Funderingar kring religion, skolavslutningar och ateister

Skolverket har alltså beslutat att skolavslutningar får hålla till i kyrkan, så länge barnen inte ”tvingas utstå religionstjafs” (mina ord, inte deras). Man får alltså inte ha böner, trosbekännelser, välsignelsen eller psalmer. Men annars får man gärna vara i kyrkan.

Alltså. Är det bara jag som hört talas om ”Ta seden dit man kommer”? Det känns lite som att det borde vara antingen eller; vill man vara i kyrkan och fira sina skolavslutningar då får man väl acceptera att åtminstone att någon eller några av kyrkans traditioner ska finnas på programmet?

Man vill alltså inte ”pracka på” kristendomen på elever med andra religioner eller elever som är icke troende. Man vill att barn som tillhör andra religioner ändå ska kunna fira avslutningar med sina klasskamrater. Ja, det resonemanget kan jag förstå, men jag känner fortfarande väldigt starkt för ”Ta seden dit man kommer”-argumentet. Skulle till exempel muslimer förändra sina religiösa ritualer för att deras land blev mer fyllt av kristna människor? Jag tror inte det. Och nej, jag köper att svenskar i regel inte utövar religion på samma sätt som muslimer, alltså jag menar att gemene man här enbart går i kyrkan på speciella högtider eller familje-event, medan religion är en annan sak för muslimer. Nu menar jag inte att det enbart är pga muslimer som detta beslut tas, utan som jag skrev så gäller det väl oavsett vilken annan religion man hör till, men jag tog muslimer som exempel. So sue me (gör helst inte det, men förstå gärna hur jag menar).

Jag läste en kommentar på någon nyhetssida. Jag tror det var Aftonbladet. ”Nu vet ni hur det känns för oss ateister”. Jag förstod inte riktigt den kommentaren, men jag funderade lite på det här med skolavslutningar för ateister. Hur gammal är man när man känner att man är uttalat ateist? Ni som känner igen er att ni själva inte ville fira skolavslutningar i kyrkan – hur gamla var ni när ni kände så? Eller är det för att föräldrarna är ateister och inte vill tvingas se sina barn sjunga Stilla Natt och bli välsignade i kyrkan?

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet religiös. Jag har besökt kyrkan ett antal gånger i mitt liv, på diverse olika event, och jag tror inte att det har skadat mig på något vis. Tvärt om, skolavslutningarna i kyrkan, både sommar- och julavslutning, är några av mina allra käraste skolminnen. Jag tror inte att det hade gjort speciellt stor skillnad om vi hade varit i en aula och haft det helt religionsfritt. Visst, barn-jag hade väl säkert inte klagat om man hade tagit bort till exempel böner och predikningar (det var nog inte SÅ mycket predikningar tror jag?), eftersom jag nog tyckte det var rätt tråkigt, men det var ju inget man tog skada av. Åtminstone inte jag. Psalmerna tycker jag inte är något att bråka om. Det finns otroligt många stämningsfulla och vackra julpsalmer, och en skolavslutning utan Den blomstertid nu kommer känns ju … o-skolavslutigt.

Äh jag vet inte. Jag stör mig bara. Och när jag stör mig så lyckas jag inte formulera mig så värst bra, och jag blir inte heller speciellt sammanhängande.

Men, jag tycker alltså:

Skolavslutningar i kyrkan – JA! Böner, predikningar, trosbekännelsen, jag kan förstå om man väljer bort det. Välsignelsen – varför inte? Psalmer – JA!

Ungefär så.

Annonser

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s