Allmänt · Blogglivet · Hemmet · Vardagen · Yrkeslivet

Lite bloggsug!

Tre inlägg på mindre än en vecka? Kors i taket.

Jag skrev ett inlägg på ett forum för några dagar sedan. Forum och ämne är oviktigt, jag fick dock en kommentar som inleddes med ”Detta var ett av de mest välskrivna inlägg jag sett på […] på länge!”. Det var nog faktiskt där som blogglusten dök upp. Jag KAN ju skriva. Jag är ganska bra på det. Förhållandevis, åtminstone. Jag tycker det är roligt att skriva, men jag har inte tagit mig tid att göra det på väldigt länge. Och så har jag inte direkt haft så mkt att skriva om. Mitt jobb på SOS Alarm KAN jag inte skriva om, på grund av sekretess. Och det är ju inga konstigheter, det har jag inget behov av att göra. Däremot så kan jag ju faktiskt skriva om mitt ”jobb” (ja, det är en hobby) som fotograf och om hur livet ser ut här uppe i Ramvik.

Ramviksliv
Ramviksliv

Det är förresten kanske också en anledning till att jag slutade blogga. Jag flyttade hem till Sundsvall igen, och väl hemma fanns det ju ingen att direkt skriva för. Jag var inte 70 mil borta från vänner och familj, jag var på sin höjd några kilometer bort. Jag är iofs inte jättelångt borta nu heller, men det är trots allt strax över 8 mil till Sundsvall numera, och jag kommer på mig själv att tycka att det är lite jobbigt att åka till ”storstan”. (Men när jag väl kommer dit så undrar jag varför jag någonsin flyttat därifrån!?).

Oh well.

Ikväll är det, apropå jobb, dags för julbord med mina kära kollegor från SOS. Jag tycker personligen att det är väldigt tråkigt att inte TAB och SoJ har jubord tillsammans, men what can you do. Det är bara att gilla läget. Magnus ska följa med som min +1, och det ska bli kul. Han ska ryktesvis vara nykter enligt honom själv, något jag uppskattar VÄLDIGT mkt med tanke på dunderfyllan han hade förra helgen när vi var på hans jobbs julbord. Erika was not a happy girlfriend kan vi sammanfatta den kvällen/natten med. Erika was även a little bit (haha) skadeglad åt den ”milda” bakfyllan som drabbade the boyfriend ;) meeeen, nu ska vi inte vara sånna.

Nu ska jag promenera till nedervåningen och ta mig lite lunch, så jag står mig tills det är dags för go-mat ikväll!

Hoj hoj!

Yrkeslivet

Verklighetscheck

Jag tycker mig ha varit väl medveten om att bara för att jag fått jobb nu, så betyder det inte att jag kommer få behålla det. Men jag fick en liten verklighetscheck idag när jag fick ett mail från SOS Alarms rekryterings”enhet” där jag välkomnades på rekryteringsträff.

”Hej Erika,

Tack för din ansökan till tjänsten som ”SOS operatör ”.

Vi bjuder nu in några utvalda sökande till ett informationsmöte för att presentera SOS Alarm och arbetet som ”(stilling)” Alla sökande kommer att få göra ett kort problemlösningstest.
Mötet tar ca 2 timmar och vi bjuder på fika. Du behöver inte ta med dig något.”

(Fråga mig inte vad ”(stilling)” betyder, jag har ingen aning)

Det är ju nämligen så här att jag fortfarande har vissa steg i rekryteringsprocessen att gå innan jag blir ”riktigt” anställd hos SOS. Jag gick ju en lite annan väg genom rekryteringen eftersom de behövde få in folk lite extra snabbt, vilket innebär att jag inte ”sitter säkert”. Blir jag underkänd på någon av de kommande testerna, då är jag utan jobb igen.

Det var väl därför jag plockades ner på jorden av det där mailet. Ordet ”probremlösningstest” påminde mig om att jag måste klara kommande test för att bli kvar.

Anyway – jag kontaktade chefen och det visade sig att det där inte är ett möte som jag måste vara med på, så jag kommer jobba som vanligt den dagen. Känns väldigt skönt! Sedan blev jag dessutom inringd att jobba imorgon och det känns ju helt okej. Lite tråkigt att missa After Work-en visserligen, men jag jobbar gärna och jag är ju ändå ledig på torsdag igen. Full fart!

Och ett till ”dessutom”: Jag kommer troligtvis få börja med Trygga Hem-larm inom 2-3 veckor. Awesome!

Yrkeslivet

I’m still standing!

Gårdagens ”theme-song” blev onekligen I’m still standing. Inte medvetet, jag bara fick den på hjärnan när jag kom till jobbet, och sedan var den fast. Varför? Jo, för att jag överlevde utbildningsveckan. Och varför var det så märkvärdigt? Jo, för att han som började samtidigt som mig, inte ”överlevde” utbildningsveckan. Han hade tydligen inte blivit godkänd på certifieringen igår heller (vi fick två försök i torsdags och han skulle få fler försök igår), så när jag kom till jobbet var han inte där. Och det var ju tråkigt förstås.

Och jag menar, det handlar absolut inte om någon slags skadeglädje eller så, men jag kan inte riktigt förklara det. För när jag hörde att han inte var kvar, det var då låten dök upp i huvudet. Och jag kände mig såååååå himla stolt över mig själv, för att jag klarade av det. För uppenbarligen var det ju inte så himla enkelt.

Igår jobbade jag min första kväll. Det blev lite extra saker att tänka på men jag tycker att passet gick riktigt bra ändå. Det är en sjukt skön känsla att faktiskt se fram emot nästa arbetspass! Nästa pass är dock inte förrän på onsdag, men jag funderar på att fråga om jag kan få komma in och sitta med någon timme på kanske tisdag, och bara medlyssna. Utan lön alltså. Mest bara för min egen skull. Jag måste in oavsett ändå för att se när och var det är afterwork på tisdag, för det glömde jag ju att skriva ner efter jag hade jobbat klart igår..! Klant-jag.

Ja, nej men så så ser livet ut för tillfället. Livet är rätt bra faktiskt.

Allmänt · Yrkeslivet

So far so good!

Två dagar på min första ”riktiga” arbetsvecka på evigheter är gjorda. Och än så länge har det gått bra! Vi hade en hel del teori igår, men redan på eftermiddagen fick vi börja ta egna samtal. Med ”läraren” som medlyssnare förstås, men ändå. Helt sjukt ju. Igår kändes det dock rätt så rörigt i huvudet. Inte så konstigt kanske.

En annan sak som kanske inte var helt perfekt igår… Haha. Jag vet inte om ni kanske läste att jag hade planerat att åka in lite tidigare igår? Well, riktigt så blev det inte. Jag började ju kl 9, och jag vaknade kl 8.33…! MEN, jag var på jobbet innan nio, och även före både min utbildningskollega och vår instruktör. Nöjd! Hallelulja för E4-an liksom.

Idag har det också gått bra. Vi har tagit egna samtal större delen av dagen. Vi hade varsin ”instruktör” så att vi skulle få fler ärenden per person, men det har varit rätt lugnt. (Peppar peppar). Men bitarna börjar falla på plats, man blir mer och mer medveten om vad man gör. Och jag antar att instruktörerna tycker detsamma, eftersom de knappt ens hade på sig lurarna på eftermiddagen idag utan mer bara satt bredvid och pratade med varandra :P Tror nog att det här kommer gå som en dans.

Schema för de kommande fyra veckorna har vi fått med. Herrejösses så mycket jag/vi ska jobba. Det är en rätt stor omställning, att gå från att jobba ”ingenting” till att jobba lite drygt sex dagar i veckan, ibland upp mot 8-10 dagar i sträck. Insaaaane! Men det blir nog bra det där.

Hur som helst så ska jag försöka göra kväll tämligen snart, eftersom jag börjar 7:10 imorn. Räknar väl med att kliva upp runt 5:30 eller nåt. Jösses, minns inte när jag vaknade den tiden (frivilligt) senast.

Heja heja!

Yrkeslivet

Jag saknar ord!

Jag hade tänkte redan igår att jag skulle skriva något om min första dag på det nya jobbet, men ärligt talat så hittar jag inte riktigt orden. Får se om de kommer nu när jag väl sätter igång att skriva. Men jag kan säga så mycket att jag hade en sjuuuuukt bra första dag!

Var där i god tid innan jag skulle börja, när jag klev ur bilen så var det en kille/man som klev ur en bil samtidigt som mig och han gick mot dörrarna. Han stod vid dörren och knappade på porttelefonen utan framgång (han glömde ”ring”-knappen så då hände ju inte så mkt), och när jag kom fram så frågade han om det var jag som var Erika. Jo, det var ju jag som är Erika. ”Ah okej, det är jag som är Peter!” säger han som om det vore självklart. Jag lär väl ha sett ut som ett levande frågetecken. ”Ja det är jag som också ska börja idag”. Sedärja. Han visste mer än mig i den frågan, men vad gör väl det :P Vi fick komma in rätt snabbt iaf, träffade chefen (Jocke, som jag för övrigt jobbat med tidigare, på Eniro 118118), småpratade lite och sedan fick vi börja medlyssna direkt.

Jag satt med en toktrevlig tjej och vid bordet bredvid satt en minst lika trevlig tjej. Vi surrade på som om vi aldrig gjort annars – jag kände mig hemma och som ”en i gänget” på en gång! Såååå himla skön känsla! Allt eftersom man pratade med de övriga så märktes det ju att de var minst lika trevliga och sociala och att det var en arbetsplats men riiiktigt trevlig stämning i gänget! Efter lunch så hade vi lite kort genomgång med Jocke kring schema, avtal och sådana bitar, vi kikade lite på lokalerna och sedan blev det mer medlyssning tills dagen var slut.

Som sagt, jag hittar inte riktigt några bra ord, men det var en riiiktigt bra första-dag. Fick en bra bild av vad jobbet ”går ut på”, vad vår uppgift kommer att vara, hur schemat kan se ut, vad som gäller, osv osv osv. Jag är så dunderpositiv till det här så ni anar inte.

Är det måndag snart? :)

Yrkeslivet

Det var en gång en tjej som fick ett jobb

Jag kan inte riktigt förstå det. Det känns lite som att jag drömt, eller inbillat mig. Jag misstänker att det kommer fortsätta kännas så tills jag faktiskt står i byggnaden och ska börja jobba. För jo, det är ju faktiskt så.

JAG HAR FÅTT JOBB!

Efter att ha varit ”utanför arbetsmarknaden” i över två år nu så är det ÄNTLIGEN dags att sätta igång igen. Känns så himla positivt och verkligen helt underbart. Jag är så taggad så ni anar inte.

Det har varit väldigt intensiva två veckor kan man säga. De ringde från SOS Alarm på måndagen för två veckor sedan, och frågade om jag var intresserad av, och hade möjlighet, att börja jobba med kort varsel, och om jag trodde att jag hade ”förmågan” att gå igenom deras utbildningsprogram i ”snabbtakt”. Jag sa givetvis ja (jag är ju perfekt, det vet ju alla! Hrm) och han sa att de skulle kolla igenom om det var möjligt och att jag i så fall skulle bli kontaktad av en kvinna från Stockholm för att åka dit och göra några tester. Inom ett par dagar var jag ”fullbokad” inför kommande vecka: intervju på måndagen, Stockholmstesterna på onsdagen och drogtest på torsdagen.

Intervjun var en väldigt kort historia, och han jag träffade sa även att de inte kommer göra någon väldigt grundlig intervju nu utan väljer att lita på det den sökande skrivit i brev och cv. Men det var väl ungefär som ett informationssamtal och sedan fick jag se själva lokalerna där man sitter och arbetar. På onsdagen var det dags att åka till Sthlm. Fick hjälp med att hitta dit jag skulle och sedan var det full fart. Det första testet av ett simultantest, där man skulle lösa ca 7-8 uppgifter parallellt i 30 minuter. Det gick förvånansvärt bra och jag fick beröm över hur lugn och metodisk jag hade varit, vilket kändes sjukt bra. Äntligen kom tvångstankarna till nytta, kan man säga ;) Det andra testet var desto svårare, det var ungefär som högskoleprovet/nationellt prov, med framförallt matte, geometri och ordkunskap. 50 frågor skulle besvaras på 12 minuter, needless to say så hann jag knappt svara på hälften, och känslan var väl att jag lika gärna kunde bli underkänd som godkänd. Det sista provet skulle dessutom inte rättas på plats, utan jag skulle få svar ”till veckan”.

På torsdagen skulle jag göra drogtest  hos Previa. Inte så mycket att säga om det förutom att de inte lyckades få något blod av mig. Jag vet ju om att jag är svårstucken, och de lyckades alltså inte. Istället kom vi överens om att om jag blir godkänd på testet, så skulle jag åka till lab på sjukhuset och ta blodprovet där, och om jag inte blev godkänd så var det ju ingen mening att göra testet ändå.

Och ja, godkänd blev jag ju tydligen på det där provet! Jag fick nämligen ett mail på fredageftermiddagen där det stod att jag var godkänd och att de därför ville att jag skulle lämna två referenser. Jag hade visserligen redan skickat med referenser när jag skickade in min första ansökan, men att jag nu fick göra det igen var faktiskt mycket bättre. Efter lite peppning från syster, finevän och Ann-Sofie ringde jag nämligen upp till ComHem för att på chans se om min gamla FM (floormanager) kom ihåg mig och ville ge mig referens. Hon mindes mig väldigt väl och vi surrade på en bra stund, och hon hade inga problem med att jag angav henne som referens. Kändes verkligen SKITBRA!

Ja, så blev det! I måndags var jag iväg till lab och gjorde blodprovet, och igår ringde gruppchefen från SOS och frågade när jag ville börja. HURRA! Så, troligtvis i slutet på nästa vecka kommer jag få börja medlyssna, sedan börjar utbildningen veckan därpå. Herregud vad det här känns bra.

"Who's got a big smile and a new job? THIS GIRL!"
”Who’s got a big smile and a new job?
THIS GIRL!”

Men, ingenting är ju skrivet i sten än. För det första så är man ju alltid på prov i början, men dessutom kommer jag måsta göra ytterligare tester (simultantest och personlighetstest) i slutet av sommaren, och då även genomgå läkar- och psykologundersökning om jag vill vara kvar. Så risken finns ju att man då inte blir godkänd och då alltså inte får fortsätta, men jag HOPPAS att jag kommer trivas och göra ett bra jobb, och att jag då även fixar testerna och undersökningarna i slutet på sommaren. Men det är ett senare ”problem”, nu är jag bara glad! :)