Hälsan · Personligt

Jag vet inte om det är bra eller dåligt

Det här självporträttsprojektet igen nu då. Jag känner mig förvånansvärt inspirerad och har varit så sedan mailet kom, trots att jag varit helt däckad större delen av tiden sedan dess. Trotsat feber, hosta, snuva, och faktiskt lyckats ta några bilder ändå. (För att sedan däcka direkt på soffan iofs, men ändå).

Men ja, som sagt, inspirationen har infunnit sig och jag har fotat tre kvällar i rad nu. Men, det som jag klurar på, som jag inte vet om det är bra eller dåligt, är att jag hela tiden faller ner på relativt deprimerande teman. Det kanske beror på att jag hittills satsat på mörka, svartvita bilder, att det liksom faller sig naturligt då. Eller så är det för att jag ser ut som hej kom och hjälp mig när jag försöker se glad ut. Jag vet inte. Första kvällen så var tanken rinnig mascara, dvs ”efter gråt”-bilder. Andra kvällen blev väl kanske egentligen mer ”tankfullt” tema på, men mörkt likväl. Tredje gången gillt, då blev det lite blandad kompott. Det blev en nypa ilska, en skvätt deprimerad alkis, och en handfull humoristisk förvirring. Men fortfarande mörkt.

Nämen såatt’ehh… jag vet inte varför jag dras åt det negativa hållet med bilderna. Jag känner inte så. Jag har inte mått dåligt (som förr alltså, alla har vi våra ups and downs) på vad som känns som en evighet nu, vilket är fantastiskt skönt. Ändå känns det mer ”jag” med en rinnande mascara-gråtig bild än en hopp studs livet är fantastiskt-bild.

Jag vet inte.

Vad jag däremot VET, är att det är fantastiskt skönt att ha hittat lite fotoinspiration för en gångs skull, det var ett tag sen sist. My thanks to the fotoklubb!

Personligt

Månadstema: Självporträtt

För det första – det är elakt svårt att ta självporträtt. Eller ja, åtminstone sådana som man är nöjd med.

På nästa månadsmöte med Sundsvalls Fotoklubb så är det en punkt med temabilder, och igår kom mailet som meddelade att månadens tema är självporträtt. Jag tänkte att jag skulle göra nåt annat än att ta en bild ”rakt upp och ned”, så steg ett i mitt sökande efter Självporträttet skulle bli en ”ledsen” bild. Åt det där Rinnande Mascara-hållet. Svart-vitt och med nån form av riktad belysning.

Vi kan kalla försök ett för: Fail.

Erika Erika Erika