Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Känslan av att bli ersatt…

Det händer i fler än en aspekt i mitt liv just nu. Jag känner mig maktlös, låg, och energifattig. Jag kan inte göra något åt det, mer än att acceptera läget. I det ena fallet finns det ingenting jag kan göra för att påverka saker och ting. I det andra finns det tekniskt sett saker jag kan göra för att försöka klösa mig tillbaka, men de senaste årens hälsoläge har fått mig att inse att jag kan inte lägga all min energi på detta om jag ska orka leva i övrigt. Så, jag får helt enkelt gilla läget och acceptera att… ja, gilla läget helt enkelt.

Men till ett område där jag (ännu) inte är ersatt är iaf i hästeriet. Finaste Mavi. Jag längtar verkligen till 1 september när Matilda flyttar båda sina hästar till Kovland. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Så, så, så, så mycket.

Han är bra fin, den där Mavi-hästen.

Bilderna har jag tagit när Matilda var på Pay and Ride med båda hästarna på Njurunda Ryttarförening för några veckor sedan. Visst är han vacker?! ♥

Djuren i mitt liv

Mavi

Sedan ett par veckor tillbaka så har jag häst i mitt liv igen. En fantastiskt trevlig och go häst dessutom, som jag blivit otroligt förtjust i.

2017-04-23 12.44.012017-04-28 16.59.33 2017-04-04 13.05.29

Filmklipp på när Matilda rider Mavi på ridbanan

Det här är alltså Mavi Laday. Mavi är 13 år gammal och, tro det eller ej, ett varmblod, en före detta travare. Han ägs av Matilda Johansson, som är mitt kusinbarn.

Fram tills idag har Mavi stått i Lögdö, nästan granne med det stall där jag hade Naomi på den tiden då det begav sig. Imorn kommer han dock flytta, och då flyttar han till Krånge. Han och Matildas andra häst, Dakota, kommer en tid framöver att bo på gården där min farmor Rut och faster Elly bodde när de levde. Nu för tiden bor Ellys man Sven där, men inom en väldigt snar framtid ska Matildas syster Märta ta över gården. Hur som helst, det känns lite som att komma ”hem”, samtidigt som det känns väldigt konstigt nu när varken farmor eller Elly finns där. Men det är väl en vanesak.

Fina fina Mavi ♥

Allmänt · Dagbok · Djuren i mitt liv

Det är inte roligt just nu

Ikväll var det möte med fotoklubben. Förra månaden missade jag det, jag glömde bort det. Bara en sån sak, att jag GLÖMDE fotoklubben, det är ju nästan otänkbart. Men så var det. Ikväll kom jag dock ihåg det, även om jag hade noll inspiration och lust att gå dit. Jag åkte dit ändå iaf, en stund. Trevligt, men någonting saknas.

Jag har tappat glöden. Lite. Det är väl troligtvis ”måendet” i stort som påverkar, det brukar vara så. Men just nu är fotograferandet inte lika roligt som det brukar vara. Det känns som att jag fotar för andras skull. För att andra ska tycka om det jag gör. För att andra ska bli glada. För att få beröm och fina ord.

Inte så mycket för att JAG vill fota. För att JAG tycker att det är roligt.

‘Better to write for yourself and have no public, than to write for the public and have no self
– Cyril Connolly

Det är klart. Det ÄR ju roligt också. Det är trots allt väldigt sällan jag går hem efter en fotografering och känner ”Fan, jag önskar att jag inte hade tagit på mig det där”. Vilket såklart känns väldigt bra, för om jag skulle ha känt så, då hade det ju varit riktigt illa.

Hur som helst. Jag känner att jag måste hitta tillbaka till det ROLIGA med fotograferingen. Det där när det bara pirrar i hela kroppen för att FOTA, och inte för resultatet eller för vad andra kommer tycka. Men det kommer nog. Bara våren kommer igång och den tråkiga ”vintern” försvinner så kommer förhoppningsvis fotoglädjen som ett bred på posten.

Men tills dess får ni en bild på syrrans katt Ove :)

Ove

Djuren i mitt liv

Det är de små sakerna som gör det.

Som att plocka fram ett korvpaket ur kylskåpet utan att höra hur någon lite försynt hoppar ner från soffan och kommer smygandes.

Som att komma in i sovrummet på kvällen när man ska sova och inte se någon lurig filur som smygit sig upp i sängen, liggandes på rygg med huvudet på kudden och viftar på svansen.

Som att hoppa till när det ringer på dörren och instinktivt titta mot soffan för att förmana honom att inte skälla, men det ligger ingen där och det är ingen som skäller.

Som att, så fort någon frågar om man kan hitta på något, fundera över hur lång tid det kommer ta och vart jag ska göra av hunden, för att sedan inse att det ju inte behövs längre.

Som att titta ut på snöfallet och tänka att det här kommer Lillebror gilla när vi kommer ut.

Som att av gammal vana säga ”Stanna” när jag går ut genom dörren.

Som att gå till hundgodis- (och mat-)delen på ICA för att ”även hundar ska få unna sig ibland”, innan man kommer på sig själv…

Lillebror

Jag skäms över att jag inte ”vill” tänka på dig, men att sakna dig gör ont. Två veckor känns som en evighet, men jag vet att du har det bra, och det är en tröst… Men det förändrar inte det faktum att jag saknar dig nåt så vansinnigt mkt… ♥

Dagbok · Djuren i mitt liv

Så kan det ju vara

Det sägs att lyckliga människor inte bloggar. Jag köper inte riktigt att det skulle vara anledningen till min totala bloggfrånvaro, men jag har det absolut mestadels bra för tillfället. Det enda som inte är det minsta bra är ju, som många redan vet, att jag är i full gång med att omplacera Lillebror. Och det känns ju skit, kan man ju säga. Och fingrarna blir som gele så fort jag försöker skriva ngt om det, så därför har det varit rätt så tyst om den saken.

Men jag har troligtvis hittat en bra familj. Jag och moster och LB ska ner dit imorgon igen och hälsa på, och på onsdag ska gogubben veterinärbesiktas. Om allt går som det ska kan han flytta redan på fredag. Det gör obeskrivligt ont i själen, samtidigt som jag faktiskt är övertygad om att han kommer få det bra där. Väldigt kluvet. Tur man har bra folk omkring sig som man kan ventilera till om det behövs ♥

Nu ska jag bege mig iväg och jobba. LB hämtades av moster för ca en timme sedan, så ikväll kan jag jobba utan att ha dåligt samvete över att han stör grannarna. I helgen har han varit mestadels hos syster, så då har det också gått bra. Men om man säger såhär, det är ju en väldigt tydlig ledtråd att han skulle må bäst av att flytta om han spenderar mer tid hos hundvakter än hos mig. Men ja… Det gör ju inte saken roligare, det gör det ju inte.

Min fina kille…

Lillebror

Djuren i mitt liv

Lillebror

Jag tänkte skriva ett inlägg om min hund, mitt hjärta, min Lillebror.
Anledningen till detta är tyvärr så pass enkel att vår situation här hemma inte fungerar som det är nu. Jag jobbar heltid, vissa veckor upp mot 50+ timmar, andra veckor mellan 20-30 timmar, alltså ganska oregelbundet. Jag jobbar både förmiddagspass (6:00/7:00- ca 15:00), eftermiddagar (14:00/15:30-22:00/00:00) samt nätter (22:00-07:00). Som ni säkert förstår innebär detta många timmar hemifrån.

Det jag söker är alltså något (några?) av följande alternativ:
* Någon som ta ut honom på promenader när jag jobbar
* En dag-, kvälls-, och natt”matte” som han kan vara hos när jag jobbar
* Någon som vill bli hans nya familj

Lillebror <3

Så, med detta som bakgrund så tänkte jag berätta lite om denna fantastiska lilla jycke.

Lillebror flyttade hem till mig i slutet av november 2011. Han var då ganska nyss fyllda sex år och omplacerades till mig då det inte fungerade mellan honom och en annan hund i hushållet (hans avkomma). Lillebror är en kortbent okastrerad gentleman på ca 15 kg! Han är en blandras, korsning mellan tax och gråhund/jämthund, men är såvitt jag vet inte använd till jakt. Han är lugn och sansad inomhus, han ligger mest i soffan eller i sin bädd med benen i luften och snarkar, väldigt avslappnad hund :) Han är en hund som anpassar sig efter din dygnsrytm – vill du ha sovmorgon så får du det, vill du kliva upp klockan 4 på morgonen så hänger han med! Han sover mer än gärna i sängen – om han får, annars är han lika nöjd med att sova i sin bädd.

Kapten och Lillebror

Han vaktar INTE sin mat, du kan snarare få ”övertala” honom att äta. Godis är desto mer intressant :) Han är inte speciellt intresserad av leksaker, men älskar att bli kliad och klappad. Vill man träna honom så är godis det som motiverar honom mest!

Utomhus är han pigg och alert, jag själv promenerar i ganska ”vanlig” promenadtakt, men han är lika nöjd med att få följa med en av mina vänner ut när han springer sin mil eller liknande. Hundmöten är oftast inga problem, han blir väldigt glad och vill väldigt gärna hälsa och busa med de flesta andra hundar, både större och mindre, tikar och hanar. Det är dock enda situationen då han kan bli ”dragig” i kopplet.

DSC_0135

Han kommer mycket bra överens med katter (jag har två, han är inte det minsta intresserad av dem och de kan ”jäklas” med honom utan att han bryr sig, han går bara därifrån) och detsamma gäller barn.  Han är väldigt tolerant och snäll. Om en främling kommer fram och vill klappa honom när vi är ute och går så händer ingenting, han är nämligen inte det minsta intresserad. Han är mer intresserad av allt annat i omgivningen! Han hoppar inte på folk, vilket är jätteskönt.

2013-04-08 14.43.16

 

Han tycker det är väldigt roligt att springa, antingen med dig som människa eller andra hundar. Du kan gärna ”jaga” honom, då piper han iväg som en avlöning och kommer snabbt tillbaka igen för nästa omgång :) Veterinärbesök är inga problem, han blir lite nervös, men sitter/står helt stilla. Han fick väldigt mycket beröm av veterinären den enda gången som jag varit där.

Något som han inte är så jätteförtjust i är duschar/bad och kloklippning. Han gör ingenting, men han tycker det är obehagligt. I duschen så är väl det enda ”problemet” att få dit honom, när han väl är på plats så står han ändå ganska stilla. Kloklippning gör jag inte själv, utan på Arken Zoo, detta eftersom han, när jag fick honom, knappt ens lät mig hålla i tassarna. Det har vi tränat massor på, och för att inte ”traumatisera” honom mer än nödvändigt så tar jag hjälp vid kloklippning. Från början tjöt och ylande han under hela proceduren, nu är han 100 gånger bättre, står stilla och väntar och det är snabbt avklarat. Är man van att klippa klor så tror jag säkert man kan göra det själv, men jag väljer ändå att göra det på Arken.

Han gillar INTE fyrverkerier. (Blir nervös och ”skakig”, men lugnar sig förhållandevis snabbt när det slutat smälla!)

Lillebror är en fantastisk hund med en underbar personlighet som charmar alla när man lär känna honom! Jag hoppas innerligt att det finns någon som kan hjälpa oss, för han är alldeles för underbar för att låta honom somna in :( ♥ Han förtjänar att må bra och slippa vara ensam så mycket!