Åsikter · Media

Är det inte slut snart?

#metoo var en bra grej. ÄR en bra grej. Det har visat att problemet med olika typer att trakasserier och andra olagligheter är så otroligt mkt vanligare och mer utspritt än vad många tror. Många historier och livsöden har lyfts upp till ytan. En hel del offentliga personer har fått sina olämpligheter uppvisade för allmänheten och en hel del ”vanliga” människor har fått modet att berätta om sina egna erfarenheter.

Men snälla. Är det inte slut snart? Jag är så trött på att höra om detta dag ut och dag in. Det gör mig ledsen, less och uppgiven.

Sedan finns det en annan synvinkel också. Jag pratade med en vän häromdagen som får förbli anonym. Anonym har upplevt övergrepp i sitt liv, både mer och ”mindre” allvarliga sådana, både som barn och vuxen. Jag är en av få personer som Anonym berättat detta för, det är ingenting som Anonym på något vis sökt behandling/samtalsterapi för utan har hanterat det själv efter bästa förmåga. Och det har väl gått ganska bra som jag har förstått det. Tills nu. Tills #metoo. Alla dessa historier och livsöden som kommit ut i ljuset har gjort att Anonyms ”demoner” också klivit fram ur skuggan. Varje dag har blivit en kamp för att hålla dessa minnen på avstånd för att få vardagen med familj och jobb att inte ramla isär.

Ja, i många fall är det bra att sånt här kommer fram. Många mår nog bra av att prata om sånt som hänt, det blir lättare att hantera efter ett tag, men det är ett val som var och en får göra själv. Min vän har valt att inte prata om vad hon varit med om, och därför gör det mig ont att hon ska måsta kämpa med detta varje dag just nu bara för att #metoo-vågen rullar på i brutalstor styrka.

Vi kan fortsätta arbeta mot dessa olagligheter men måste det verkligen höras SÅ mkt VARJE dag?
Så. Är det slut snart? Snälla?

Media

#GoodbyeCancer

Jag funderar på att ge mig på förra årets projekt även i år. Jag hade underbara modeller som ställde upp som frivilliga för att hjälpa mig visa min idé, tyvärr gav det inte många bokningar och därmed inte heller speciellt mkt pengar till cancerforskningen. Synd, jag tycker fortfarande att det var en bra idé på flera olika sätt.

I år är dock skillnaden att jag jobbar heltid. Jag kommer inte ha tid att ta emot bokningar på samma sätt som ifjol och jag vill även vara säker på att jag kommer ORKA ro projektet i land. Det är ju det viktigaste av allt.

Men visst är den en bra grej, och jag älskar bilderna.

#GoodbyeCancer

Dagbok · Djuren i mitt liv

Ups and downs…

Det händer lite olika grejer i livet just nu. Vissa saker är bra, andra saker är sånna som jag inte kommer prata om (än?) och… Ja, Mavi ska säljas. Matilda berättade igårkväll att han skulle läggas ut på annons idag. Och nu ikväll så skrev hon att hon har två provridningar inbokade. Det här händer så mycket fortare än vad jag är redo för. Fan, fan, fan. Fina hästen.

Missförstå mig rätt. Jag har full förståelse för att han ska säljas. Det är dyrt för Matilda att ha två hästar, och jag har varken tid eller råd att vara tillräckligt engagerad för att det ska vara tillräckligt för att hon ska kunna ha kvar honom. Så jag förstår det. Helt och fullt, och respekterar beslutet. Men det är såå jäkla tråkigt… Jag är så sjukt förtjust i den hästen, och det är så himla härligt att få ha häst i livet, och att dessutom ha den hästen i just Kovland. Det var som att saker och ting föll på plats. Nu… Det kommer bli tomt. Det kommer bli så otroligt tomt.

Fina Mavi… :(