En lång, men bra, dag.

Det är egentligen ett mindre mirakel att jag inte sover för länge sedan, men det beror väl troligtvis på att jag ägnade en timme av min eftermiddag åt att sova.

Dagen startade vid sjutiden, uppstigning, promenad, och avfärd. Red morgonpasset på Piterke för Gittan, gick ganska skräpigt faktiskt. Vi red en timglasövning med volt ut mot spåret när man kommit in på medellinjen (hur många tycker att det där var ren grekiska?). Det gick bra så länge jag var på spåret, men så fort jag vek in på själva timglasformen så tappade jag allt vad kontakt och balans heter, och ridningen blev därefter. Skit, med andra ord. Galoppen i slutet gick hyfsat dock. Alltid ngt.

Mer då? Sprayat någon slags läderspray på storhäst-sadlarna, luktade INTE gott kan jag lova. Fy tusan. Det tog sin lilla tid iaf, lite drygt 15 sadlar och sprayen skulle ”verka” i 5-10 minuter per sadel. Efter lunch var det handikapplektion (eller, om man ska säga som vi lärde oss på HK-kursen, ”ridning för människor med funktionsnedsättning”), och de eleverna är ju bara så himla fantastiska. Man blir glad av att vara ibland dem.

Därefter åkte jag hem. Åt mat, och sov i en timme. LB låg och myste med mig i sängen med, mattes lilla gosegris. Han har ju inte varit lika intresserad av att ligga i sängen sedan han fick sin nya bädd av finevän :) Och det är ju positivt! Men nu fick jag iaf gosa lite med lilljycken :) Till och med katterna höll sig lugna, så det var gött.

Strax innan 17-tiden åkte jag tillbaka till Färsta. Det skulle vara löshoppningsclinic under kvällen, och jag ville vara med på både clinicen för ponny och den för häst. Det var riktigt roligt att se. De hade tagit med åtta ridskoleponnyer (Bob, Cindy, Milo, Macho, Lady, Apan, Lisa och Otto), och så var det även en privatponny med (Klas). Otto var helt klart den roligaste att se. Och Milo är ju gudasöt han också! Storhästarna var också roliga, fast ponnyerna var nästan roligare. De var iaf sex ridskolehästar (Nemo, Carracoll, Piterke, Zonny, Hope och Wera) och så var det en privathäst (Olaf). Den enda jag egentligen saknade, både om man räknar in ponnyer och storhästar, var Pelle. Hade velat sett honom med. Men annars är jag mer än nöjd. Det var roligt och lärorikt som alltid!

Otto och Milo

Otto och Milo

Hem kom jag vid 21-tiden. Hyyyyyyfsat trött då kan jag lova. Speciellt fötterna, de är typ döda. Det är väl också därför jag inte kan fatta att jag inte sover än. Jag är toktrött, har varit det hela kvällen, men jag har varit mer eller mindre handlingsförlamad. Har inte ”orkat” ta mig till sängen. Men nu är det bannemig dags.

Ja, det var väl bara det jag ville säga.

Sov gott!

Annonser

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s