Dagbok

Ett hett morgonresonemang

I come to you as one who has frusit hela, jag menar HELA natten.. Kall husvagn är inte att leka med! Fick dock bud från ägaren innan han försvann på jobb att det snart blir varmare. Och jo, det är varmare nu, men för den sakens skull inte varmt.

Och då resonerar jag så här.

Det sägs ju att det är kallt i norr och varmare söderut. Alla med mig so far? Och det sägs ju att det är hett i helvetet? Är det då logiskt att tänka sig att det är kallt i himlen?

Jag tänkte, nu när undergången närmar sig dag för dag (don’t get me started) så kan det ju vara bra att planera… Och eftersom jag då inte gillar att frysa, ska jag då sikta på att hamna i helvetet? Isf är det hög tid att jag börjar göra massa jävulskap.

Fast först ska jag sova en stund till.

Postat med WordPress för Android

Annonser
Vardagen

Nej, jag känner inget. Inget analsex!

När jag var ute på kvällspromenaden ikväll så gick jag och funderade på olika ”tics” som jag har. Vanor eller ovanor som man gör mer eller mindre utan att tänka på det.

Det där med A- och K-brunnar till exempel. K-brunnar betyder tur och kärlek, så vad gör en omväg på ett par meter för att få trampa på en sådan? Och A-brunnar betyder ju som bekant otur. Om jag ändå trampar på en A-brunn så dyker texten i rubriken upp. ”Nej, jag känner inget. Inget analsex!”. Från Fucking Åmål, filmen ni vet. Ena tjejen trampar på en A-brunn i ren trots och radar upp olika saker. ”Abort, Arbetslös, Analsex! Nej … Jag känner inget. Inget analsex.

Hahah sån snygg replik alltså. Men det är ju tur åtminstone. Tänk att råka känna lite analsex bara för att man råkar trampa på en brunn? Nej, jag tror jag hade undvikit A-brunnarna i så fall. Faktiskt.

Bildkälla: http://enligtsissi.blogg.se/images/2011/a-brunn_173371891.jpg

(Däremot skulle det ju bli rätt tydligt vilka som gillar analsex, förutsatt att folk faktiskt skulle våga beträda brunnarna i närheten av annat folk. It would be a wierd society!)

Djuren i mitt liv

Riskbeteenden

På affektiva har jag ibland hört termen riskbeteende. Jag har inte tänkt på det så mycket med nu har jag ett strålande exempel.

Ni vet när man vaknar, fast ändå inte vaknar, och så gör man saker halvt i sömnen… Att då grabba tag i sin något reserverade katt som om den vore ett gosedjur, och dra upp den mot ansiktet för att mysa…

DET mina vänner, det är riskbeteende…!

Vardagen

Det är tur att ingen hör mig

Jag kan ofta gå omkring och prata för mig själv. Eller sitta, för den delen. Till exempel när jag kör bil. När jag är ute och går med Lillebror. När jag sitter vid datorn. Ibland tänker jag inte ens på att jag gör det, fast oftast är jag nog medveten om det, jag bara pratar på ändå.

Som nyss till exempel. Satt och klickade runt lite på internet och hamnade på någon random blogg. Personen har lagt upp en bild på sitt yngsta barn, och jag kläcker en ”Men gud vilken ful unge!” rakt ut i tomma luften. Allvarligt talat, jag vet att barn är föräldrarnas största skatt, och jag antar att ett barn aldrig kan vara ful i sina föräldrars ögon. Åtminstone hoppas jag att det är så. Men barn under ett år är faktiskt inte alltid så himla vackra. Faktiskt. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så, och det är absolut inget illa menat egentligen, det bara är så.

Jag tänker inte ge något exempel på fula barn, det är inte snällt på en fläck. Däremot kan jag ge ett exempel på ett otroligt vackert barn. Jag tänker inte lägga upp bilden här i bloggen, men följer ni den här LÄNKEN så kan ni se Emma M’s dotter Alice som bara är så sjukt söt. Nu kan det ju slumpa sig så att bilden bara kan ses av Emmas vänner, det vet jag inte, men det visar sig väl i så fall.

Evelin är ju såklart sötast i världen (höhö) men jag är ju lite partisk i den frågan.

Men aja. Om jag ska fortsätta lite på givet tema så kan jag bara fortsätta tacka the lord above för att ingen hör mig när jag tompratar för mig själv. Det är nästan lite tourettes över det hela, jag säger nämligen sällan snälla saker när jag pratar för mig själv (förutom några spridda aaaawwwww emellanåt om nåt är sött eller fint), det är mest ”Ah’men DUMMA JÄVEL så där kan du ju inte göra?!” eller ”Jaha, ska det där vara snyggt eller?” eller ”Men LÄR DIG STAVA för helvete!” eller helt enkelt långa högljudda suckar. Med andra ord – sånt som jag inte gör när jag har folk runtomkring mig. Den typen av .. vad ska man kalla det, häcklingar (?) leder inte till nånting positivt, så därför skulle jag inte komma på tanken att säga nåt dylikt till en människa jag står ansikte mot ansikte mot.

Jag gör det när jag kollar på TV och film med. Fast återigen, bara när jag är ensam (tror jag?). Åtminstone mestadels när jag är ensam, det kan slinka ur nåt ibland när jag har folk ikring mig med.

Och apropå serier, nu ska jag återgå till Vampire Diaries. Har precis börjat kolla på första säsongen, har aldrig sett den serien tidigare, så nu har jag nåt att roa mig med på dagarna igen. Jag följer ju tydligen alldeles för få serier (HAHAHA dagens skämt) så jag behöver ha nåt mer att kolla på. Så, time for some vampires.

Hemmet

Är det bara jag…?

Någonting jag kan störa ihjäl mig på är när täcket inte fyller ut påslakanet. Jag menar, det flyttar ju ofta på sig efter ett par nätter, och då har man helt plötsligt flera decimeter tomt påslakan uppe i huvudänden medan man har en stor täckesknulknul vid fotändan. Sjukt störande!

Sen är ju detta visserligen olika från påslakan till påslakan med. Vissa, oftast de med ”öppna hörn” längst upp, klara att hålla täcket på plats längre, medans andra, som till exempel det jag har nu, från Ikea, utan hål i hörnen där uppe, ”tappar täcket” efter bara några timmar känns det som.

Det kan väl inte vara bara jag som tänkt på detta? Och om bag inte är ensam – finns det någon som har ett bra tips på hur man kan påverka detta?

Jag bara undrar… Nu sova. Godnatt.

Djuren i mitt liv

Världen är liten

Nej världen är STOR, jag hade bara otur som träffade på dig”.
Hehe. Lite Jan Bylund kan sällan gå fel.

Idag har jag varit i stallet ett par timmar. Flickorna skulle skos och jag skulle dit och lämna lite pengar till Maggan. Sedan föll det ju sig så att jag blev kvar under hela skoningen. Hovslagaren var en riktigt trevlig kille, ingen aning om hur gammal han var men han kan inte ha varit så himla långt ifrån mig själv i ålder. Han såg nästan yngre ut. Anyway. Mycket trevligt. Mycket angenäm att vila ögonen på dessutom, hahahah! Ögongodis är aldrig fel.. :)

Fast nu var det ju inte det jag skulle säga. Han berättade att hans familj uppe strax ovanför Umeå har stuteri där de föder upp tinkrar och shires. För det första – galet fräna raser båda två. Skulle gladeligen åka dit på studiebesök. För det andra så berättade han att de brukar åka på tinker-riks och han nämnde nåt om Borås. Det slog mig att då kanske han känner till Boss, en av de fd ridskoleponnyerna från Vissmålen, så jag berättade att ”vi” hade en ponny som varit med på Tinkerriks och placerat sig rätt bra. Han frågade vad ponnyn hette och jag sa Boss.

”Men jahaaa, Boss! Ja men han känner jag ju mycket väl till. Väldigt snygg valack det, VÄLDIGT snygg. Honom har jag tävlat mot i kallblodsgalopp, jag hade våran shirehingst!”

Sjukt kul alltså, att en hovslagare med ursprung i Umeå känner till en liten tinkerponny från Jönköping.. Åhh gissa om jag fick Vissmålen-längtan alltså….!

Världens vackraste Boss. Foto: Ninnie Nilsson <3

Bilden är stulen från Helene Johanssons Facebook!

 

Allmänt

Skillnad

Det slog mig någon gång under en vaken stund inatt hur stor skillnad det är på att inte ha något emot något, eller att gilla något. Eller att vilja något.

Jag har nog inte riktigt tänkt på det innan. Jag brukar ofta använda fraser som ”det har jag ingenting emot” eller ”det kan säkert funka”. Sjukt tråkigt egentligen. Som att jag inte har några egna tankar eller åsikter. Fast så kan det faktiskt vara ibland. Eller oftast. Jag känner sällan ett behov av att uttrycka mina åsikter såvida det inte är något jag känner relativt starkt för. Oavsett om det handlar om att ”inte ha någonting emot” håriga kroppar (det spelar mig ingen större roll så länge det inte är extremt) eller att gilla en viss typ av film eller musik. Att ”inte ha något emot” någonting kan ju faktiskt innebära att det inte är vad man hade föredragit, men som man ändå kan acceptera i brist på annat, typ.

Vad tråkig jag är som inte vågar, eller orkar, stå för mina åsikter. Dåligt. Dålig Erika. Men det kanske kommer. I takt med att jag mår bättre så är det även lättare att skaffa sig en åsikt om saker, och att dessutom veta varför man har den åsikten. När man vet varför, då är det lättare att stå för, och argumentera för sin sak. Om det behövs.