Med jämna mellanrum

Ibland dyker den upp. Lusten att skriva, lusten att blogga. Men som bevisat de senaste gångerna det inträffat så håller det ju inte i sig särskilt länge. Men man måste väl prova för att se vad som händer, kanske? :)

Det är mkt som händer nu. Både privat och inom jobbet. Vissa saker bra, andra saker mindre bra, andra saker närmaste läskiga, andra saker totalt neutrala. Problemet (?) är att jag inte kan skriva om en hel del av de här sakerna. Eller att jag inte VILL göra det.

Det är en knepig känsla. Förr var jag väldigt öppen med både det ena och det andra, och jag upplevde aldrig att det var nåt som kom tillbaka och ”bet mig i arslet”. Egentligen har jag ingen anledning att dölja saker nu heller, nu är det snarare det förgångna som jag vill ”hemlighålla”. Fast ändå inget. Det som varit har gjort mig till den jag är, och jag är SÅ mkt starkare nu än för några år sedan. Och det är jag stolt över. Jäkligt stolt, faktiskt.

Så vem vet. Jag kanske börjar blogga igen. Relativt öppet. Jag har trots allt inte särskilt mkt att dölja!

Selfie-12

PS. Det jag vill ”dölja” kommer som tidigare finnas i lösenordsskyddade inlägg. Enkelt och bra!

Bort med bloggen från Facebook

Under hela tiden som jag haft min blogg här på WordPress så har jag haft den kopplad till Facebook. Det har varit flera anledningar – både för att underlätta för de som velat läsa, men även för att kanske locka ytterligare någon ny läsare. Men som det är nu så känns det som att det kvittar, framförallt eftersom det går så långt mellan gångerna som jag uppdaterar. Ni märkte ju säkert att även fotolistan skippades efter en vecka.

Så, det här blir det sista inlägget som kommer autopubliceras på Facebook. Om jag länkar den nån gång framöver så är det för att jag tycker att jag har något utomordentligt viktigt/smart/roligt att dela med mig av, så då gör ni bäst i att läsa ;) Annars får de som vill klicka sig in på bloggen som vanligt, och se om den uppdaterats eller ej. Bloglovin finns ju också, om man vill följa så.

Well… ja, end of message!

Man blir ju som brydd

En sak som jag fortfarande tycker är skitkul med bloggen är att man kan se vad människor har angett för sökord för att hitta hit. Ofta stämmer det ju överens rätt bra, jag förstår helt och hållet varför google (eller vad de nu har använt för sökmotor) har föreslagit mig, men ibland slår det ju verkligen bara heeelt fel.

Exempelvis, idag kan jag se fyra sökfraser. Vi kan dela upp dem i fyra kategorier.

1 – Stämmer bra!
”hästschampo längre hår”
Ja för all del. Jag har ju skrivit en hel del som hur jag tvättar håret med hästschampo, och hur jag även upplevde att håret växte snabbare tack vare (?) detta. Så den sökfrasen var ju i så fall mitt i prick.

2 – Helt okej!
”modo hockey onepiece”
Jadå, jag har skrivit en hel del om Modo, så det är ju inget konstigt. Är osäker på om jag skrivit ngt om deras onepiece, men om inte annat så har jag säkert nämnt hur otroligt fult jag tycker det är med onepiece i allmänhet.  Säkert jätteskönt och mysigt, men ändå fult!

3 – What the fuck?
”skolka tree dagar”
Näe, jag har verkligen ingen aning.

4 – What the freakin’ fuck?!
”hur mycket bajs kommer ut när man prutar”
HAHAHAHHAHAHAHHAHA JAG DÖÖÖÖR. För det första – vem söker på det?! För det andra – hur i heeeela världen lyckades min blogg komma som resultat på den sökfrasen?! Åh ursäkta, men jag ska bara gå och dö av skratt en stund!

Bara nötter rider utan hjälm

Bloggen Ponnysanning la ut en bild på en tjej som hoppade utan hjälm för ett par dagar sedan, och frågade sina läsare vad de tycker om att man rider utan hjälm. Förvånansvärt många kommenterade och tycker att det är helt okej att rida utan hjälm, eller att man bör ha det om man hoppar eller rider ut men annars behövs det inte.

Jag kan verkligen inte förstå den inställningen. Finns inte på världskartan att jag skulle sätta mig på hästryggen utan hjälm, det skulle inte hända. ”Ja men min häst är ju världens snällaste och skulle AAAAALDRIG göra nåt elakt!” Nej, säkert inte, men förstå att hästar är DJUR, djur som dessutom har flykt som en av sina primära instinkter. Fatta hur illa det kan gå OM olyckan är framme? Även om hästen nu är världens snällaste så finns det nåt som så fint kan kallas ”shit happens” och OM du då ramlar av och slår huvudet i något hårt, tror du då verkligen det spelar någon roll att din häst är världens snällaste? Troligtvis inte.

Den här kommentaren gillade jag dock:

Anonym, juli 5th, 2013 13:35

Lathet att inte ha hjälm. De flesta elitryttarna har hjälm på träning, dom har inte råd att skada huvudet men dom som rider utan har nog de. Jag menar, sett en hockey träning utan hjälm? Tävlingscycklister? Boxare utan tandskydd? Om man klagar på värme, vad fan, lite svett överlever ni! Som min tränare sa, man är allt bra bortskämd om man tycker det är för varmt om skallen när man tränar.

Min hjälm är ruskigt obekväm, den är lite för liten och den är varm, men trots det skulle jag ICKE använda något av det som ursäkt till varför jag inte skulle ha hjälm. Har man inte hjälm så rider man inte, end of story.

Väx upp och inse att hjälm på skallen är nåt som inte ska vara en fråga, utan något självklart.

MVH Surpuppan.

Jag och Naomi

Ny look, och en Facebook-sida.

Jag tog med mig kameran ut på förmiddagspromenaden med Lillebror förut. Hade egentligen inga förhoppningar om att kunna fota något, det är oftast mer eller mindre omöjligt när han är med, men jag ville ha någon vår-ig bild till bloggen. Vid husväggen här nedanför finns det maskrosor, så det fick bli en sådan som header-bild här på bloggen. Och på min nya Facebook-sida. För det blev en sån ändå!

Ett uppriktigt tack till Fanny för din peppande kommentar och ett ironiskt ”Thanks for the support” till övriga. ;P

Nej skämt åsido. Det fick bli en Facebook-sida för foto-Erika, och jag hoppas att ni hakar på och sprider den, så att jag får fler fototillfällen! Jag är billig! (Hur ofta kan man säga det och få det till något positivt, liksom!?)

Klicka på bilden nedan för att komma till sidan.

Aliva Photography

 

Presentationsbilden, den här bilden ovan, är troligtvis bara tillfällig. Den är för övrigt fotad av min vän Emma :)

Fototriss och statistiken

Det är väl aldrig så att det märks i statistiken vilka dagar som är Fototriss-dagar?

Statistik

Jag gillar Fototriss. Det är roligt att få en ny utmaning varje vecka, det är roligt att fota, och den responsen man får är helt underbar. Visserligen är det kanske en ryggdunkarklubb, en förening för inbördes beundran, men det spelar ingen roll. Det är väldigt roligt att få höra vad andra tycker om ens bilder. Och få beröm! :P

En annan sak som slagit mig är även att såvitt kan kan minnas så  har det kanske hänt max en eller två gånger att jag fått kommentarer på Fototrissinläggen av folk som jag faktiskt känner. Eller som brukar läsa min blogg. Generellt sett är det bara andra trissare som kommenterar. Även sällan som man får respons på andra bilder jag lägger ut. Lite tråkigt är det ju, jag vet inte om det är för att ni tycker att bilderna är ointressanta eller inte värda att kommentera, om ni inte är intresserade av ifall jag visar ngt eller inte, eller om ni bara inte orkar kommentera.

Men, oavsett vad det beror på så lär jag fortsätta, för JAG tycker iaf att det är roligt att visa och ha kvar :)

Och tanken med det här inlägget var ju egentligen inte att gnälla, det var mest bara att konstatera att statistiken visar rätt tydligt när det är Fototriss. Även kommentarsstatistiken, men finns det inga diagram för :)

Ett låst läge

Hur nitiska är ni med att låsa diverse dörrar, och när låser ni? Jag läste precis ett inlägg hos ”Pelles Personliga punkt se” där han bland annat skrev om hur någon hade råkat ut för inbrott i en olåst bil. Han skrev även om att han är en sådan som låser jämt och ständigt, men fick höra från flera runt omkring sig att de minsann aaaaldrig låser.

Jag kände att jag fick fram ett sånt där igenkännande skratt. När jag var liten så bodde vi på landet. Eller ja, det var ett litet samhälle, men det var ändå på landet. Kovland-et, hehe. Vi låste aldrig när vi var hemma. Inte vad jag kommer ihåg, åtminstone. Om man gick ut, och mamma inte var hemma, då var budet ”lägg nyckeln i brevlådan”. Brevlådan, som då var kanske 1,5 meter från dörren, eller senare efter en liten brevlådsflytt, inte mer än 10 meter bort. Andra gånger (också när mamma inte var hemma, vilket kan förklara en del) så kunde man gå hemifrån utan att låsa dörren alls. Det var inget konstigt. Eller så lämnade balkongdörren olåst, eller öppen.

Men sedan när man började vara hos pappa i stan allt mer, då blev det desto mer så att man låste. Jag kan däremot inte svara på om det berodde på att man blev tillsagd att låsa eller om det var något man mer eller mindre fick för sig. Stora stygga stan liksom. Men jag kan inte heller minnas om det var så att man låste varje gång man kommit innanför dörren, eller om det var något man gjorde på kvällen. När jag däremot flyttade hemifrån så blev det en sån där grej att varje gång dörren stängdes, då låstes den även. Det samma gällde bilen, när jag skaffade en sådan. Skulle man in på affären, då skulle bilen låsas. Om bilen parkerades utanför lägenheten om man skulle hämta eller lämna något, nog låstes den. Oavsett vart jag bodde, alltså. Toalettdörrar vill jag helst låsa, om det finns fler människor än jag själv på platsen. Hemma hos mig finns inget lås, så här kan jag ju inte låsa, men då kan jag istället sitta och hålla i handtaget. OM någon skulle ha missat att jag försvann och gick på toa, liksom.

Så har det alltså fortsatt sedan dess. Jag låser det mesta, vart jag än är. Därför blev det ju en kontrast när jag umgicks där uppe i de Sollefteå-iska skogarna. Det var som att komma tillbaka till barndomen. Inte låser man väl bilen när den står hemma på gården? Lämna gärna även nyckeln i tändningen! Husnyckeln kan med fördel lämnas i anslutning till huset om man åker hemifrån. Och att låsa dörren på dagtid när man är hemma? Dumheter. Skön mentalitet tycker jag!

Det kan jag kan störa mig otroligt mycket på från alla ”låser man inte får man skylla sig själv”-ivrarna är just ”Skyll er själva”-mentaliteten. I en perfekt värld (jaja, jag vet att världen är långt ifrån perfekt) så skulle människor ha koll på ‘mitt och ditt’, och då skulle inte lås behövas. Och ja, jag förstår tanken med att man får skylla sig själv, men jag håller fan inte med. Nej, det är inte offrets FEL att den blir bestulen, lika lite som att en viss klädsel inte gör att det är okej att våldta någon. Kanske lite extrem jämförelse, men förstå hur jag menar. Det är INTE okej att ”bryta sig in” och stjäla saker hos någon som inte låst sin bil eller sitt hem, eller sin båt, eller sin ‘vad-fan-som-helst’. Ja, det underlättar för tjuven, men NEJ, det är fortfarande inte brottsoffrets fel.

Verkligen inte heller okej.

Verkligen inte heller okej.