Jag tycker det är trevligt med julklappar. Både att ge och att få, men framförallt att ge. Eller, det handlar iofs inte enbart om julklappar, det handlar snarare om presenter i allmänhet. När man kommit på en mer eller mindre perfekt present/julklapp att ge bort, då är det riktigt kul. Problemet i mitt fall är ju att jag inte har ekonomi att köpa så pass många eller ”perfekta” julklappar som jag skulle vilja, så därför får jag hålla mig till budgetvarianter.
Under hösten har tanken då och då slagit mig; ”Det där vore ju en perfekt julklapp åt XX!” XX kan mer eller mindre vara vilken person som helst, allt från en familjemedlem eller nära vän till en mer avlägsen bekant. Det är oftast i ett samtal om något som tanken dykt upp, tyvärr har den därför också försvunnit ungefär lika fort.
Något som dessutom kan störa mig när det då handlar om julklappar eller presenter, är det faktum att jag när det handlar om vissa personer kan komma på huuuuur många idéer som helst, medan jag i andra fall (som till exempel när det gäller min kära far) kan fundera hela året utan att komma på en enda vettig idé. Och om jag mot förmodan kommer på nåt bra, så tänker jag ”Det där ska jag skriva upp så snabbt som möjligt”, men inte ens det räcker, jag hinner ofta tappa tanken innan jag ens fått fram penna och papper. Otroligt frustrerande.
Nåja, jag har ju lite tid på mig att fundera. Tur det.
