Det var en gång en tjej som fick ett jobb

Jag kan inte riktigt förstå det. Det känns lite som att jag drömt, eller inbillat mig. Jag misstänker att det kommer fortsätta kännas så tills jag faktiskt står i byggnaden och ska börja jobba. För jo, det är ju faktiskt så.

JAG HAR FÅTT JOBB!

Efter att ha varit ”utanför arbetsmarknaden” i över två år nu så är det ÄNTLIGEN dags att sätta igång igen. Känns så himla positivt och verkligen helt underbart. Jag är så taggad så ni anar inte.

Det har varit väldigt intensiva två veckor kan man säga. De ringde från SOS Alarm på måndagen för två veckor sedan, och frågade om jag var intresserad av, och hade möjlighet, att börja jobba med kort varsel, och om jag trodde att jag hade ”förmågan” att gå igenom deras utbildningsprogram i ”snabbtakt”. Jag sa givetvis ja (jag är ju perfekt, det vet ju alla! Hrm) och han sa att de skulle kolla igenom om det var möjligt och att jag i så fall skulle bli kontaktad av en kvinna från Stockholm för att åka dit och göra några tester. Inom ett par dagar var jag ”fullbokad” inför kommande vecka: intervju på måndagen, Stockholmstesterna på onsdagen och drogtest på torsdagen.

Intervjun var en väldigt kort historia, och han jag träffade sa även att de inte kommer göra någon väldigt grundlig intervju nu utan väljer att lita på det den sökande skrivit i brev och cv. Men det var väl ungefär som ett informationssamtal och sedan fick jag se själva lokalerna där man sitter och arbetar. På onsdagen var det dags att åka till Sthlm. Fick hjälp med att hitta dit jag skulle och sedan var det full fart. Det första testet av ett simultantest, där man skulle lösa ca 7-8 uppgifter parallellt i 30 minuter. Det gick förvånansvärt bra och jag fick beröm över hur lugn och metodisk jag hade varit, vilket kändes sjukt bra. Äntligen kom tvångstankarna till nytta, kan man säga ;) Det andra testet var desto svårare, det var ungefär som högskoleprovet/nationellt prov, med framförallt matte, geometri och ordkunskap. 50 frågor skulle besvaras på 12 minuter, needless to say så hann jag knappt svara på hälften, och känslan var väl att jag lika gärna kunde bli underkänd som godkänd. Det sista provet skulle dessutom inte rättas på plats, utan jag skulle få svar ”till veckan”.

På torsdagen skulle jag göra drogtest  hos Previa. Inte så mycket att säga om det förutom att de inte lyckades få något blod av mig. Jag vet ju om att jag är svårstucken, och de lyckades alltså inte. Istället kom vi överens om att om jag blir godkänd på testet, så skulle jag åka till lab på sjukhuset och ta blodprovet där, och om jag inte blev godkänd så var det ju ingen mening att göra testet ändå.

Och ja, godkänd blev jag ju tydligen på det där provet! Jag fick nämligen ett mail på fredageftermiddagen där det stod att jag var godkänd och att de därför ville att jag skulle lämna två referenser. Jag hade visserligen redan skickat med referenser när jag skickade in min första ansökan, men att jag nu fick göra det igen var faktiskt mycket bättre. Efter lite peppning från syster, finevän och Ann-Sofie ringde jag nämligen upp till ComHem för att på chans se om min gamla FM (floormanager) kom ihåg mig och ville ge mig referens. Hon mindes mig väldigt väl och vi surrade på en bra stund, och hon hade inga problem med att jag angav henne som referens. Kändes verkligen SKITBRA!

Ja, så blev det! I måndags var jag iväg till lab och gjorde blodprovet, och igår ringde gruppchefen från SOS och frågade när jag ville börja. HURRA! Så, troligtvis i slutet på nästa vecka kommer jag få börja medlyssna, sedan börjar utbildningen veckan därpå. Herregud vad det här känns bra.

"Who's got a big smile and a new job? THIS GIRL!"

”Who’s got a big smile and a new job?
THIS GIRL!”

Men, ingenting är ju skrivet i sten än. För det första så är man ju alltid på prov i början, men dessutom kommer jag måsta göra ytterligare tester (simultantest och personlighetstest) i slutet av sommaren, och då även genomgå läkar- och psykologundersökning om jag vill vara kvar. Så risken finns ju att man då inte blir godkänd och då alltså inte får fortsätta, men jag HOPPAS att jag kommer trivas och göra ett bra jobb, och att jag då även fixar testerna och undersökningarna i slutet på sommaren. Men det är ett senare ”problem”, nu är jag bara glad! :)

Annonser

2 thoughts on “Det var en gång en tjej som fick ett jobb

  1. Grattis och välkommen!!
    Du kommer att bli varse om vilken fantastisk insats dina blivande kollegor gör, vilket människor utanför organisationen av naturliga skäl inte riktigt förstår.
    Jag började för tre år sedan och sitter i Helsingborg och larmar ut räddningstjänsten! Att få det jobbet är det bästa som har hänt mig när det gäller jobb..och då har jag ändå provat på en hel del :-)
    Jag vet nu att operatörerna hus SOS Alarm kämpar och gör allt vad dom kan för att hjälpa alla dom som ringer in…även om media tyvärr vill ge en annan bild för att tjäna pengar.
    Hoppas att du ska trivas och att du, liksom jag, får känna tillfredsställelsen av att faktiskt få göra en insats och hjälpa till…oavsett om det är en jobbig situation eller en bagatell ( för mig, alltså! För den som ringer 112 i en nödsituation är det ju sällan en bagatell )
    Återigen….välkommen i gänget!! :-)

    • Men åh vad roligt att du har kommenterat! Nu känner jag mig ännu mer positiv inför att få börja jobba på SOS! :)
      Så tack så hemskt mycket :)

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s