Allmänt · Dagbok

Återhämtning pågår

Helgen som gick var jag på Sundsvall Raceway och fotade SM/RM i drifting. Jag var inte bara där under tävlingstimmarna, jag bodde där! Jag hade fått låna mamma och Leifs husvagn, så även nätterna spenderades på plats. En riktigt bra helg. Fredagen var tillägnad frikörning, lördagen var träning och kval, och söndagen var träning och finaler/top16-stegar. Toppenhelg! Men det var långa dagar, och nu är jag helt tom på energi. Igår och idag (tisdag-onsdag) har jag varit helt mosig i skallen, och så där mysigt känslosam (läses med ironi) som man bara kan vara när man är riktigt riktigt trött. Tänk dig en tvååring som inte sovit middag. Typ där nånstans finns min stabilitet. Obefintlig med andra ord. Men det var klart värt det, så jag ska inte klaga.

Däremot tänkte jag bjuda på lite bilder.

Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Känslan av att bli ersatt…

Det händer i fler än en aspekt i mitt liv just nu. Jag känner mig maktlös, låg, och energifattig. Jag kan inte göra något åt det, mer än att acceptera läget. I det ena fallet finns det ingenting jag kan göra för att påverka saker och ting. I det andra finns det tekniskt sett saker jag kan göra för att försöka klösa mig tillbaka, men de senaste årens hälsoläge har fått mig att inse att jag kan inte lägga all min energi på detta om jag ska orka leva i övrigt. Så, jag får helt enkelt gilla läget och acceptera att… ja, gilla läget helt enkelt.

Men till ett område där jag (ännu) inte är ersatt är iaf i hästeriet. Finaste Mavi. Jag längtar verkligen till 1 september när Matilda flyttar båda sina hästar till Kovland. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Så, så, så, så mycket.

Han är bra fin, den där Mavi-hästen.

Bilderna har jag tagit när Matilda var på Pay and Ride med båda hästarna på Njurunda Ryttarförening för några veckor sedan. Visst är han vacker?! ♥

Åsikter

Lost and found – Facebook Edition

Är man en bättre människa än genomsnittet om man hjälper andra att få tillbaka borttappade, stulna, glömda saker? Ptja, kanske. Lite god karma borde man kanske få. Men vad är väl god karma om ingen kan se att man faktiskt gjort nåt bra? Enter: Facebook.

Otaliga gånger har jag sett inlägg i stil med:
”Jag hittade den här [insert valfritt föremål/djur/whatever] på [insert valfri plats]. Är det någon som vet vem som är ägare?” So far so good, men sen kommer slutklämmen. ”Jag behåller den/det här hos mig tills ägaren hört av sig”, eller i ett något bättre fall; ”Den/det finns hos mig i [insert valfritt antal dagar], därefter lämnas det över till polisen”.

Alltså.

Varför bara inte lämna in vad det nu är till polisen på en gång? Om jag, gud förbjude, skulle bli bestulen på ngt som är viktigt för mig, då skulle jag göra en förlustanmälan till polisen. Men vad hjälper det om upphittaren behåller grejerna hemma hos sig? Facebook är bra till mycket, men det är inte felfritt. Det gäller att det delas till ”rätt” personer. Och varför behålla grejerna öht? Skriv ett inlägg: ”Jag hittade [xxx], detta finns nu hos polisen så att den som äger [xxx] kan återfå det där”. Skitenkelt.

Jag säger inte att efterlysningar och denna typer av inlägg är fel. Det är rätt bra faktiskt. Det är ”jag behåller”-delen av det hela som jag motsätter mig. Annars är det grönt ljus från mig!

Åsikter · Media · Teknik

När Hesa Fredrik drog igång ilskan i Stockholm

Igår (9/7) kl 22 startade VMA/Hesa Fredrik sitt tjutande i stora delar av Stockholm. Som norrlänning med relativt få Stockholmskontakter så var detta ingenting jag märkte av förrän efter ca 20 minuter, när SOS Alarm via sin Facebook-sida informerade om att larmet var falskt och att man då skulle undersöka vad som inträffat.

Kommentarerna lät inte vänta på sig. ”Sånt här får inte hända!”, ”Ni är så jävla sämst!”, ”Varför tog det så lång tid innan information kom ut?”.

Notera nu att detta INTE är jag som medarbetare på SOS Alarm som skriver, jag har ingen som helst insyn i vad som hänt.

Jag har dock en gissning, om än helt annorlunda i skala men ändå, och den lyder ungefär så här.

Tänk dig ett elbolag. En dag upptäcker de en akut allvarlig driftstörning som kan komma att påverka ett större antal kunder. I samband med att de bryter strömmen till sina kunder, för att kunna åtgärda felet, så lägger de ut information på sin hemsida, de kanske skickar ut SMS till sina kunder, de kanske meddelar radio eller TV, och de kanske sätter in ett informativt talsvar på sin supportlinje. De är, trots driftstörningen, proaktiva och information når snabbt ut till alla drabbade.

Tänk dig samma elbolag. Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, blir ett större område utan el. Jourhavande tekniker kanske får ett driftlarm, eller ett samtal som informerar honom/henne om att något inträffat. Eftersom jourteknikern får informationen EFTER att denna driftstörning inträffat, kan ju denne omöjligen ha information att ge ut redan inom några minuter. Vad har gått fel? Vi vet inte, vi måste felsöka. Vart sitter felet? Vi vet inte, vi måste felsöka. När får vi tillbaka strömmen? Det vet vi inte, vi måste hitta felet först. Varför blev det så här? Vi vet inte, vi måste undersöka. Med andra ord – det kommer ta lite tid innan de berörda kunderna kan få information angående det inträffade.

Jag tänker att detsamma gäller VMA. I en nödsituation, där VMA aktiveras avsiktligt, så har man informationen i förväg. Man VET varför larmet tjuter i samma sekund som det börjar ljuda över det berörda området. Det är ett medvetet val att starta VMA. Man har redan information att delge lokalradion, för man VET vad det handlar om, och man HAR information som behöver nå allmänheten.

Förstår ni skillnaden? Förstår ni VARFÖR den här incidenten med ett oavsiktligt VMA kommer skilja sig från den dagen då VMA behöver användas skarpt?

Jag säger inte att  man bara ska rycka på axlarna åt det som hände. Jag tycker absolut att det ska utredas, vad, varför, hur osv. Jag tycker också att det är olyckligt att flera av våra viktigaste telefonnummer enligt uppgift inte gick att ringa. Jag tycker också att det är problematiskt att både SOS Alarms, Polisens och MSB’s hemsidor inte orkade med den anstormning av informationssökare som denna händelse ådrog sig, utan istället kraschade. Så borde det inte vara.

Men jag tycker också att det är problematiskt att så många försöker ringa 112 för att få information. Det är fel!

112 ringer man bara i nödfall! Vid fara för liv, egendom och miljö. INTE för att få information.

113 13 ringer man om man vill ha information om olyckor och kriser.
114 14 är polisens ”mindre akuta” telefonnummer.

Jag förstår att människor blir rädda och upprörda när varningslarmet börjar tjuta kl 22 en söndagskväll. Jag har full förståelse för att man jagas upp. Däremot kan jag önska att folk kunde lära sig att ta åtminstone tre djupa andetag och faktiskt försöka använda insidan av huvudet innan man börjar gapa om hur anskrämligt dåligt saker och ting sköts.

Djuren i mitt liv

Mavi

Sedan ett par veckor tillbaka så har jag häst i mitt liv igen. En fantastiskt trevlig och go häst dessutom, som jag blivit otroligt förtjust i.

2017-04-23 12.44.012017-04-28 16.59.33 2017-04-04 13.05.29

Filmklipp på när Matilda rider Mavi på ridbanan

Det här är alltså Mavi Laday. Mavi är 13 år gammal och, tro det eller ej, ett varmblod, en före detta travare. Han ägs av Matilda Johansson, som är mitt kusinbarn.

Fram tills idag har Mavi stått i Lögdö, nästan granne med det stall där jag hade Naomi på den tiden då det begav sig. Imorn kommer han dock flytta, och då flyttar han till Krånge. Han och Matildas andra häst, Dakota, kommer en tid framöver att bo på gården där min farmor Rut och faster Elly bodde när de levde. Nu för tiden bor Ellys man Sven där, men inom en väldigt snar framtid ska Matildas syster Märta ta över gården. Hur som helst, det känns lite som att komma ”hem”, samtidigt som det känns väldigt konstigt nu när varken farmor eller Elly finns där. Men det är väl en vanesak.

Fina fina Mavi ♥