var. Jag fick en salva utskriven på recept, någon slags steroider tydligen, och de skulle jag smörja med morgon och kväll i en vecka och om det inte gav med sig så skulle jag komma tillbaka. Så jag smorde. Det tog väl lite drygt 2-3 dagar innan det värsta försvann men inom den där veckan så hade de kliande prickarna försvunnit.

Ett par månader senare dök de upp igen. De kliande prickarna. Jag ringde aldrig VC den här gången eftersom jag hade salva kvar. Så jag körde salvan och på en vecka var det borta igen. Samma sak igen ett par månader senare. Och nu är det alltså dags igen. Fy fan vad det kliar! Jag har fortfarande salva kvar så jag smörjer på som vanligt, men jag kan inte låta bli att fundera. Jag vill ju veta vad det är, vad det beror på, och om jag på något sätt kan undvika skiten!

Men det jag funderar över är, nu har jag ju ändå fått en ”behandling” som fungerar, kan jag då ändå gå till VC och be om att få en förklaring? Eller ska jag bara inse och acceptera att jag har en odefinierbar icke-smittsam (så mkt fick jag veta) hudåkomma som dyker upp med jämna mellanrum? Jag får väl gilla läget antar jag. Menne… Jag vill ändå veta!

Internet

En 140-teckenshistoria i 48 delar

Jag tänkte först hänvisa er till hans twitter-användare. @OnkelPreben, alltså. Insåg dock att det går ganska snabbt för tweetsen jag vill att ni ska läsa att försvinna i mängden, och dessa tweets är sååååå otroligt läsvärda. En intressant historia, ett levnadsöde, ett problem värt att uppmärksamma. En stark ”berättelse”, helt enkelt…

Varsågoda.

.

  1. OnkelPreben Jag vill på intet sätt smolka ner er fredagsbägare genom deppiga tweets, och jag vet inte varför jag väljer att ta upp det här just idag. from web
  2. OnkelPreben Tror att det är en kombination av att familjelivet känns som ett nytt kapitel i livet, och att jag verkligen vill få avslut på det gamla. from web
  3. OnkelPreben Tillsammans med det faktum att det känns som en del av mig jag gärna delar med mig av, och som jag trots allt är stolt över, i efterhand. from web
  4. OnkelPreben I ganska precis fem år så satt jag fast i ett ganska tungt spelmissbruk. ‘Satt fast’, eftersom missbruk är som det klibbigaste av allt. from web
  5. OnkelPreben Det började när jag var 17 år, ungefär. Jag var obekymrad, begåvad, och såg som de flesta runt mig, aldrig skymten av fara i internetpoker. from web
  6. OnkelPreben Det var på kul. På skoj. En rolig grej som gav chans till en extraslant i plånboken. Jag var matematisk och lugn, trodde jag. from web
  7. OnkelPreben Vad jag upptäckte ganska snabbt var att jag snarare var övermodig och impulsiv. Dumdristig och utan förmåga att bromsa mitt fall. from web
  8. OnkelPreben På lite mindre än tre år, strax innan min 20-års dag, hade mitt spelade accelererat i en destruktiv spiral till absurdum. from web
  9. OnkelPreben När jag var 20 hade jag 16 betalningsanmärkningar. Alla pga sms-lån. Jag hade tagit över 150 stycken sammanlagt. Så lättilgängligt. from web
  10. OnkelPreben Jag hade lånat upp mig hos kompisar. Stulit av familj och släkt. Pantsatt guld som inte var mitt. Allt i panik över att min tillvaro sprack. from web
  11. OnkelPreben Jag hade kastat bort mitt sista gymnasieår. Min handbollstalanfg. Jag sov knappt. Jag var först hem varje dag för att kolla brevlådan. from web
  12. OnkelPreben Jag tappade bort mina riktiga vänner och anslöt mig till spelande vänner. Vänner som förstod. Som också hade problem. from web
  13. OnkelPreben Mina föräldrar, främst min mamma, ville hjälpa. Betalade av, stöttade. Peppade. Tog kontakt med psykiatrin. Försökte. from web
  14. OnkelPreben Men jag var inte mottaglig. Ville inte sluta. Ville ta revansch, komma igen. Känslan av totalt misslyckande brände sönder mig. from web
  15. OnkelPreben Och psykiatrin och landstinget i stort hade inget att komma med. De visste inget om spelmissbruk. De satt som frågetecken med formulär. from web
  16. OnkelPreben Så jag gjorde med dem som jag gjorde mot alla andra. Ljög, manipulerade, dribblade bort. Med vältalighet och polerat yttre. from web
  17. OnkelPreben Gång på gång slutade jag. Gång på gång började jag igen. Förskingrade pengar. Lånade. Lurade. Stal. Gång på gång på gång. from web
  18. OnkelPreben När jag var 21 kom jag till ‘Spelberoendes förening’ första gången. Ett gäng förlorare som satt i ringar och berättade. Beklagade sig. from web
  19. OnkelPreben Tyckte jag då. Män, kvinnor. Unga gamla. Husen var borta. Familjerna var borta. Vissa satt i fängelse. Vissa stod på gatan. from web
  20. OnkelPreben Många unga killar. Många gamla män. Stryktips, poker, V75. Lotto. Det spelade ingen roll hur de hamnat där. Vi var alla samma. from web
  21. OnkelPreben Men det förstod jag inte. Jag ljög där också. Sa att jag inte spela. Fick klappar på axeln. Gick därifrån direkt till spelbutiken. from web
  22. OnkelPreben Hade alltid kaninpuls. Aldrig lugn. Alltid jagad. Alltid tvungen att komma upp med en ny lögn. Ett nytt hot. en ny ursäkt. Bränna broar. from web
  23. OnkelPreben Kompisar tröttnade.Familj tröttnade. Mitt liv handlade bara om mig och hur jag skulle lösa pengar. Tunnelseende och gasen i botten. from web
  24. OnkelPreben En ny psykolog som inte förstod. En läkare som skriver ut ångestdämpande. Hoppas på det bästa. För de visste inget, förstod inte. from web
  25. OnkelPreben Jag såg fortfarande ren och hel ut. ‘Du ser pigg’. Jo, men allt går åt helvete. Man kan inte ha struken skjorta på sig och be om hjälp. from web
  26. OnkelPreben Jag bröt ihop den 19e december 2009. Fick åka in till Sahlgrenskas psykakut. Efter att återigen ha hotat med att hoppa från något högt. from web
  27. OnkelPreben Det var alltid det slutgiltliga för att komma undan folk frågor. Hot. Kom därifrån med stärkt självförtroende. Den här gången skulle det gå. from web
  28. OnkelPreben Återigen så gick det bra ett tag. Några månader. Jag berättade för mina vänner, och fick ett oerhört stöd. Men valde spelet igen. from web
  29. OnkelPreben På mina aktiva fem år hade jag kanske 10-15 spelfria dagar. Högst. Ibland en krona. Ibland 15.000. Beroende på rådande status. from web
  30. OnkelPreben Det tog slut med min dåvarande flickvän i september 2010. Hon hade fått nog, tröttnat på min eviga ljugande och utnyttjande. Såklart. from web
  31. OnkelPreben Jag tyckte vansinnigt synd om mig själv. Spelade en vecka. Allt som fanns på kontot. Sista dagen den 29e september 2010. Då var lönen slut. from web
  32. OnkelPreben Sedan dess har jag inte spelat. Det är mer än två år sedan. Ibland känns det så avlägset. Ibland så extremt närvarande. from web
  33. OnkelPreben Det tog oerhört lång tid att komma tillbaka på banan. Fortfarande idag har jag beteenden som jag känner igen från den tiden. from web
  34. OnkelPreben Onödiga smålögner för att skydda sig själv. Rädsla för vita kuvert. Ett komplext förhållande till pengar. Skuldkänslor. from web
  35. OnkelPreben Spelberoendeföreningen blev min räddning till slut. Värmen och förståelsen. Gemenskapen i de svåraste av stunder och situationer. from web
  36. OnkelPreben Erfaranheten och acceptansen för att alla, trots åratal av bedrägligt beteende, förtjänar att bli lysnad på, och respekterad. from web
  37. OnkelPreben Jag skulle gissa att jag har 150-200 möten i ryggen sammanlagt. Inget sig likt. Alla sig lika. from web
  38. OnkelPreben Tyvärr så är det så idag, fortfarande, att samhället inte riktigt bryr sig om spelare. Narkomaner och alkoholister syns oftast. De luktar. from web
  39. OnkelPreben Om inte direkt, så i alla fall efter femton år. Är man skicklig kan man spela i 30 år utan att bli avslöjad. Om skjortan är struken. from web
  40. OnkelPreben Sjukvården har inga resurser. De effektiva behandlingshemmen har begränsat med platser. SVS lägger sitt överskott på marknadsföring. from web
  41. OnkelPreben Idag mår jag bra. Världens mest underba @aversioner ligger och sover tillsammans med världens finaste unge. from web
  42. OnkelPreben De gör mig lyckliga. Spelet förstörde mig. Jag förstörde mig själv. Och jag vill aldrig tillbaka dit, någonsin. Det är ett mörkt ställe. from web
  43. OnkelPreben Jag älskar att kunna sova på natten. Att kunna vara närvarande. Att maten smakar och att kunna skratta utan ångesladdat förbehåll. from web
  44. OnkelPreben Samtidigt har jag haft tur. Har en fantastisk familj. Underbara vänner. Stöttade människor runt varje litet hörn. Som har orkat om och om. from web
  45. OnkelPreben Alla har inte den turen. Så oerhört många är utelämnade åt ett samhälle som inte är intresserade av att hjälpa dem. from web
  46. OnkelPreben Vi har en okunnig sjukvård och världens förmodligen mest cyniska statliga spelbolag som inte är speciellt intresserade. from web
  47. OnkelPreben Varje dag är jag glad åtminstone en liten stund för att jag haft tur. Tur att hitta kraften att sluta. Det blev lite osammanhängande allt. from web
  48. OnkelPreben Men jag hoppas ni förstår andemeningen. Ta hand om varandra. Se ni någon som verkar behöva hjälp, försök hjälpa. from web
  49. this quote was generated by twtQuote
Blogglivet · Internet · Teknik

WTF, WordPress!

Jag har ju inställt på så vis att ett litet utdrag av mina inlägg här på bloggen publiceras på Facebook. Förut hade jag även en koppling till twitter, men den tog jag bort. Jag kan dessutom välja att INTE publicera något på Facebook (eller twitter) genom två snabba klick. Skitenkelt, och skitbra. Och såvitt jag vet så har det fungerat bra!

Fram tills nyligen.

Även fast jag valt att inte lägga ut inläggen på Facebook så syns de där. De inlägg jag framförallt valt att inte publicera på FB är de lösenordsskyddade, för hur stor mening är det med en post där det bara står ”Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.” Rätt meningslöst. Men nu verkar de ju hamna där ändå. Och ännu mer störande – med en jävla förhandsgranskning av eventuell bild i inlägget! Inte okej!

Okej, det spelar väl egentligen ingen roll. SÅ hemliga och SÅ farligt privata grejer (och bilder) publicerar jag inte, men ändå. Principsak. Mina hemlisar vill jag ska vara hemlisar. Tills jag väljer att dela med mig till alla. Funderar på att göra en liten vid-sidan-av-blogg för enbart lösenordsskyddade inlägg. Lite extra bök och stök kanske, men kan vara värt det om jag slipper de inläggen på FB.

(Det är för övrigt inte bara lösenordsskyddade inlägg som jag låter bli att lägga upp på FB. Även inlägg som är rena dumheter, typ blogglistor eller roliga historier, brukar få stanna här på bloggen. Fast nu verkar ju inte det heller spela ngn roll, inlägget om klockan hamnade ju tex på FB ändå.)

Allmänt

Sån här är planen för dagen!

Okej, jag ska börja med att erkänna att det här inlägget är tidsinställt. Förhoppningsvis sover jag fortfarande, men jag ville ändå skicka iväg ett litet inlägg så här på morgonkvisten. Eftersom jag (förhoppningsvis) sover, så vet jag heller inte vad det är för väder ute, så därför kan det bli lite ändrade planer frampå dagen, om vädret skulle vara ogynnsamt vill säga.

Planen är nämligen denna, att jag idag ska åka ut till Matfors och hälsa på fina familjen Sahlin (moster, mannen och kusinerna) och fota en eller båda kusinerna! Sooooo much fun!

Så ja, jag hoppas på finväder. Tillräckligt fint åtminstone. Om det inte är fint nu så kan ni väl ordna det tills jag vaknar?

Hygglo.

Joel och Clara firar Joels födelsedag. Bild från i somras.