Allmänt · Dagbok · Vardagen

Snart sprängs skallen!

Hej hej bloggen, kul att du bara ligger här oanvänd. Well, I know the feeling…! Haha nej skämt åsido. Jag har alltså inte bloggat på ca nio månader. Väldigt mkt har hänt på den tiden, så istället för att spränga huvudet med tankar så tänker jag gör en liten tillbakablick.

Nå, vart var vi? Sist jag skrev var alltså i mars. Såå…

Mars:
Måendet försämrades. Jag mådde dåligt när jag var hemma, jag mådde dåligt när jag var på jobbet. Men min vana trogen så körde jag på ändå, lite ”bära eller brista”-strategi. Ja, det gick ju som det gick. Men i mars gick det iaf!

April:
Jag sjöng på dop! Väldigt roligt, även om det gick … mindre bra. Jag tappade texten helt till en av låtarna, men förutom det så var det okej. Fick en hel del beröm ändå efteråt, och det blir man ju alltid glad av! Efter dopet var det snabba ryck. Jag åkte hem och bytte om, och sedan styrde jag kosan till Jönköping tillsammans med en kompis. Det var dags för bilmässa!

Vi åkte ner på långfredagen. Kom fram på kvällen, kollade in hur det såg ut med parkeringar på Elmia och sedan åkte vi till Vissmålen där vi skulle bo i helgen. Lördagen blev en heldag på Elmia. Vi kom dit vid 11-tiden tror jag, och när vi åkte ”hem” på kvällen var det mörkt. Det var ju nämligen inte bara mässa och tillhörande uppvisningar – det var även Påsksladden, drifttävling. Sååååå sjukt häftigt och roligt, jag var helt i extas. Jag tror att jag totalt under helgen tog ungefär 2000 bilder. Galet mycket. Men det var sååå roligt att vara där och fokusera på något annat än problemen där hemma.

 

Uppvisningarna som man bjöds på var en härlig blandning av motorer! Jimmy Olsson från Rackartygarna var på plats och trickkörde lite, Skaraborgs Regemente hade en stridsvagn som de visade upp. Terrortraktorn brände gummi, vilket även Johan Andersson, Dennis Martinsson och Rasmus Möller gjorde med sina drift-bilar. På plats var även High Coast Low Life med sina lowriders, samt racingföraren Petter Solberg. Very awesome indeed! Men, för mig var det väl ändå bara driftingen som jag hade ögon för… :)

Och ja… ett besök på Vissmålen är ju ingenting utan hästar, så jag följde med gårdsföreståndare Stigsson på dressyrtävling under helgen också :)

Ja, sedan var det ju dags för hemfärd. Vi åkte på måndagen, jag skulle jobba på tisdagen. Tisdagen kom, jag åkte till jobbet, och väl där satt jag inlåst på toaletten och grät i nästan två timmar, ”utan anledning”. Jag skickade ett meddelande till en kollega, hon sa åt mig att åka hem direkt. Jag hade nått min gräns. Dagen efter var jag på vårdcentralen, även där grät jag. Det tog aldrig stopp! Han sjukskrev mig för utmattning. Och det förlängdes. Jag återupptog min mer stadiga kontakt med Affektiva, och jag träffade Kenneth mer regelbundet igen. Sjukskrivningen blev mer långvarig än vad jag hade trott, inte förrän den 1 september började jag jobba igen, dock ”bara” på 50%. Mer om det sedan. Resten av april liksom försvann i en dimma, av förklarliga själ.

Maj
Det började bli vår! Ute, åtminstone, inte i mitt huvud. Där var det fortfarande dimmigt och tråkigt. Men ute var det fint. Jag fotade lite vårblommor, jag var på Kodurs vårföreställning och jag dejtade. Inget som blev nåt, vilket är tur så här i efterhand… ;) Men överlag var det faktiskt ganska mycket fotograferande, vilket var ett bra sätt att ge hjärnan lite paus! Det blev motorer, porträtt, natur och lite annat smått och gott.

Juni
Händelserik sommar börjar här! Under våren, oklart exakt när det var, så kom jag i kontakt med personen/personerna bakom Gobiten.se, vilket ledde till ett samarbete där jag fick möjlighet att visa upp mina bilder på deras ”sida” (i skrivande stund är det fortfarande bara en facebooksida, men en hemsida är på gång!) och jag fick även chansen att låna tid i en fotostudio i Timrå. Jag såg båda dessa saker som stora steg framåt i mitt fotograferande, och allt som hade med foto blev genast många resor roligare! En sak som blev ett stående ”uppdrag” under sommaren var Onsdagsbus. Via Gobiten fick jag möjlighet att åka på Onsdagsbus och fota varje onsdag, och, för att bli lite cheesy, så minns jag första gången väldigt väl.

Vi hade fått direktiv att ta kontakt med ”mig i tornet”, men jag visste inte då vem det var. Jag blev dock dirigerad till Jenny, den evige kontoristen, och jag fick ett säsongskort av henne. Jag passade på att gå upp i tornet för att hälsa på de två herrarna som sköter speaker-uppdraget. Kennet kände jag igen sedan tidigare, men det andre, Magnus, var en ny bekantskap för mig. Jag berättade lite om vad Gobiten var och vad de/vi gör, och sedan gick jag iväg för att fota. När jag kom tillbaka veckan därpå var denne Magnus på plats igen, och jag blev välkomnad med en varm kram! And it was the beginning of a beautiful friendship… ;)

Hur som helst. Det var väldigt mkt fotograferande i juni. 22 tillfällen faktiskt, så jag hade det jag gjorde!

Midsommarafton spenderades i Kälen, på medeltidsmarknad. En fantastiskt trevlig dag, men med ett mindre fantastiskt efterspel. Jag får se om jag återkommer till det eller om jag låter det vara vilande…

Juni avslutades med att något annat påbörjades. Det var nämligen dags för SM-Vecka i Sundsvall, och tack vare Gobiten så hade jag fått presspass! Det var en otroooligt stor upplevelse för mig! att få vara där som PRESS! Helt osannolikt. Men, om jag får säga det själv, så levererade jag helt okej bilder på de sporter som jag täckte.

Juli
Juli fortsatte där juni slutade – med SM-veckan. Tyvärr innehöll juli även tråkigheter, nämligen begravning för min fina faster, som förlorade kampen mot cancer i slutet av juni… :(

Ellys begravning-5

Mamma, pappa och en kvinna som heter Lena spelade väldigt vackert. Jag, mamma och syrran sjöng ”Down to the river to pray” (Alison Kraus) och det gick över förväntan. Jag hade nog trott att jag skulle grina mig igenom hela sången, men det gick bra. Jag är glad för det. Du är saknad, Elly… ♥

Men annars fortsatte juli med en hel del fotograferande. Mer tid i studion, mer tid ute på evenemang och mer tid på Onsdagsbus. Ja, ni minns tidigare nämnda Magnus? Jag följde med honom till Tyskland, vi började träffas mer regelbundet. Good times… :)

Ett till presspass fick jag också, på Härnösands Stadsfest. And it was awesome :)

Augusti
Augusti började lite tveksamt. Magnus hade backat lite, behövde ”fundera lite”. Det var såklart jobbigt, men den 5 augusti hade han funderat klart: ”Jag vill att vi satsar på det här!”. And so we did :) Jag var här, i Ramvik där han (och nu vi) bor, så gott som jämt, snart flyttade katterna också upp. Livet lekte! Det började lugna sig med fotograferingar, även om sommarens höjdpunkt fortfarande återstod: Gymkhana Drift i Östersund!

Watercross Nordanstig var också en höjdpunkt! Skoter på vatten, grymt! Jag spenderade även några korta dagar i Jönköping mitt i månaden, sommar när den är som bäst. Men som sagt, höjdpunkten återstod. Jag var där som press, men hade även lyckats locka Magnus, så han och hans yngsta dotter Ronja följde med mig. Och det var SÅ GRYMT! Snacka om att det levde upp till förväntningarna och mer därtill. Jag var i extas. Jag längtar redan till nästa år!

 

September
Det var dags att börja jobba igen! Jag var sjukt taggad, även om jag visste att det nog inte skulle bli så lätt som jag inbillat mig att det skulle bli. Men jag kämpade på och det gick ändå rätt bra, några svackor har jag förstås haft, men överlag har det gått bra. Onsdagsbus hade sin final och sedan var det roliga slut för den här sommaren.

I takt med att jag kom in i jobbandet så blev det även mindre fotande. Några svängar till studion har det blivit och det är fortfarande väldigt roligt att hålla på.

I oktober flyttade jag på riktigt. Adressändring och sånt där vuxet, ni vet. Jag trivs fantastiskt bra här uppe, även om det såklart finns vissa saker som jag saknar. Bra vattentryck och ”värme ingår i hyran”, till exempel ;) Men överlag är det underbart. Lugn och skönt. Jag har renoverat ett rum för första gången i mitt liv. Emils (Magnus son som är 3 år nu) sovrum fick sig en makeover, det enda som fattas nu är två driftingbilder som ska upp på väggen. Även Emil är ett stort fan av ”banan”, dvs Onsdagsbus :)

Här är min fina bonusfamilj förresten!

MEER-25

Det är Ronja och Emma där bak och fram är Emil och Melvin. Melvin är Emmas son, som fyller ett år om några dagar. Så, jag gick alltså inte och bara blev plastmamma från en dag till en annan, utan även plastmormor. Hahahah. Åh herregud. Underbara är de iaf :)

Annars… ptja, det finns inte så mkt mer att säga just nu.

Jag har beställt fotojulkort idag. För första gången ever. Det kändes ju också lite vuxet.

Nu ska jag ta och gå ner och sätta mig i soffan. Gubben kommer väl hem om 40  minuter ungefär. Tisdagar och torsdagar är övertidsdagar, så då slutar han inte förrän 20 på kvällen. Trist.

Nåja. Vi får väl se om det dröjer nio månader till nästa blogg också, den som lever får se!

Hej på er!

Gubben och jag! Foto: Andreas Nyberg
Gubben och jag!
Foto: Andreas Nyberg
Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Det är inte roligt just nu

Ikväll var det möte med fotoklubben. Förra månaden missade jag det, jag glömde bort det. Bara en sån sak, att jag GLÖMDE fotoklubben, det är ju nästan otänkbart. Men så var det. Ikväll kom jag dock ihåg det, även om jag hade noll inspiration och lust att gå dit. Jag åkte dit ändå iaf, en stund. Trevligt, men någonting saknas.

Jag har tappat glöden. Lite. Det är väl troligtvis ”måendet” i stort som påverkar, det brukar vara så. Men just nu är fotograferandet inte lika roligt som det brukar vara. Det känns som att jag fotar för andras skull. För att andra ska tycka om det jag gör. För att andra ska bli glada. För att få beröm och fina ord.

Inte så mycket för att JAG vill fota. För att JAG tycker att det är roligt.

‘Better to write for yourself and have no public, than to write for the public and have no self
– Cyril Connolly

Det är klart. Det ÄR ju roligt också. Det är trots allt väldigt sällan jag går hem efter en fotografering och känner ”Fan, jag önskar att jag inte hade tagit på mig det där”. Vilket såklart känns väldigt bra, för om jag skulle ha känt så, då hade det ju varit riktigt illa.

Hur som helst. Jag känner att jag måste hitta tillbaka till det ROLIGA med fotograferingen. Det där när det bara pirrar i hela kroppen för att FOTA, och inte för resultatet eller för vad andra kommer tycka. Men det kommer nog. Bara våren kommer igång och den tråkiga ”vintern” försvinner så kommer förhoppningsvis fotoglädjen som ett bred på posten.

Men tills dess får ni en bild på syrrans katt Ove :)

Ove

Allmänt

Tiggarkvinnan

Den senaste tiden har det suttit en kvinna på marken precis vid ingången till ICA Maxi i Birsta. Hon sitter med en filt över benen och en pappersmugg framför sig, gör inget väsen av sig. När man möter hennes blick så ler hon stort med sneda tänder och säger hej.

Och jag får så jäkla ont i magen varje gång. Ont i magen för att jag inte vill ge henne pengar efter allt negativt man läst om tiggare och om hur de inte får pengarna själva eller ens behöver dem. Jag skäms över att jag inte vill möta hennes blick eftersom den får mig att må dåligt över att jag inte kan/vill ge henne pengar.

Jag leker med tanken att fråga om det är något speciellt hon behöver innifrån butiken, samtidigt som jag är rädd att hon ska be om något jag inte kan ge, eller att hon inte ens kan språket.

Men framförallt får jag dåligt samvete över att hennes situation får MIG att må dåligt. Jag som har familj, mat, husrum, jobb, hälsa, vänner och övrig ”onödig lyx”. Jag har ingen aning om hur hennes liv ser ut när hon inte sitter utanför Maxi, men något säger mig att våra liv är väldigt olika varandra, och att jag inte är den som har det sämst.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Jag kastas mellan att vilja ge henne pengar, och att inte vilja. Och ja just det, jag vet ju aldrig hur mkt man ”ska” ge. Vad jag än skulle ge i en sådan situation känns som alldeles för lite.

Jag är inget bra på sånt här…

Bild från Google
Bild från Google
Allmänt · Dagbok

En hemsk människa

Ibland får jag den där känslan av att jag är en hemsk människa. En hemsk människa som dömer somliga människor i min närhet i tysthet, enbart utifrån få detaljer kombinerat med vad dessa personer postar på Facebook.

Facebook. Detta satans skvallernätverk. I love it, ibland. Just nu önskar jag väl mest att jag slapp se. Jag VET att det finns flera sidor till olika historier, och att alla människor hanterar sina liv på olika sätt. Med all rätt förstås. Men ändå. Det sticker i ögonen och jag kan inte låta bli och sitta och blänga och tycka dumheter.

Och nu när jag ändå är i fart och gnäller:

Jag håller på att kräkas på alla som mass-hashtaggar på sina instagrambilder som de vidarepostar till Facebook. Jag stör mig iofs på taggarna på Instagram också. Och på Twitter. Det är fult, det är störande, och det är som… som… äh, jag vet inte. Det stör mig.

Jag är trött. Som en liten unge så blir jag extra grinig.

Jag ska skona er resten, och sova nu. Återgå till att döma människor i det tysta.

Tack för ordet.

Allmänt · Dagbok

Det gick ju bra det där!

Häromdagen skrev jag ett inlägg; ”Inga förhoppningar, ingen besvikelse”. Jag erkände både för er och mig själv att jag faktiskt HADE förhoppningar om att det skulle gå bra i fotoklubbens vårtävling. När jag kom till klubblokalen i måndags så var sekreteraren i full gång med att lägga ut alla påsiktsbilder på ett långbord, och jag gick omkring och tittade på dem allt eftersom de lades ut. Precis där och då försvann alla förhoppningar om att det skulle gå ”bra”, vilket var en väldigt skön känsla! Det var SÅÅÅ många fantastiskt underbara bilder och jag insåg, på riktigt, att jag trots allt är nybörjare och att det inte är det minsta konstigt om jag ”förlorar” mot dessa underbara bilder. Det kändes inte det minsta jobbigt, utan mer som en enorm lättnad. Äntligen kunde jag slappna av!

Så började mötet. Först lite info och annat småprat, för att sedan gå direkt in på redovisningen av vårtävlingen. Först ut var redovisning av påsikt färg. Och det första jag ser är denna bild: (fast utan texten, den har jag själv lagt dit i efterhand).

Påsikt färg, tiondeplats

 

Det var väldigt oväntat, och VÄLDIGT roligt! Speciellt eftersom jag faktiskt hade släppt mina förväntningar. Givetvis var jag väldigt glad efter detta, en av mina bilder hade blivit placerad – i min första fototävling! Därför var jag desto mindre förberedd när denna bild visades när femteplatsen skulle presenteras:

Påsikt färg, femteplatsen

Hur häftigt! Av de två bilder som jag lämnade in i färgklassen så hamnade BÅDE bland topp tio! Makalöst roligt, det hade jag aldrig trott. Nästa klass att redovisas var påsikt monokrom. I denna klass hade jag lämnat in tre bilder, och när det var dags att presentera femteplatsen så dök en bekant bild upp återigen:

Erika kopia påsiktsbild 02 (sv)

Nu vet jag faktiskt inte vad som menas med att ”kopieringen är soft”, men med tanke på att det är något hon (domaren) gillar så tolkar jag det som något positivt! :)

Det är fantastiskt roligt. I min första fototävling, klubbtävling visserligen, men ändå, så får jag hela tre bilder placerade bland topp tio inom sina respektive kategorier. Och med tanke på att jag började fota för två år och ca tre månader sedan, så tycker jag att det är grymt. I den digitala klassen hade jag ingenting att hämta, och de två övriga monokroma bilderna blev ju som sagt inte heller placerade, men jag är oerhört nöjd ändå, och jag är fortfarande nöjd med vilka bilder jag valde att tävla med.

De tio bilderna från vardera kategorin kommer i sommar att hängas upp i Kulturmagasinet. Om de digitala kommer visas vet jag inte, men åtminstone påsiktsbilderna kommer hänga där. Så gå gärna dit då och ta en titt, för det är verkligen grymma bilder. Jag kommer definitivt gå dit och titta, om inte annat för att beundra bilderna ovan ;)

Allmänt · Dagbok

Erika och fotoklubben

Nu har jag gått med i Sundsvalls Fotoklubb! De hade månadsmöte i måndags (normalt sett så har de möte första måndagen varje månad, med undantag för sommarmånaderna) och jag var där som gäst. Bestämde mig dock tämligen omgående för att det där var något för mig, så när jag kom hem så betalade jag in medlemsavgiften. Klappat och klart!

På varje möte har de, om jag förstått det rätt, åtminstone två ”stående” punkter. Den ena är ”månadsbilden”, där de som vill får välja en egen bild och visa upp den för gruppen, berätta lite om den, och sedan är det inte mer med det. Den andra är ”kritikerbilden”, vilket är ungefär som första punkten, men här får man be om hjälp, tips, kritik osv, och gruppen får säga sitt om bilden. Jag blev sååååå sjukt peppad att få visa bilder, både för visandets skull och för att få lite matnyttig information.

Jag fick frågan av en bekant; ”Blir det inte som en klubb för inbördes beundran?” Jo, så kanske man kan se det, annars kan man se det som en grupp människor som peppar varandra och inspirerar varandra till att bli bättre. Så till nästa möte ska jag försöka klura ut två bilder att visa upp… Några tips? :)

Diverse, Fallet i ljus Motor, drifting Motor, skoter Porträtt, Emma 02 Porträtt, Emma

Allmänt · Blogglivet

Bort med bloggen från Facebook

Under hela tiden som jag haft min blogg här på WordPress så har jag haft den kopplad till Facebook. Det har varit flera anledningar – både för att underlätta för de som velat läsa, men även för att kanske locka ytterligare någon ny läsare. Men som det är nu så känns det som att det kvittar, framförallt eftersom det går så långt mellan gångerna som jag uppdaterar. Ni märkte ju säkert att även fotolistan skippades efter en vecka.

Så, det här blir det sista inlägget som kommer autopubliceras på Facebook. Om jag länkar den nån gång framöver så är det för att jag tycker att jag har något utomordentligt viktigt/smart/roligt att dela med mig av, så då gör ni bäst i att läsa ;) Annars får de som vill klicka sig in på bloggen som vanligt, och se om den uppdaterats eller ej. Bloglovin finns ju också, om man vill följa så.

Well… ja, end of message!