Allmänt · Dagbok

Återhämtning pågår

Helgen som gick var jag på Sundsvall Raceway och fotade SM/RM i drifting. Jag var inte bara där under tävlingstimmarna, jag bodde där! Jag hade fått låna mamma och Leifs husvagn, så även nätterna spenderades på plats. En riktigt bra helg. Fredagen var tillägnad frikörning, lördagen var träning och kval, och söndagen var träning och finaler/top16-stegar. Toppenhelg! Men det var långa dagar, och nu är jag helt tom på energi. Igår och idag (tisdag-onsdag) har jag varit helt mosig i skallen, och så där mysigt känslosam (läses med ironi) som man bara kan vara när man är riktigt riktigt trött. Tänk dig en tvååring som inte sovit middag. Typ där nånstans finns min stabilitet. Obefintlig med andra ord. Men det var klart värt det, så jag ska inte klaga.

Däremot tänkte jag bjuda på lite bilder.

Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Känslan av att bli ersatt…

Det händer i fler än en aspekt i mitt liv just nu. Jag känner mig maktlös, låg, och energifattig. Jag kan inte göra något åt det, mer än att acceptera läget. I det ena fallet finns det ingenting jag kan göra för att påverka saker och ting. I det andra finns det tekniskt sett saker jag kan göra för att försöka klösa mig tillbaka, men de senaste årens hälsoläge har fått mig att inse att jag kan inte lägga all min energi på detta om jag ska orka leva i övrigt. Så, jag får helt enkelt gilla läget och acceptera att… ja, gilla läget helt enkelt.

Men till ett område där jag (ännu) inte är ersatt är iaf i hästeriet. Finaste Mavi. Jag längtar verkligen till 1 september när Matilda flyttar båda sina hästar till Kovland. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Så, så, så, så mycket.

Han är bra fin, den där Mavi-hästen.

Bilderna har jag tagit när Matilda var på Pay and Ride med båda hästarna på Njurunda Ryttarförening för några veckor sedan. Visst är han vacker?! ♥

Dagbok · Personligt · Photoshoot

Fotografen fastnade på bild

Idag är det Alla Hjärtans Dag, och jag hoppas att alla ni dr ute, oavsett singlar eller inte, har haft en underbar dag. Själv har jag haft nöjet att spendera några timmar tillsammans med världens bästa vän :) Inget avancerat, vi tog med oss varsin kamera och drog ut till Timrådeltat. Det där med att fota stillastående ting och natur är egentligen inte något jag har så värst mkt tålamod till, men det var fint väder och man får väl ge det en chans.. :) Men nu blev det som så att Andreas mest tog bilder på mig. Jag blir normalt sett inte alls bra på kort, men nu när jag hade en kamera som täckte halva nyllet så blev det ju rätt fina bilder ;)

Han är riktigt bra, den där Andreas ;)

erika-5 erika-2 erika-7

Dagbok · Personligt · Vardagen

Nu kör vi igen!

Det här med sporadiskt bloggande, det verkar vara min grej.

So, let’s just dive in. Jag är singel igen, och tillbaka i min lägenhet i Sundsbruk. Det känns riktigt bra faktiskt. Självklart är det aldrig kul med ett uppbrott, och känslan att inte träffa ”familjen” varje dag tar ju lite tid att vänja sig vid, men det var rätt beslut att ta. Jag hade inte rätt känslor, och jag mådde inte bra där uppe – mer än så tänker jag inte gå in på det. Mer än så behöver ingen annan veta. En sak kan jag dock villigt erkänna: Jag saknar Emil så mycket att det gör ont i hela kroppen. Men sånt är livet, det är ingenting jag kan göra något åt…

Söndag med familjen-10
Älskade pöjk

Nu ska jag fortsätta ta tag i livet härifrån istället. Fortsätta jobba för att må bättre i skallen och komma tillbaka till jobbet, och börja röra på mig lite mer, och få kropp och själ att må bra tillsammans. Jag har INGEN brådska att träffa någon ny, det var inte därför jag gjorde slut. Nu är det fullt fokus på mig som gäller!

Sommaren kommer fortsätta i fotografins tecken. Jag har sex Onsdagsbus kvar att fotografera, jag ska fota watercross i Bergsjö, Gymkhana Drift i Östersund och Drift-SM-finalen på Sundsvall Raceway och förhoppningsvis blir det väl nåt besök i studion eller någon annan porträttfotografering också. Den som lever får se.

Och leva – det har jag tänkt fortsätta med! ;)

Dagbok

Det är lättare att skriva när man är ensam

Sådärja! Ännu en vecka läggs till handlingarna. Det har dock inte blivit något bloggat sen lilltrollet kom hem, av flera olika anledningar. Den främsta är väl att jag skriver bäst när jag är ensam, och ensam har jag inte varit på hela veckan eftersom Magnus har vabbat. Själv jobbade jag natt söndag och måndag, och igår jobbade jag två timmar plus hade teammöte. En typisk lugn arbetsvecka för en deltidssjukskriven, med andra ord. Efter jobbet igår åkte jag till min nageltjej Emelie och fick lite nya fräscha naglar. Hon är såååååå sjukt duktig! Både förra ”månadens” naglar och den här omgångens blev såååå jäkla snygga så jag kan sitta och stirra på dem hur länge som helst. Seriöst, håller ni inte med??

Decembernaglar
Decembernaglar

 

Novembernaglar
Novembernaglar

Jag döööör så snygga de är!

Just nu är nog detta min största last i livet. Naglar. Och Coca Cola. Ingen är fullkomlig.

Anyway. Veckan har  varit bra. Vi var på julmarknad på Murberget i lördags, mysigt, fast jag kände mig lite stressad. Sällskapet verkar inte vara ”strosa omkring i lugn och ro”-typen utan mer ”vi går ett varv sen är vi klar – effektivt”-typen. Men det var trevligt ändå.

Murberget-2

Några gobiten-bilder blev det på Murberget iaf, detta är en av dem.

Nej men som sagt, annars har det varit lugnt! Imorn ska jag ner till Sundsvall igen, då ska jag få fota gravidbilder på min fina syster. Jag ska ju faktiskt bli moster igen ♥ Spännande!

Nu ska jag dock traska ner till våningen nedanför och skaffa mig något att äta, hungrig är jag. Gubben har åkte iväg en sväng, men kommer väl hem när som helst skulle jag tro.

Så, trevlig helg till er alla!

Dagbok

En trevlig kväll, men…

Det var ett väldigt trevligt julbord igår! Vi var på Villa Marieberg i Sundsvall. Gooood mat, fanns ingenting att klaga på! En sak som däremot gjorde kvällen betydligt tråkigare, så här i efterhand, ”hände” när vi hade kommit hem. Jobbet bjöd på julbord för sina anställda. Ville man ha sin respektive med så fick den personen betala själv. So far so good, det visste man ju från början. Jag har inte berättat för Magnus att det kostade extra för honom, eftersom jag ville att han skulle följa med utan dåligt samvete (vi är inte rika). Av samma anledning ville jag betala hans julbord utan att han märkte det, så när han hämtade dessert så passade jag på att gå iväg och köpa ngt mer att dricka, och då även betala hans matkostnad. Jag betalade kontant (fan), fick kvitto, gav tillbaka kvittot (fan) och sa ”Du kan slänga det” (fan). Gick tillbaka till sällskapet, fortsatte kvällen.

Men vad var det då som grusade kvällen i efterhand? Jo, jag fick ett meddelande från en kollega senare på kvällen. Tydligen så har en av ”oss” som hade respektive med sig, inte betalat sin del. Vilket ledde till att kollegan fick betala för ett extra julbord utan att ha haft en respektive med sig. Inte okej. Och tydligen så har båda de två andra som hade partners med sig sagt att de också har betalat för sig. This is where my ”fan” comes in. Jag betalade kontant – det finns inget på mitt kontoutdrag som kan styrka att jag har betalat. Jag gav tillbaka – och bad dem slänga kvittot. Återigen, det finns inget som kan styrka att jag har betalat. Och Magnus vet ju inte ens att det kostade pengar, så han kan inte heller intyga det. Jag VET att jag har betalat för mig och gjort rätt för mig, men jag HATAR att jag inte kan bevisa det. Jag HOPPAS på nåt vis att det är Villa Marieberg som gjort fel, för jag vill inte tro att jag har kollegor som ”smiter från notan” och låter nån annan betala. Fy fan så ruttet.

Det här har gnagt mig hela natten. Har knappt sovit. Blä. Nu är klockan morgon, och snart ska Magnus åka iväg och hämta hem karatekid-Emil ♥ . Så jag ska krypa ner i sängen igen, och hoppas få nån timmes sömn iaf. På agendan för dagen står annars hämtning av möbel, firande av ettåring och… bus med go-Emil :)

Puss på er!