Dagbok

Gårdagen blev en heldag

Det blev en hyggligt lång dag igår, men ändå väldigt bra och trevlig. Dagen inleddes med ett besök på Affektiva på förmiddagen, och nu är det alltså klart att kommande tisdag är sista gången för mig i färdighetsgruppen (DBT-behandlingen). Det ska bli ganska skönt att avsluta om sanningen ska fram, men å andra sidan så har det faktiskt hjälpt mig rätt mycket! Så jag är bra tacksam för att ha fått möjlighet att genomföra den. I samband med detta så kommer även den individuella terapin att minskas, men inte så mycket som jag trodde. Istället för att träffas varje vecka så ska vi träffas varannan vecka, och det känns helt okej. Jag tror att det räcker gott och väl.

Efter mötet där så sammanstrålade jag en snabbis med mamma på sjukhusrestaurangen, jag fick tillbaka Newbody-katalogen (sålt till förmån för Färstas rasade ridtält) och så hade jag även en snabbkurs i mobilhantering, eftersom hennes telefon hade uppdaterat sig och betedde sig lite annorlunda. Men det gick nog bra till slut.

Därefter begav jag mig iväg till Töva och höll Andreas sällskap medan han lagade sin bil. Eller ja, försökte laga är kanske bättre att säga, eftersom det visade sig att efter hela proceduren, som tog ett par timmar, att han hade lagat ”fel” sak. Med andra ord, felet fanns kvar även efter arbetet. Inte en helt nöjd karl då kan jag meddela. Under tiden som han jobbade med bilen så agerade jag springschas vid behov, men jag hade även kameran med mig så jag dokumenterade lite verkstadsliv och grävmaskin. Kul att fota sånt som man inte gör annars, men det är svårt att hitta bra och intressanta vinklar. Oftast blir det bara blaha-blaha-bilder, men det är bra träning ändå. Bilder kommer nog lite senare ikväll.

Vi åkte hem till mig efteråt. Han köpte med sig Biteline-pizza och vi gottade oss med det framför kvälls-tv. Han somnade i soffan nån gång under På Spåret, själv häckade jag en stund vid datorn innan jag gick ut med Lillebror och sedan gick och al mig. Sov dåligt dock, var upp några gånger och varje gång hittade jag herrn ”i soffan” i en ny sov-pose. Sittandes eller liggandes i soffan, liggandes på golvet, liggandes på golvet med benen i soffan, på golvet fast under bordet. Intressanta sätt att sova, helt klart! Han ligger fortfarande kvar och sover till och från. Tröttmössa. Fast det får man vara när man jobbar, sådetså.

Nu ska jag ta och promenera ut med Lillebror iaf, därefter ska mor kontaktas och meddelas att jag är redo för dagen. Idag ska vi nämligen göra sällskap ut på Älva Gård på Alnö, där det är dressyrträning. Jag ska fota! Håll tummarna för ett ljust ridhus så blir jag glad!

Tack å hej så länge!

En kille det slår gnistor om
En kille det slår gnistor om
Dagbok

Trötter

Det har blivit dåligt med sömn inatt. Hela den här veckan, faktiskt. Det har varit mycket tankar, och mycket hosta. Jag vet inte vad som påverkat sömnen mest, men jag tror att det har varit ett ”gott samarbete”.

Nu ska jag snart bege mig iväg till affektiva för första gången i år. Vi kommer börja trappa ner på mötena framöver skulle jag tro, om 6-8 veckor är jag klar med DBT:n och efter det kommer nog det individuella minskas också. Jag är ändå rätt lugn, för som det är nu så är jag inte rädd att de ska ”släppa” mig vind för våg om jag fortfarande känner att jag behöver ha kontakt. Men visst, man vet aldrig.

Till idag skulle jag iaf ha funderat ut vad jag tycker är viktigt att arbeta vidare med i framtiden? Vet jag det? Nej. Är det ett problem? Ja. Alltså har jag något att jobba med: att ta reda på vad JAG tycker, och vad JAG vill, och hur JAG känner kring saker och ting. Inte alltid utgå från vad andra tycker och anser vara bäst. Fast det känns ändå galet avlägset.

Nåja.

Off we go. Snart.

Allmänt · TV, Serier och Filmer

Imorn blir jag nån slags tonåring

Hej på er. Det är natt mot tisdag nu. Eftersom jag inte somnat så ser jag det fortfarande som måndag, vilket innebär att ”imorn” blir tisdag. Hänger ni med? Ni behöver inte hålla med mig, häng med i resonemanget bara så kan vi fortsätta.

Färdiga? Okej.

Imorn ska jag bli någon slags tonåring igen. How come, you may ask? Jo, imorn kommer nämligen Emmo hit, eventuellt någon fler med, och så ska vi börja beta oss igenom Twilight-filmerna för att slutsligen se den sista på bio.

(Paus för att räkna hur många som slutade följa min blogg där. Check).

Nej, men det ska bli trevligt. Det är inte allt för ofta vi träffas numer, tjejerna, och när vi väl träffas så pratas det mest barn och bebisar. Förståeligt, när de flesta (dvs alla utom jag) är i den fasen i livet, men det kan bli lite enformigt också, för mig som INTE är i den fasen i livet. Men det har jag nog redan ältat om, så jag ska bespara er det gnället. Imorn är det istället tänkt att bli någon slags filmkväll. Jag tycker Twilight-filmerna är helt okej, och att då se film ett (till att börja med) med trevligt sällskap. Den delen av morgondagen ser jag fram emot!

Det jag ser fram emot lite mindre är förmiddagen. DBT igen. Missförstå mig rätt, det är nyttigt och viktigt men ibland är det bara så jävla jobbigt. Tills imorgon har vi en läxa då vi ska välja ut en situation med många känslor, identifiera vilka känslor som var inblandade samt avgöra vilken som var den primära respektiva den sekundära känslan. Jag vet precis vilken situation jag ska ”använda”, men jag vet också att det kan bli rätt jobbiga diskussioner av att gräva i känslosamma händelser som dessutom ligger relativt nära i tiden. Nåja, det blir vad det blir.

För övrigt hoppas jag kunna få sova lite snart. Det har varit ett jäkla spring och liv i trapphuset ikväll så det var ju lite typiskt och ironiskt (?) att min besökare åkte härifrån idag. Det är alltid lättare att slappna av och sova om man inte är själv. Nu har jag ju visserligen världens bästa vakthund som säger till att han är farlig (hihi) om någon kommer nära min dörr, men ändå. Det är ju ändå rätt otrevligt. Hur som helst, jag hoppas det lugnar sig snart. Jag är trött och vill sova, och dessutom ska jag ju upp innan 9 imorn.

Så, godnatt.

Dagbok

Hur trött kan man vara?!

Jag misstänker att det kommer bli tidig kväll för mig ikväll. Kan inte påstå att det skulle vara något negativt heller, egentligen. Jag är så sjukt trött!

Uppstigning blev det vid sjutiden imorse. Det var inte långt ifrån att jag försov mig kan jag tala om, men jag lyckades hålla skaka liv i mig själv i sista minuten, så jag hann både göra mig en aning presentabel (nåja, allt är relativt. Jag hade kläder på mig iaf) och promenera med voffis.

Mötet på Affektiva gick bra, och snabbt. Det kändes lite som att varken läkaren eller jag visste riktigt varför jag var kallad, mer än för att diskutera sjukintyg/arbetsträning. Det var ju snabbt gjort så sedan fick jag gå. Jag gick ner till mottagningen där min mor jobbar, och så tog jag en morgonfika med henne. Mkt trevligt och mkt gott! Jag höll mig kvar på sjukhuset iaf. Kändes liksom onödigt att åka hem. Jag hade förberett mig för väntans tider, så jag hade tagit med mig en bok, kameran (ifall jag skulle få något infall att gå ut och fota medan jag väntade – det fick jag inte. Fick inget infall, alltså), och lite soduko. Fick dock komma in strax efter 10, en timme ”för tidigt”, så det var ju bara bra.

När jag gick ifrån träffen med K så fick jag sms från posten, mitt objektiv hade kommit! Så jag åkte direkt till Birsta och hämtade ut det. Sedan åkte jag hem och bara slöade en timme eller så. Vaknade upp ur min halvdvala (jag sov inte, men jag kollade på tv och vet inte riktigt hur kontaktbar jag egentligen hade varit) och såg att jag hade fått sms, så jag åkte in till staden och lämnade en pryl till en vän, och då passade jag även på att åka ut till Sidsjön och fota lite med das neues objektives! Okej, det heter inte så, men tillåt mig flumma. Fotade änder. Tror nog det blev någon vettig bild iaf, nöjd för att vara ett första försök! Bilder kommer senare.

Nu är jag hemma igen, och nu är jag i full färd med att tvätta. Har väl uppskattat det till att kunna bli typ 5 maskiner, minst. Kanske en till, jag vet inte. Men åtminstone fem. Får se om jag orkar med allt ikväll dock, annars kan sängkläder få vänta till någon annan dag, ingen panik där. Underkläder däremot, stor panik. Och tjocktröjor och byxor. Där är paniken.

Nu ska jag gå ner och ladda maskin nr 3+4.

Auf wiederhören!

Dagbok

Inte speciellt taggad

Det känns som att det är spridda skurar i bloggen idag.

1. Jag kom aldrig på om det var något jag hade glömt eller inte. Så om jag har glömt något som jag skulle ha gjort idag så är det fortfarande glömt, och därmed även arkiverat. Typ.

2. Skrattar fortfarande helt hysteriskt när jag ser Modo-reklamen med Näslund och Foppa. Så sinnessjukt rolig!

3. Tokpepp på foto!

And then something new and something blue (bröllopstema, ni vet, jag ska ju fota?) Närå, men jag insåg precis att jag har läkartid imorn kl 8.30. Har inte världen lärt sig att Erika inte är människa vid den tiden på dygnet? Tydligtvis inte. Det är då dessutom rätt drygt att åkea hem efter det, de där läkarbesöken brukar ta 30-45 minuter beroende på hur ”ingående” läkaren är (det är alltså ett bedömningssamtal med en läkare på affektiva angående sjukskrivning och liknande, sjukskrivningen måste nämligen förlängas för att jag ska kunna arbetsträna, annars blir jag direkt arbetslös och då kan jag inte arbetsträna. Typ). Så, säg att jag är där 8.30-9.15, sedan åker jag hem, är kanske hemma kring 9.30, sedan vid 10.30 ska jag alltså åka tillbaka till Affektiva igen för att ha min vanliga veckoträff kl 11. Men om jag inte åker hem, vad ska jag annars roa mig med? Jag tar nog kanske med mig kameran om det är bra väder, men annars vette fasen.. Annars får jag väl åka hem emellan ändå. Den som lever får se helt enkelt…!

Hälsan

Nackdelen med medhåll

Jag tog upp ett ”problem” idag på färdighetsgruppen. Jag har liksom gått omkring och varit lite småirriterad och då kände jag att jag behövde tips på hur jag skulle gå vidare eller hur jag skulle kunna förhålla mig till det hela på ett annat sätt, eftersom jag kände att jag inte hade ”rätt” att känna som jag gör.

Men jag fick medhåll. Både från ledaren och från övriga deltagare. ”En känsla kan inte vara fel, det handlar mer om hur man väljer att handla på känslan”. Och själv har jag inte, och kommer troligtvis inte heller, ”handla på känslan”.

Problemet är bara att efter att jag fick medhåll, och bekräftelse på att jag visst hade rätt att tänka och känna som jag gör, så har irritationen bara blivit större. Jag tycker inte om att vara irriterad, jag kommer inte göra något aktivt för att lätta på trycket heller, så jag önskar att irritationen bara försvann.

Sjukt störande. Get out of my head!

Allmänt

Åh jag vill inte…

Kan jag få fortsätta sova? Snääääälla? Så sjukt trött.

Ska åka till affektiva snart iaf. Har lite att diskutera känner jag. Arbetsrelaterat. Jag har dock ingen som helst lust att åka dit idag, jag vill bara sova. Sova sova sova. Det är alltså inte så att jag inte vill åka dit för att det känns för jobbigt rent mentalt, sådär som det kan vara ibland, utan jag är helt enkelt bara trött.

Det går nog till sig.

Hej så länge!