Det är lättare att skriva när man är ensam

Sådärja! Ännu en vecka läggs till handlingarna. Det har dock inte blivit något bloggat sen lilltrollet kom hem, av flera olika anledningar. Den främsta är väl att jag skriver bäst när jag är ensam, och ensam har jag inte varit på hela veckan eftersom Magnus har vabbat. Själv jobbade jag natt söndag och måndag, och igår jobbade jag två timmar plus hade teammöte. En typisk lugn arbetsvecka för en deltidssjukskriven, med andra ord. Efter jobbet igår åkte jag till min nageltjej Emelie och fick lite nya fräscha naglar. Hon är såååååå sjukt duktig! Både förra ”månadens” naglar och den här omgångens blev såååå jäkla snygga så jag kan sitta och stirra på dem hur länge som helst. Seriöst, håller ni inte med??

Decembernaglar

Decembernaglar

 

Novembernaglar

Novembernaglar

Jag döööör så snygga de är!

Just nu är nog detta min största last i livet. Naglar. Och Coca Cola. Ingen är fullkomlig.

Anyway. Veckan har  varit bra. Vi var på julmarknad på Murberget i lördags, mysigt, fast jag kände mig lite stressad. Sällskapet verkar inte vara ”strosa omkring i lugn och ro”-typen utan mer ”vi går ett varv sen är vi klar – effektivt”-typen. Men det var trevligt ändå.

Murberget-2

Några gobiten-bilder blev det på Murberget iaf, detta är en av dem.

Nej men som sagt, annars har det varit lugnt! Imorn ska jag ner till Sundsvall igen, då ska jag få fota gravidbilder på min fina syster. Jag ska ju faktiskt bli moster igen ♥ Spännande!

Nu ska jag dock traska ner till våningen nedanför och skaffa mig något att äta, hungrig är jag. Gubben har åkte iväg en sväng, men kommer väl hem när som helst skulle jag tro.

Så, trevlig helg till er alla!

En hemsk människa

Ibland får jag den där känslan av att jag är en hemsk människa. En hemsk människa som dömer somliga människor i min närhet i tysthet, enbart utifrån få detaljer kombinerat med vad dessa personer postar på Facebook.

Facebook. Detta satans skvallernätverk. I love it, ibland. Just nu önskar jag väl mest att jag slapp se. Jag VET att det finns flera sidor till olika historier, och att alla människor hanterar sina liv på olika sätt. Med all rätt förstås. Men ändå. Det sticker i ögonen och jag kan inte låta bli och sitta och blänga och tycka dumheter.

Och nu när jag ändå är i fart och gnäller:

Jag håller på att kräkas på alla som mass-hashtaggar på sina instagrambilder som de vidarepostar till Facebook. Jag stör mig iofs på taggarna på Instagram också. Och på Twitter. Det är fult, det är störande, och det är som… som… äh, jag vet inte. Det stör mig.

Jag är trött. Som en liten unge så blir jag extra grinig.

Jag ska skona er resten, och sova nu. Återgå till att döma människor i det tysta.

Tack för ordet.

What’s new?

Backa bandet lite?

Dear blog. It’s been a month since my last confession. Eller nåt?

Sundsvalls Fotoklubb har sin vårtävling just nu och jag deltar, tro det eller ej. Jag har inga förhoppningar om att vinna eller ens hamna på någon slags placering, men det är första gången mina bilder bli ”bedömda” av någon utomstående så förhoppningsvis får man något slags omdöme. Annars är jag nöjd och glad ändå. Redovisning sker på nästa månadsmöte, vilket är den 7 april.

Min kära turbotaxi (V40:n) gick inte igenom besiktningen och enligt tre olika mekaniker så var den inte värd att laga. Gick och skaffade mig ett lånelöfte och sedan var jakten i full gång. Bland annat åkte jag och finevän på roadtrip X antal mil söderut för att konstatera att den fantastiskt fina bilen som bilfirman annonserade om hade motorfel. Sjuuuuukt fin bil i övrigt, men det blev ett nej. Trevlig dag dock! Kollade inte på så många bilar faktiskt, få bilar lockade och det kändes tämligen lönlöst. Detta tills jag snubblade över en bil som var i princip så långt från mina sökkriterer som man kunde tänka sig. En opel, en gul, och en diesel. Men det var kärlek vid första gaspedalsnedtrycket och nu står den och strålar ute på min parkeringsplats. Volvon fick jag såld för det förnämliga priset av 1000 kronor, men med tanke på att den var avställd, obesiktad och väldigt trasig, och dessutom skulle få körförbud två dagar senare, så tycker jag inte att det var allt för illa pinkat.

opel

 

Jag har besökt en basketmatch med världens bäste finevän. En match som till början var rätt så oinspirerande och tråkig, men som tog sig rejält framåt slutet och blev riiiiiktigt spännande. Jag har varit på afterwork på Bishops Arms med några kollegor, vilket var mkt trevligt. Jag har firat en väns trettioårsdag, vilket var fantastiskt trevligt, långt över förväntan om jag ska vara helt ärlig. Underbara människor!

Jag har besökt en naprapat som tog 500kr för att konstatera att mitt ryggont beror på att jag är överrörlig. Inget mer att göra åt det än att träna bålstabilitet med andra ord. Och nej, det blir nog inget återbesök för att kolla att jag gjort hemläxan, det kan någon annan få undersöka helt gratis i så fall.

Jo just det, jag har börjat träna med.

Nu senast på agendan är följande: Ikväll vankas det aktivitet med jobbet, vi ska bowla på Södra Berget och sedan ska vi äta där uppe också. Ska bli väldigt trevligt, var många år sedan jag bowlade senast.

Och på fotofronten då? Jo, jag har dels planerat att jag ska ta liknande svartvita porträttbilder på så många i min familj som bara möjligt, som de som jag tog på mig själv till fotoklubbens självporträttsprojekt. Vore roligt att ha det på hela familjen liksom. Förutom det så har jag fått en preliminärförfrågan om att fota bröllop till sommaren, i juli, vilket sammanfaller väldigt bra med min semesterperiod. Och semester leder oss in på jobb, och mitt allra färskaste fotoprojekt, nämligen att jag ska ta porträttbilder på samtliga medarbetare på SOS-Y som vi ska ha på vårt intranät. Spännande och NERVÖST! Taggad till tänderna kan jag lova.

Men ja, det var väl ungefär vad jag har att komma med. Hörs väl om en månad igen då ;)

Varde ljus!

Alltså, Partylite. Detta fantastiska fenomen. Dessa ljuvliga dofter!

Ikväll har jag varit iväg och hämtat min senaste beställning och nu luktar det underbart gott här hemma igen. Blir visserligen en kort eldning ikväll eftersom jag strax ska sova, men ändå. Lo-ve-ly!

Linjer

Apropå sova förresten.

Jag har ju ny säng! Sprillans nya bäddmadrasser (2×80) och en ny fin sängram! Åh jag är sååå kär i min säng, jag tycker att vi borde ligga tillsammans jämt. Jag har inte riktigt kommit till den där ”sova gott hela natten”-nivån, MEN, jag kom redan efter första natten till ”vakna utan att ha ont i ryggen”-nivån. And I Looooooooove it!

Så ja. Nu ska jag gå och ligga med min nya kärlek.

Hej på er!

Pensionärsvarning

Klockan har inte ens passerat 20:00 och jag är mer än redo att sova. Har varit trött hela eftermiddagen och nu… Ja, nu är inget undantag.

Idag har jag roat mig med att gå till frisören, handlat och bakat morotskaka. Inget av det är speciellt ansträngande, men ja, ändå dödstrött. Men å andra sidan så ska jag ju faktiskt börja jobba kl 6 imorgonbitti vilket innebär uppstigning innan kl 5, så att sova tidigt känns ändå rätt så rimligt.

Imorn blir det, förutom jobb, iordningställande av hallonkaka och smörgåstårta. Wish me luck.

FYI – Morotskakan blev god. Just sayin’.

En liten (?) sammanfattning

Det är glest mellan blogginläggen nu för tiden. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, jag har skapligt med tid och hyfsat med inspiration (nu för tiden har jag ju ett liv och därmed något att skriva om, kind of), men jag kommer liksom inte till skott. Saknar skrivande, men får ändå inte tummen ur.

De flesta av er vet att jag kommit igång och jobbat, och att jag i fredags åkte ner till Stockholm för andra gången för att göra del två av rekryteringstesterna. (Jag hade för mig att jag hade skrivit om del ett, men det hade jag tydligen inte så ni får sväva i ovisshet kring det, hehe). Men ja, så här gick i fredags.

Tåget gick från Sundsvall 6:00. När vi passerade Gävle så insåg jag att jag inte hade fått någon hemresebiljett! Jag visste ju att den var bokad, när den gick och vart jag skulle sitta (mail) men någon sms-biljett hade jag inte fått. Satte chefen i arbete och släppte det sedan. 9.40 var jag framme i Sthlm, och klockan 12 skulle jag vara på Rekryteringsmyndigheten. Det känns ju lite som ett mirakel att jag ens hittade till Tunnelbanan. Och ja, jag vet att de flesta tycker att det är en piece of cake, men är det första gången man gör det själv, och man knappt ens satt sin fot i sthlm tidigare, då är det en bedrift. Nästan en ännu större bedrift var det att jag faktiskt klev på fel ”linje” men ändå lyckades byta på lämplig station och tog mig sedan vidare till rätt slutstation. Promenaden till Rekryteringsmyndigheten var inte jättelång, så jag var framme en liten stund före 11. Det var ju lugnt tänkte jag, då skulle jag hinna äta i lugn och ro. Jag gick dit och sa att jag var där, och då visade det sig att jag kunde få göra simultantestet redan då. Så ja, varför inte?

Simultantestet var lika roligt den här gången som förra gången, fast den här gången gjorde man det på dator, och det var även lite svårare (upplevde jag det som, åtminstone). Den första delen var tre uppgifter á 3 minuter vardera. Du fick först sifferkombinationer i två kolumner, fem fyrsiffriga nummer i varje kolumn. I den första kolumnen var en, två eller tre sifferkombinationer överstrukna, och din uppgift var att stryka över motsvarande sifferkombinationer i den andra kolumnen. Varje rad var en egen uppgift, och du skulle hinna med så många som möjligt med så få fel som möjligt. Missa att stryka över samt felöverstrykningar gav minuspoäng. Den andra delen av den här uppgiften var lika som denna fast med bokstavskombinationer, och den tredje delen bestod av olika slags figurer.

Del två av simultantestet bestod dels av ovanstående, men du skulle samtidigt besvara frågor som i huvudsak bestod av olika matteproblem eller ”Mats är äldre än Per, men yngre än Sven, vem är äldst?”, eller att du skulle plocka fram svar ur en almanacka/kalender eller en adressbok. Frågorna var egentligen inte svåra, men alla saker i kombination med varande gjorde verkligen att huvudet snurrade. Det hände faktiskt under testet att jag bara stannade upp och satt och småskrattade för mig själv, dels för att det var riktigt roligt och utmanande, men också för att det kändes helt jäkla sjukt. Väldigt underlig känsla, helt klart.

När testet var klart fick jag långlunch, jag kunde nämligen inte träffa psykologen förrän klockan 14, och när testet var klart var klockan knappt 12. Jag åt i en lunchrestaurang som låg i samma byggnad och efteråt tog jag en promenad, men höll mig i närheten eftersom jag inte direkt litar på mitt 08-lokalsinne :P Resten av väntetiden spenderades läsandes en fototidning jag fick av Kamilla när vi var i Övik. Awesome!

Psykologen var en rejäl karl, stor och STOR, jag kände mig som en liten dvärg i jämförelse. Han var väldigt trevlig och lätt att ha att göra med. Jag antar dock att jag var mer nervös än vad jag trodde, för när vi åkte upp i hissen till hans kontor så sa han;
”Vad hette det där du bodde? Utanför Sundsvall? Sk….? Sk…-nånting?”
Alltså jag fick en sådan sagolik blackout så du anar inte. Det måste ha tagit kanske en minut innan jag lyckades klämma fram att det ju heter Sundsbruk där jag bor. Vet ni hur lång en sådan minut känns när man pratar med en psykolog som ska bedöma ens lämplighet för ett jobb du VERKLIGEN vill ha?! Det kändes som en halv evighet. Men ja, tydligen så gick det ju ändå.

Mötet med honom tog ungefär en timme.  Det kändes väl ungefär som vilken arbetsintervju som helst, fast kanske lite mer ”privat”. I slutet på mötet fick jag återkoppling dels på simultantestet, men även på de personlighetstester som jag hade gjort hemma i förväg. Simultantestet klarade jag utan några större problem, jag hade haft en del fel i början på ”uppvärmningen”, men han sa att jag var som en typisk musiker eller matematiker, för så fort det blev ”allvar” så hade jag skärpt mig och då var det väldigt få missar. Han undrade om jag aldrig hade funderat på en akademisk karriär eller att läsa vidare, han trodde nämligen jag skulle passar bra som matematiker eller fysiker. Jag är inte full lika övertygad om den saken :P Personlighetstesten var väl egentligen ingen större ”grej”. Det ena beskrev lite hur jag ser mig själv och hur jag tror att andra ser mig (stämde väldigt väl) medans det andra var mer olika typer av personlighetsdrag. Tänk dig en skala med motsatser, den ett exempel kunde vara ”Ordningsam – – – Tvångsmässig”, sedan hade man genom ca 250 frågor fått en procentsats som beskrev vart på den skalan man befann sig. På tre av dessa ”personlighetsdrag” låg jag i ”överkant”, (jag minns inte vad de exakta termerna var men det var väl att jag dels var för ”snäll”/lätt att ”köra över”, att jag är undvikande i fråga om konflikter och så var det nog just det där med ordningsam/tvångsmässig, TROR jag) men som han själv sa så fanns det även i ”extremfallen” väldigt tolkningsbara omdömen. Som att vara undvikande i konflikter så stod det till exempel något om att man då ofta är en bra medarbetare som inte driver konflikter på arbetsplatsen” eller nåt liknande. Så ja, allt är väl relativt.

Tunnelbana

Vad händer nu då? Jo, nu ska psykologen göra ett utlåtande om mig, baserat på testerna och intervjun, som han sedan ska delge arbetsgivaren. Han kommer även att antingen rekommendera mig eller inte.  Han har dock inte någon slags ”veto-rätt”, vilket innebär att även om han säger ”Ni bör INTE anställa henne” eller ”Hon är en lämplig kandidat att anställa” så kan arbetsgivaren göra tvärtom. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta, utlåtandet och rekommendationen ska postas till arbetsgivaren och sedan ska de ta ett beslut. Puh. Nervöst som tusan.

Efter mötet promenerade jag tillbaka till tunnelbanan och åkte till T-centralen. Att sedan hitta därifrån var ju mer eller mindre hopplöst, jag var helt och hållet vilse och fattade inte alls vart jag skulle gå. Men efter ett gäng felsvängar kom jag upp nånstans där jag hade gått förra gången jag var nere på tester, så även fast jag hade haft funderingar på att kanske shoppa lite när jag var nere, så skippade jag det och tog mig direkt till järnvägsstationen. Hellre sitta och vänta än att gå vilse och skynda sig. Tågresan hem gick bra den med, och jag var hemma i stan igen strax efter 21. Borta bra men hemma bäst, jag ska definitivt inte bli en stockholmare.. :)

Ja ni ser. Så speciellt kort blev ju inte den här sammanfattningen, om man nu ens kan kalla det för en sådan!

Ett olämpligt inlägg

Jag har någon gång hört att det finns en viss likhet mellan matlagningsprogram och porr. Njutningsfulla upplevelser som gör att man blir lite småsugen där hemma i soffan. Sugen på olika saker, givetvis, men ändå sugen.

Tidigare idag satt jag och finevän i soffan och kollade på nåt grilltävlingsprogram på fyran, och jag kom att tänka på den här liknelsen. Och den otroligt skrattretande tanken på hur det vore med matlagningstävlingarnas motsvarighet i porr.

”Veckans tema är rollspel. Ni ska tillsammans i laget kommer överens om ett lämpligt scenario, agera ut det, och det par som av domarna efter 3 timmar anses vara mest tillfredsställda är det lag som fortsätter tävla om titeln Porrstjärnorna. Det lag som får sämst resultat blir eliminerade. Lycka till”.

Hysteriskt kul tanke. Om man har min humor, vill säga.

(Och nej, jag tänkte inte blanda in några könsroller eller villkor i det här inlägget. Det är ju på skoj för bövelen!)