Dagbok · Djuren i mitt liv

Ups and downs…

Det händer lite olika grejer i livet just nu. Vissa saker är bra, andra saker är sånna som jag inte kommer prata om (än?) och… Ja, Mavi ska säljas. Matilda berättade igårkväll att han skulle läggas ut på annons idag. Och nu ikväll så skrev hon att hon har två provridningar inbokade. Det här händer så mycket fortare än vad jag är redo för. Fan, fan, fan. Fina hästen.

Missförstå mig rätt. Jag har full förståelse för att han ska säljas. Det är dyrt för Matilda att ha två hästar, och jag har varken tid eller råd att vara tillräckligt engagerad för att det ska vara tillräckligt för att hon ska kunna ha kvar honom. Så jag förstår det. Helt och fullt, och respekterar beslutet. Men det är såå jäkla tråkigt… Jag är så sjukt förtjust i den hästen, och det är så himla härligt att få ha häst i livet, och att dessutom ha den hästen i just Kovland. Det var som att saker och ting föll på plats. Nu… Det kommer bli tomt. Det kommer bli så otroligt tomt.

Fina Mavi… :(

Annonser
Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Känslan av att bli ersatt…

Det händer i fler än en aspekt i mitt liv just nu. Jag känner mig maktlös, låg, och energifattig. Jag kan inte göra något åt det, mer än att acceptera läget. I det ena fallet finns det ingenting jag kan göra för att påverka saker och ting. I det andra finns det tekniskt sett saker jag kan göra för att försöka klösa mig tillbaka, men de senaste årens hälsoläge har fått mig att inse att jag kan inte lägga all min energi på detta om jag ska orka leva i övrigt. Så, jag får helt enkelt gilla läget och acceptera att… ja, gilla läget helt enkelt.

Men till ett område där jag (ännu) inte är ersatt är iaf i hästeriet. Finaste Mavi. Jag längtar verkligen till 1 september när Matilda flyttar båda sina hästar till Kovland. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Så, så, så, så mycket.

Han är bra fin, den där Mavi-hästen.

Bilderna har jag tagit när Matilda var på Pay and Ride med båda hästarna på Njurunda Ryttarförening för några veckor sedan. Visst är han vacker?! ♥

Djuren i mitt liv

Mavi

Sedan ett par veckor tillbaka så har jag häst i mitt liv igen. En fantastiskt trevlig och go häst dessutom, som jag blivit otroligt förtjust i.

2017-04-23 12.44.012017-04-28 16.59.33 2017-04-04 13.05.29

Filmklipp på när Matilda rider Mavi på ridbanan

Det här är alltså Mavi Laday. Mavi är 13 år gammal och, tro det eller ej, ett varmblod, en före detta travare. Han ägs av Matilda Johansson, som är mitt kusinbarn.

Fram tills idag har Mavi stått i Lögdö, nästan granne med det stall där jag hade Naomi på den tiden då det begav sig. Imorn kommer han dock flytta, och då flyttar han till Krånge. Han och Matildas andra häst, Dakota, kommer en tid framöver att bo på gården där min farmor Rut och faster Elly bodde när de levde. Nu för tiden bor Ellys man Sven där, men inom en väldigt snar framtid ska Matildas syster Märta ta över gården. Hur som helst, det känns lite som att komma ”hem”, samtidigt som det känns väldigt konstigt nu när varken farmor eller Elly finns där. Men det är väl en vanesak.

Fina fina Mavi ♥

Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Det är inte roligt just nu

Ikväll var det möte med fotoklubben. Förra månaden missade jag det, jag glömde bort det. Bara en sån sak, att jag GLÖMDE fotoklubben, det är ju nästan otänkbart. Men så var det. Ikväll kom jag dock ihåg det, även om jag hade noll inspiration och lust att gå dit. Jag åkte dit ändå iaf, en stund. Trevligt, men någonting saknas.

Jag har tappat glöden. Lite. Det är väl troligtvis ”måendet” i stort som påverkar, det brukar vara så. Men just nu är fotograferandet inte lika roligt som det brukar vara. Det känns som att jag fotar för andras skull. För att andra ska tycka om det jag gör. För att andra ska bli glada. För att få beröm och fina ord.

Inte så mycket för att JAG vill fota. För att JAG tycker att det är roligt.

‘Better to write for yourself and have no public, than to write for the public and have no self
– Cyril Connolly

Det är klart. Det ÄR ju roligt också. Det är trots allt väldigt sällan jag går hem efter en fotografering och känner ”Fan, jag önskar att jag inte hade tagit på mig det där”. Vilket såklart känns väldigt bra, för om jag skulle ha känt så, då hade det ju varit riktigt illa.

Hur som helst. Jag känner att jag måste hitta tillbaka till det ROLIGA med fotograferingen. Det där när det bara pirrar i hela kroppen för att FOTA, och inte för resultatet eller för vad andra kommer tycka. Men det kommer nog. Bara våren kommer igång och den tråkiga ”vintern” försvinner så kommer förhoppningsvis fotoglädjen som ett bred på posten.

Men tills dess får ni en bild på syrrans katt Ove :)

Ove

Djuren i mitt liv

Det är de små sakerna som gör det.

Som att plocka fram ett korvpaket ur kylskåpet utan att höra hur någon lite försynt hoppar ner från soffan och kommer smygandes.

Som att komma in i sovrummet på kvällen när man ska sova och inte se någon lurig filur som smygit sig upp i sängen, liggandes på rygg med huvudet på kudden och viftar på svansen.

Som att hoppa till när det ringer på dörren och instinktivt titta mot soffan för att förmana honom att inte skälla, men det ligger ingen där och det är ingen som skäller.

Som att, så fort någon frågar om man kan hitta på något, fundera över hur lång tid det kommer ta och vart jag ska göra av hunden, för att sedan inse att det ju inte behövs längre.

Som att titta ut på snöfallet och tänka att det här kommer Lillebror gilla när vi kommer ut.

Som att av gammal vana säga ”Stanna” när jag går ut genom dörren.

Som att gå till hundgodis- (och mat-)delen på ICA för att ”även hundar ska få unna sig ibland”, innan man kommer på sig själv…

Lillebror

Jag skäms över att jag inte ”vill” tänka på dig, men att sakna dig gör ont. Två veckor känns som en evighet, men jag vet att du har det bra, och det är en tröst… Men det förändrar inte det faktum att jag saknar dig nåt så vansinnigt mkt… ♥

Dagbok · Djuren i mitt liv

Så kan det ju vara

Det sägs att lyckliga människor inte bloggar. Jag köper inte riktigt att det skulle vara anledningen till min totala bloggfrånvaro, men jag har det absolut mestadels bra för tillfället. Det enda som inte är det minsta bra är ju, som många redan vet, att jag är i full gång med att omplacera Lillebror. Och det känns ju skit, kan man ju säga. Och fingrarna blir som gele så fort jag försöker skriva ngt om det, så därför har det varit rätt så tyst om den saken.

Men jag har troligtvis hittat en bra familj. Jag och moster och LB ska ner dit imorgon igen och hälsa på, och på onsdag ska gogubben veterinärbesiktas. Om allt går som det ska kan han flytta redan på fredag. Det gör obeskrivligt ont i själen, samtidigt som jag faktiskt är övertygad om att han kommer få det bra där. Väldigt kluvet. Tur man har bra folk omkring sig som man kan ventilera till om det behövs ♥

Nu ska jag bege mig iväg och jobba. LB hämtades av moster för ca en timme sedan, så ikväll kan jag jobba utan att ha dåligt samvete över att han stör grannarna. I helgen har han varit mestadels hos syster, så då har det också gått bra. Men om man säger såhär, det är ju en väldigt tydlig ledtråd att han skulle må bäst av att flytta om han spenderar mer tid hos hundvakter än hos mig. Men ja… Det gör ju inte saken roligare, det gör det ju inte.

Min fina kille…

Lillebror