Är hundägare dumma i huvudet?

Mitt svar är spontant; Nej. Men folk kan vara dumma i huvudet – hundägare eller inte.

Jag läste nyss ett blogginlägg hos Lady Dahmer där hon ifrågasätter huruvida hundägare är dumma i huvudet som lovar och bedyrar att deras hundar är såååååå snälla och att vem som helst får klappa dem. Hundarna, alltså. Inte klappa ägarna. Frågeställningen är väl kanske inte helt 100% seriös, men jag förstår tanken.

Personligen, om jag bara går till mig själv, så går jag inte fram till främmande hundar. Om det är någon jag känner så är det en annan sak, men en helt okänd människas hund går jag inte fram till. Varför skulle jag? Och om det är en hund som är bunden utanför en affär eller dylikt, jag skulle inte komma på tanken. Jag kan titta på håll och tycka att den är söt eller så, men jag skulle inte gå fram bara ”apropå ingenting”.

Att vara ute och gå med Lillebror är relativt odramatiskt. Han är inte intresserad av folk och såvida inte någon lockar på honom väldigt intensivt så bryr han sig inte om dem. Vilket är rätt skönt! Vid några tillfällen har folk frågat om de får klappa honom, och det har inte varit något problem. Är det ett barn så sätter jag mig på huk bredvid Lillebror, vid hans huvud, och ser till att barnet klappar honom på ryggen. OM något skulle hända så känns det ändå som att jag har någon slags beredskap så länge jag har hans huvud vid mig, men för all del, man vet aldrig. Om det däremot var någon, vuxen eller barn, som skulle springa fram till LB och klappa honom utan att först kolla med mig att det är okej, då skulle jag nog … Hmm, ja sanningen är väl att jag kanske inte skulle göra så himla mkt, egentligen, jag är ju som bekant lite konflikträdd, men jag skulle nog tänka desto mer. Fast, när jag tänker efter ytterligare en gång så känns det nästan långsökt att någon skulle kunna bara ”spontanklappa” honom, eftersom han själv inte är kontaktsökande när det gäller folk och dessutom kan vara lite avvaktande mot folk. Och det i sig är väl förstås ett argument till varför inte främmande människor borde hålla på med honom hur som helst, men å andra sidan så verkar han ju inte ha något emot folk så länge det går lugnt och sansat till.

Lek hundar emellan kan se olika ut. Jag som är ”ovan” kan inte alltid se om det handlar om ”hundlek” eller om det ligger mer allvar bakom!

När det handlar om möten med andra hundar så är jag nog lite mer sjåpig än vad jag är när det handlar om att träffa folk. Tikar har aldrig varit något problem, han piper mest och vill vara social, men han har nog aldrig, såvitt jag kan minnas, visat någon slags aggressivitet mot en tik. Jag är väl lite mer skeptisk när det gäller hanhundar, eftersom jag i början fick höra att han kunde vara lite ”ilsk” mot sådana, men i de allra flesta fall så har det gått bra. Jag skulle dock inte få för mig att släppa honom lös här i bostadsområdet, eftersom jag inte tror att han skulle komma på inkallning om främmande hundar dök upp. Jag kan inte heller garantera att han är ”snäll” mot alla hundar han möter. På samma sätt kan jag bli nervös om det dyker upp en okopplad hund som vi inte träffat tidigare – den ägaren kanske bedyrar att hunden är snäll, och det är den säkert, men det kan ändå vara någon slags ”personkemi” hundarna emellan som gör att de inte gillar varandra, oavsett hur snälla de är i övrigt.

Jag är kanske överdrivet nervös och försiktig, jag har fått höra det ibland iaf. Men det kan också bero på att LB är den första hunden jag har, och jag har därför inte känslan av att jag kan ”läsa” hundar som många andra kan, sådana som är uppväxt med hundar eller som haft hund under längre perioder av sitt liv. Jag har haft Lillebror i snart ett år, och jag lär mig, sakta men säkert. Jag är långt ifrån lika sjåpig nu som jag var när han kom, ni skulle bara veta vilken hjärtklappning jag hade första gången han fick springa lös ute utan koppel. Jag var säker på att jag hade sett honom för sista gången, men det gick ju bra.

Så ja, om någon frågar mig om min hund är snäll, mot människor eller djur, så svarar jag att ja, det brukar han vara. Men jag släpper för den sakens skull inte iväg honom hur som helst. Och nej, hundägare är inte dumma i huvudet, men det finns ju rikspuckon både bland djurägare och föräldrar/människor i övrigt, det är inte svårare än så. Man får ta det som det kommer.

Annonser

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s