Skämshatten på och rätt in i skamvrån, ‘ba!

Alltså jag borde ju fan förtjäna en permanent plats i skamvrån.

Som ni säkert vet så har jag ju världens mest fantastiska vän som ställer upp så fort jag behöver hjälp med något. ”Näst-senast” så handlade det om att min fina röda lilla HTC har börjat hälsa hem, och då ställer han upp och lånar ut sin gamla HTC Desire HD. Aningens äldre än min, men i ”piggare skick” och i princip helt rep- och skadefri. Jag fick även låna ett monsterstabilt skydd till den, som jag alltså valde att inte använda eftersom det gjorde telefonen ett par cm tjock, vilket jag då tydligen ansåg vara opraktiskt. Till saken hör att sist jag lånade en telefon av honom, så tappade jag bort den (don’t ask). Till saken hör även att jag, såvitt jag kan komma ihåg, aldrig har fått en skada eller repa på en av mina egna telefoner. De har alltid varit i bra skick även efter flera års användande. Min röda HTC är inget undantag.

Men ja. Skämshatten på nu då. För självklart så händer det när man har en lånetelefon från den där personen som alltid ställer upp. Man tappar telefonen i golvet, från mindre än en halvmeters höjd, och får X antal sprickor i skärmen! Inte bara repor, utan sprickor. Såklart. Men åååååhhhhh om man kunde sjunka genom jorden och bara försvinna?

Det här hände alltså strax innan jag skulle åka till jobbet. Så jag tittade snabbt som tusan in på blocket och Tradera och letade efter ”nya”, eftersom jag ju kände att jag måste ersätta vad jag har skadat, så att säga. Hittade en på Tradera i väldigt fint skick, så jag budade på den. Och det gjorde jag hela kvällen, auktionen tog nämligen slut vid 22-tiden. Men med en sekund till ”godo” (I shit you not, en sekund! Jävla jävel) så blev jag överbjuden med 10 kronor. FML.

Imorse ringde iaf världens finaste vän och vi pratade om ditt och datt en stund. Till slut var det bara att krypa till korset och erkänna. Jag berättade även att jag är i full gång med att försöka skaffa en ny i lika bra skick som den var när jag fick låna den, men han skrattade mest bara och konstaterade att han ju inte använder den, så det behövs inte. Han passade dock på att gnugga lite extra på mitt dåliga samvete genom att konstatera att jag ju faktiskt hade fått låna skyddet med. Han har härmed tillåtelse att gnugga i mitt sår för all framtid, JAG ÄR SÅÅÅÅÅ FÖRBANNAT KLANTIG. Men så otroligt lyckligt lottad över att ha en sån underbar vän som ändå inte blir arg på mig för detta.

Fy så jag skäms.

Så. Förbannat. Mycket.

(”Ursäkta, jag kan inte komma till jobbet på ett tag, jag måste så i skamvrån. Länge.”)

Annonser

Säg mig vad du tänker om detta

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s