Åsikter · Internet

Det var bättre förr… För vissa!

Jag har funderat på en grej. Facebook – detta fenomen som vi älskar att hata eller hatar att älska – svämmar över med bilder på barn. På bebisar. På ultraljud på bebisar. På uppdateringar om graviditeter och förlossningar och … Ja, egentligen allt från det att man fått ett plus på stickan till studenten. Det stannar iofs inte där, bilderna och uppdateringarna kring ”barnen” fortsätter nog väldigt mkt längre än så. Barn är en stor grej i människors liv, och därmed tar det också en väldigt stor plats i flödet på Facebook.

Så vad har jag funderat på? Jo, jag känner/känner till flera, både par och singlar, som är ofrivilligt barnlösa. Som försöker och försöker och försöker få barn, men som för allt i världen inte lyckas. Det måste vara fruktansvärt jobbigt för dessa människor att flera gånger om dagen få andra pars bebislycka ”kastat i ansiktet” via just Facebook.

Missförstå mig rätt, alla har rätt att publicera vad man vill i sitt eget flöde. Vill jag att alla mina uppdateringar ska handla om bebisar så är det ok. Vill jag att alla mina uppdateringar ska handla om katter, bilar, sprit, humor eller vad som helst annat, det är också okej. Men skillnaden nu jämfört med ”förr” är ju svår att neka till. Innan Facebook så var det ju mest de ”närmast sörjande” som fick ta del av närståendes familjebildande. Kanske att man hörde på omvägar att ”Visste du att att Bert och Augusta ska ha smått?”, men sen var det nog inte så mycket mer än så. Inte detta dagliga matandet av bilder och dagsform och ”veckans mage” och knodd hit och knodd dit. Om man är ofrivilligt barnlös så må ju det kunna vara riktigt frustrerande att ”behöva” se.

Ja, man kan undvika Facebook. Eller ”välja att inte se” eller ”välja att inte ta åt sig”.
Men let’s be real. Hur enkelt är det, egentligen?

 

(Jag hoppas ni förstår att jag inte är ute efter att skuldbelägga er ”bebisuppdaterare” där ute. Det är inte vad poängen med detta inlägg är.)

Åsikter · Internet

Swingers, otrohet och oförståelse

Sundsvalls Tidning hade en artikel dagen innan julafton som handlade om ett gäng människor på swingersträff i Härnösand. ”De kryddar livet med swingersex”. (Kommer ursprungligen från Allehanda.se, om jag inte är helt ute och cyklar). Personligen tyckte jag att det var en rolig artikel, medan många andra troligast satte morgonkaffet i vrångstrupen. Speciellt personen ”AÖ” som kommenterade det hela så här:

”Är det här verkligen något att läsa i en morgontidning? Tips på hur man kan vara otrogen ”legitimt”? Det tyder på otroligt dålig smak att publicera något som verkar vara taget ur en porrtidning – och rubriken? ”De kryddar livet” – har otrogenhet blivit en KRYDDA? LÅGVATTENMÄRKE.”

Stackars AÖ. Troligtvis traumatiserad för livet.

Swinger

Jag känner lite så här angående AÖ’s kommentar:

1) Ja, varför inte?
2) Porrtidning? Du måtte då läsa sjukt tråkiga porrtidningar i så fall…
3) Att vara swinger är inte otrohet. Paren träffar (och ligger med) andra människor med varandras vetskap, uppskattning och ”tillstånd”. Det är ingen som går bakom ryggen på någon. Okej att otrohet definieras olika mellan olika människor, men enligt min uppfattning så blir det inte otrohet förrän du gör ngt bakom din partners rygg som denna inte ska få veta. Ngt som kan såra partnern. DÅ är det otrohet. Oavsett om det gäller en kram, en kyss eller ett ligg.

Sedan att det inte är något som intresserar gemene man, det är en helt annan sak. Alla gillar inte allt. Och det är helt okej. Missförstå mig rätt – jag är ingen swinger och har aldrig varit, men jag har ändå förståelse för dem.

Och dessutom, som ”Jesper” kommenterade under artikeln:

”Svartsjuka är en djupt rotad rädsla för att bli avvisad / underkänd. 

Folk säger ”vill inte dela” men det är bara rädsla för att den andra ska hitta ’nåt bättre’ och avvisa/rata. Det är ingen positiv kärlek. Då tror man kärlek är när nån gillar dig för nåt ytligt du kan erbjuda: stor kupstorlek, fina kläder, pengar, driftighet .. men inte för vem du är, eller att bara att du finns till.

Sällskapar jag med en kvinna, och hon förlustar sig i timmar med 5 rejält muskulösa och rustade män, och sen kommer till mig och myser, delar den djupaste av innerlighet, då vet jag att hon uppskattar mig för vem jag är. Inte för vad jag har eller kan göra. Och hon vet det om mig likaså.

Älskar du någon i sanning, släpp denne då helt fri att välja själv. Då vet du.

Eller är vi för rädda för det?.”

Jag tyckte det var fint på nåt vis. (Men det kommer fortfarande inte göra mig till swinger, hehe).

Swingers, safe sex

Ha så kul och lek säkert ;)

Blogglivet · Internet

Man blir ju som brydd

En sak som jag fortfarande tycker är skitkul med bloggen är att man kan se vad människor har angett för sökord för att hitta hit. Ofta stämmer det ju överens rätt bra, jag förstår helt och hållet varför google (eller vad de nu har använt för sökmotor) har föreslagit mig, men ibland slår det ju verkligen bara heeelt fel.

Exempelvis, idag kan jag se fyra sökfraser. Vi kan dela upp dem i fyra kategorier.

1 – Stämmer bra!
”hästschampo längre hår”
Ja för all del. Jag har ju skrivit en hel del som hur jag tvättar håret med hästschampo, och hur jag även upplevde att håret växte snabbare tack vare (?) detta. Så den sökfrasen var ju i så fall mitt i prick.

2 – Helt okej!
”modo hockey onepiece”
Jadå, jag har skrivit en hel del om Modo, så det är ju inget konstigt. Är osäker på om jag skrivit ngt om deras onepiece, men om inte annat så har jag säkert nämnt hur otroligt fult jag tycker det är med onepiece i allmänhet.  Säkert jätteskönt och mysigt, men ändå fult!

3 – What the fuck?
”skolka tree dagar”
Näe, jag har verkligen ingen aning.

4 – What the freakin’ fuck?!
”hur mycket bajs kommer ut när man prutar”
HAHAHAHHAHAHAHHAHA JAG DÖÖÖÖR. För det första – vem söker på det?! För det andra – hur i heeeela världen lyckades min blogg komma som resultat på den sökfrasen?! Åh ursäkta, men jag ska bara gå och dö av skratt en stund!

Internet

Plötsligt händer det!

Nån har ”snott” min bild!

Och det här menar jag på ett positivt sätt nu, även om det kanske lät ilskt.

Det ringde nämligen från ”Okänt” nummer för några timmar tag sedan. Det var en bloggare som hette Elin som ringde för att lätta sitt samvete om att ha tagit min bild till sin blogg hos ATL. Bilden var en som jag la ut på Aliva Photography efter kosläppet, där en före detta skolkamrat springer runt som ko. En, enligt mig, inte speciellt märkvärdig bild, men som ändå har över 170 ”likes” på Facebook. Helt ofattbart. Och verkligen jättekul!

Bilden

Men hur som helst. Hon ville helt enkelt be om tillstånd (även om det nu var i efterhand, strunt samma) att använda bilden på sin blogg. Hon hade nämligen frågat Sofia (den fd skolkamraten som alltså syns på bilden) om lov och Sofia antar jag hade sagt ja, men sedan hade Elin (bloggaren) sett att det var en extern fotograf (aka jag) och hon ville då alltså kolla så att det var okej med mig. Hon hade angett mig som fotograf så jag tyckte inte det var något fel med det! Hon nämnde även att ATL på Facebook hade ”flashat” bilden, där hade de dock inte angett mig som fotograf, jag antar att det var eftersom de hade kopierat bilden från hennes blogg och med sitt inlägg ville länka till blogginlägget. Jag har skrivit en kommentar under bilden och bett dem ange mig som fotograf, så vi får väl se om något händer. (Sådana här gånger förstår jag nyttan med att sätta vattenstämpel på sina bilder.) Jag vet inte, det kanske är småsint av mig att de ska måsta ange fotograr, men varför inte? Det är som finevän sa, ATL är ju ändå en tidning i grund och botten, och de borde ju därmed veta hur man ska behandla andras bilder.

Aaaaaanyway, hon verkade tro att jag jobbade som fotograf ”professionellt” och frågade om jag var tillgänglig för uppdrag om det skulle behövas, jag sa att jag är hobbyfotograf och dessutom sjukskriven, men att jag mer än gärna fotar om det skulle vara något. Kuuul!

En annan sak som var lite roligt, var att hon visade sig vara storasyster till en kille som jag gick låg- och mellanstadiet med. Small world! (”Jag tror du gick i samma klass som min lillebror på Vallen. Tomas. Jag tyckte jag kände igen ditt namn nämligen!”) Efter samtalet tänkte jag, herregud vilket minne människan har, inte skulle jag minnas namnet på någon som gått i min systers klass! Fast sedan tänkte jag efter. Jo, jo det skulle jag faktiskt. Vallen var en relativt liten skola, så jo, det skulle jag nog.

Så ja. Min bild är stulen och numera minikändis ;) Det var väl egentligen bara det jag ville säga!

(Och apropå ”plötsligt händer det”. Första blogginlägget på typ två veckor. Imagine that.)

Blogglivet · Internet · Personligt

Ny look, och en Facebook-sida.

Jag tog med mig kameran ut på förmiddagspromenaden med Lillebror förut. Hade egentligen inga förhoppningar om att kunna fota något, det är oftast mer eller mindre omöjligt när han är med, men jag ville ha någon vår-ig bild till bloggen. Vid husväggen här nedanför finns det maskrosor, så det fick bli en sådan som header-bild här på bloggen. Och på min nya Facebook-sida. För det blev en sån ändå!

Ett uppriktigt tack till Fanny för din peppande kommentar och ett ironiskt ”Thanks for the support” till övriga. ;P

Nej skämt åsido. Det fick bli en Facebook-sida för foto-Erika, och jag hoppas att ni hakar på och sprider den, så att jag får fler fototillfällen! Jag är billig! (Hur ofta kan man säga det och få det till något positivt, liksom!?)

Klicka på bilden nedan för att komma till sidan.

Aliva Photography

 

Presentationsbilden, den här bilden ovan, är troligtvis bara tillfällig. Den är för övrigt fotad av min vän Emma :)