Dagbok

Snart är det dags för lite lugn och ro

Idag är min sista riktiga semesterdag. Det känns som att dessa veckor har gått tokfort, på gott och ont. Jag har haft en hel del att göra, så det känns ändå inte riktigt som att jag varit ledig. Knepig känsla. Så det känns faktiskt skönt att få komma tillbaka till jobbet igen. Även om man inte kan anklaga oss för att ha normala arbetstider och därmed en normal vardagsrutin, så är det trots allt en slags vardag som infinner sig, och det ska bli skönt.

Nu senast har jag hunnit med Härnösands Stadsfest, där jag bland annat sett och fotat De Vet Du, Stiftelsen och Magnus Uggla. Duktiga artister. Stiftelsen var min personliga favorit!

Nu senast var det Bus1 som fotades. Onsdagsbus dog och återuppstod i ny regi som Bus1. En mkt lyckad kväll!

Det är dock inte slut på fotojobb än. Imorgon ska jag fota bröllop! Känns otroligt roligt och spännande, vi ska först till studion i timrå och ta porträttbilder sedan blir det ceremonin i kapellet här i Skön, och sedan är planen att ta lite utomhusporträtt om vädret tillåter. Jag hoppas verkligen vädret tillåter, för jag är toksugen på att fota utomhusporträtt. Toknervös också, men det blir nog bra.

Imorgon eftermiddag ska jag fota några bilder åt en bekant, lite galna bilder misstänker jag och jag tror att det kommer bli grymt bra!

På söndag ska jag träffa en gammal bekant och dennes son, och ha lite ”fotoskola”. Ingen aning om jag egentligen är rätt person för detta, men det ska bli trevligt ändå!

På onsdag ska jag träffa syrran och få klorna slipade igen. Hon är en otroligt duktig nagelteknolog min syster, hon har verkligen hittat rätt! Lovar att förmedla vidare när hon jobbar heltid som nagelteknolog och kan ta emot fler kunder!

Dagen efter nagelfixet ska min finevän bjuda med mig upp till Nora (har jag för mig) för att se/höra Euskefeurat. Jag vet att han sett fram emot detta länge, och jag vet också att det ska mkt till innan han åker själv på ngt sådant, så det är klart jag följer med. Biljetten fick jag som en tidig födelsedagspresent.

Sedan! På lördag är en av årets absoluta höjdpunkter. Det är dags för watercross-tävling i Bergsjö. Tredje året i rad för mig, varav andra året som anlitad fotograf av arrangören Watercross Nordanstig. Otroligt roligt att känna sig uppskattad och att de vill att man kommer tillbaka. Det borde ju betyda att man gör nånting rätt iaf ;)

Om vädret är okej på söndagen har jag lite lösa planer på att åka till Höga Kusten och fota motocross. Har aldrig varit på banan där uppe och jag är dessutom förhållandevis ovan att fota just motocross, så det vore kul att få göra det igen!

Veckan därpå är det jobb 6 av 7 dagar. Trots detta hektiska schema så ska jag hinna med att fota både Bus1 på onsdagen och ett bröllop på torsdag. Tror nog att det kommer gå alldeles galant ;) Sedan lugnar det ner sig lite. Selånger Marknad nalkas, there will be strumpor. Den 19:e är det Backtävling på Södra Berget, om inte kroppen är helt död vid det laget så blir det nog lite fotografering där.

Den 23:e är det Bus1 igen.

Men sen. Sen är det ännu en av årets absoluta höjdpunkter. Gymkhana Drift i Östersund den 26:e. Herregud vad jag längtar. Och sen avslutar vi augusti med min födelsedag. Tänk att jag fyller 25 i år igen… ;)

Såatt’eh… Jo men jag lär nog slippa rulla tummarna under augusti. Men det blir nog bra :)

Allmänt · Dagbok

Återhämtning pågår

Helgen som gick var jag på Sundsvall Raceway och fotade SM/RM i drifting. Jag var inte bara där under tävlingstimmarna, jag bodde där! Jag hade fått låna mamma och Leifs husvagn, så även nätterna spenderades på plats. En riktigt bra helg. Fredagen var tillägnad frikörning, lördagen var träning och kval, och söndagen var träning och finaler/top16-stegar. Toppenhelg! Men det var långa dagar, och nu är jag helt tom på energi. Igår och idag (tisdag-onsdag) har jag varit helt mosig i skallen, och så där mysigt känslosam (läses med ironi) som man bara kan vara när man är riktigt riktigt trött. Tänk dig en tvååring som inte sovit middag. Typ där nånstans finns min stabilitet. Obefintlig med andra ord. Men det var klart värt det, så jag ska inte klaga.

Däremot tänkte jag bjuda på lite bilder.

Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Känslan av att bli ersatt…

Det händer i fler än en aspekt i mitt liv just nu. Jag känner mig maktlös, låg, och energifattig. Jag kan inte göra något åt det, mer än att acceptera läget. I det ena fallet finns det ingenting jag kan göra för att påverka saker och ting. I det andra finns det tekniskt sett saker jag kan göra för att försöka klösa mig tillbaka, men de senaste årens hälsoläge har fått mig att inse att jag kan inte lägga all min energi på detta om jag ska orka leva i övrigt. Så, jag får helt enkelt gilla läget och acceptera att… ja, gilla läget helt enkelt.

Men till ett område där jag (ännu) inte är ersatt är iaf i hästeriet. Finaste Mavi. Jag längtar verkligen till 1 september när Matilda flyttar båda sina hästar till Kovland. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Så, så, så, så mycket.

Han är bra fin, den där Mavi-hästen.

Bilderna har jag tagit när Matilda var på Pay and Ride med båda hästarna på Njurunda Ryttarförening för några veckor sedan. Visst är han vacker?! ♥

Åsikter

Lost and found – Facebook Edition

Är man en bättre människa än genomsnittet om man hjälper andra att få tillbaka borttappade, stulna, glömda saker? Ptja, kanske. Lite god karma borde man kanske få. Men vad är väl god karma om ingen kan se att man faktiskt gjort nåt bra? Enter: Facebook.

Otaliga gånger har jag sett inlägg i stil med:
”Jag hittade den här [insert valfritt föremål/djur/whatever] på [insert valfri plats]. Är det någon som vet vem som är ägare?” So far so good, men sen kommer slutklämmen. ”Jag behåller den/det här hos mig tills ägaren hört av sig”, eller i ett något bättre fall; ”Den/det finns hos mig i [insert valfritt antal dagar], därefter lämnas det över till polisen”.

Alltså.

Varför bara inte lämna in vad det nu är till polisen på en gång? Om jag, gud förbjude, skulle bli bestulen på ngt som är viktigt för mig, då skulle jag göra en förlustanmälan till polisen. Men vad hjälper det om upphittaren behåller grejerna hemma hos sig? Facebook är bra till mycket, men det är inte felfritt. Det gäller att det delas till ”rätt” personer. Och varför behålla grejerna öht? Skriv ett inlägg: ”Jag hittade [xxx], detta finns nu hos polisen så att den som äger [xxx] kan återfå det där”. Skitenkelt.

Jag säger inte att efterlysningar och denna typer av inlägg är fel. Det är rätt bra faktiskt. Det är ”jag behåller”-delen av det hela som jag motsätter mig. Annars är det grönt ljus från mig!