Dagbok · Teknik

Det tog 1,5 år, men nu är nog tiden här

Just nu är jag ruggigt less på min telefon. Den har varit besvärlig den senaste månaden eller så, och nu börjar jag nå min gräns.

Sedan jag skaffade min telefon, min kära HTC Incredible S, så har jag varit enormt nöjd med den. Mer än nöjd, den har varit min ögonsten. Men nu är det annat. Var och varannan dag känner jag för att kasta den i väggen, men det ska jag förstås inte göra.

Nu ska jag inte gnälla allt för mycket, för jag misstänker att de flesta av mina problem kommer lösas om/när jag gör en ominstallation av telefonen, och det är något jag har gruvat mig för. Jag hatar att göra sånt, både på datorer och telefoner, för det är så störigt att behöva göra allt från början igen. Samtidigt är det ju gött – just för att man får göra allt från början igen. Starta på nytt. Ingen gammal skit som ligger i bakgrunden och stör. Men ja, ni fattar.

Så nu har nog tiden kommit. Det är dags att inse faktum, och göra en ominstallation av telefonen. Om jag fattar hur man gör, vill säga. Grattis till mig.

And on another note; imogon är sista gången jag har färdighetsträning/DBT. Underlig känsla, men gött.

And also, for whom it may concern; Stick och brinn.

Det var allt för ikväll! Hej så länge!

Annonser
Dagbok

Gårdagen blev en heldag

Det blev en hyggligt lång dag igår, men ändå väldigt bra och trevlig. Dagen inleddes med ett besök på Affektiva på förmiddagen, och nu är det alltså klart att kommande tisdag är sista gången för mig i färdighetsgruppen (DBT-behandlingen). Det ska bli ganska skönt att avsluta om sanningen ska fram, men å andra sidan så har det faktiskt hjälpt mig rätt mycket! Så jag är bra tacksam för att ha fått möjlighet att genomföra den. I samband med detta så kommer även den individuella terapin att minskas, men inte så mycket som jag trodde. Istället för att träffas varje vecka så ska vi träffas varannan vecka, och det känns helt okej. Jag tror att det räcker gott och väl.

Efter mötet där så sammanstrålade jag en snabbis med mamma på sjukhusrestaurangen, jag fick tillbaka Newbody-katalogen (sålt till förmån för Färstas rasade ridtält) och så hade jag även en snabbkurs i mobilhantering, eftersom hennes telefon hade uppdaterat sig och betedde sig lite annorlunda. Men det gick nog bra till slut.

Därefter begav jag mig iväg till Töva och höll Andreas sällskap medan han lagade sin bil. Eller ja, försökte laga är kanske bättre att säga, eftersom det visade sig att efter hela proceduren, som tog ett par timmar, att han hade lagat ”fel” sak. Med andra ord, felet fanns kvar även efter arbetet. Inte en helt nöjd karl då kan jag meddela. Under tiden som han jobbade med bilen så agerade jag springschas vid behov, men jag hade även kameran med mig så jag dokumenterade lite verkstadsliv och grävmaskin. Kul att fota sånt som man inte gör annars, men det är svårt att hitta bra och intressanta vinklar. Oftast blir det bara blaha-blaha-bilder, men det är bra träning ändå. Bilder kommer nog lite senare ikväll.

Vi åkte hem till mig efteråt. Han köpte med sig Biteline-pizza och vi gottade oss med det framför kvälls-tv. Han somnade i soffan nån gång under På Spåret, själv häckade jag en stund vid datorn innan jag gick ut med Lillebror och sedan gick och al mig. Sov dåligt dock, var upp några gånger och varje gång hittade jag herrn ”i soffan” i en ny sov-pose. Sittandes eller liggandes i soffan, liggandes på golvet, liggandes på golvet med benen i soffan, på golvet fast under bordet. Intressanta sätt att sova, helt klart! Han ligger fortfarande kvar och sover till och från. Tröttmössa. Fast det får man vara när man jobbar, sådetså.

Nu ska jag ta och promenera ut med Lillebror iaf, därefter ska mor kontaktas och meddelas att jag är redo för dagen. Idag ska vi nämligen göra sällskap ut på Älva Gård på Alnö, där det är dressyrträning. Jag ska fota! Håll tummarna för ett ljust ridhus så blir jag glad!

Tack å hej så länge!

En kille det slår gnistor om
En kille det slår gnistor om
Hälsan

Ibland undrar jag vad fan jag håller på med…

Jag kan bli så himla trött på mig själv ibland. Trött på hur jag tänker, hur jag resonerar, hur jag fungerar, hur jag reagerar. Störande som fan. Idag på affektiva så diskuterade vi mitt behändiga och trevliga lilla kontrollbehov som aldrig någonsin skapar problem för mig. Ha, kul mening! Nej skämt åsido, men jo, jag är väl medveten om att jag har ett alldeles sjukt kontrollbehov emellanåt, och nu tog vi alltså upp det till diskussion idag. Under tiden vi pratade så insåg jag fler och fler saker som jag gör, troligtvis just på grund utan kontrollbehovet men som jag aldrig ens reflekterat över att jag gör, eller varför jag gör dem. Totalt idiotiska småsaker som egentligen varken gör till eller från i min vardag eller i mitt liv.

Jag vill släppa sånt där. Jag blir mer och mer tydlig över att den mesta av min ångest orsakas av känslan av att jag inte har kontroll, och jag vill inte behöva känna att jag ska ha koll på allt hela tiden. Det stör mig, och jag är tämligen övertygad om att det dessutom retar gallfeber på min omgivning. Om inte annat kommer det göra det efter det här, för då kommer ni lägga märke till det lite tydligare ;)

Anyway. Jag har fått tips och idéer på hur jag ska börja jobba på detta, så det känns ju bra. Sjukt läskigt och enormt skrämmande, (för jag vill ju ändå ha kontroll, eller min hjärna vill ha det, än så länge) men ändå bra. Nyttigt.

Förutom det så har jag en period när jag känner mig lurad. Blåst. Jag kan inte riktigt förklara det, det är bara en känsla jag har av att jag är helt och hållet nollad. Inte av någon annan alltså, utan av mig själv. Jag lurar mig själv. Och jag gör det bra. Även det är otroligt frustrerande, när jag väl gör nånting bra så är det negativt för mig själv, haha!

Så ja, jag känner återigen för att ställa frågan som i rubriken; Vad fan håller jag på med? Jag tror att det är dags att börja ta reda på det och få ordning på livet…! Sounds like a plan?

DSC_0116

Dagbok

Trötter

Det har blivit dåligt med sömn inatt. Hela den här veckan, faktiskt. Det har varit mycket tankar, och mycket hosta. Jag vet inte vad som påverkat sömnen mest, men jag tror att det har varit ett ”gott samarbete”.

Nu ska jag snart bege mig iväg till affektiva för första gången i år. Vi kommer börja trappa ner på mötena framöver skulle jag tro, om 6-8 veckor är jag klar med DBT:n och efter det kommer nog det individuella minskas också. Jag är ändå rätt lugn, för som det är nu så är jag inte rädd att de ska ”släppa” mig vind för våg om jag fortfarande känner att jag behöver ha kontakt. Men visst, man vet aldrig.

Till idag skulle jag iaf ha funderat ut vad jag tycker är viktigt att arbeta vidare med i framtiden? Vet jag det? Nej. Är det ett problem? Ja. Alltså har jag något att jobba med: att ta reda på vad JAG tycker, och vad JAG vill, och hur JAG känner kring saker och ting. Inte alltid utgå från vad andra tycker och anser vara bäst. Fast det känns ändå galet avlägset.

Nåja.

Off we go. Snart.

Allmänt

Tidig förmiddag, kallt ute

Dags att åka iväg för veckans DBT-träff. Jag är ruggigt glad att jag kom ihåg att koppla in motor/kupévärmaren igårkväll, då slipper jag ha en iskall bil nu på morgonen. Först ska dock hund rastas, och han verkar ju inte bry sig om kylan nåt överdrivet mycket. Inte jag heller, än så länge, ska erkännas, jag har varit duktig att klä på mig.

Peppar peppar, eller nåt sånt.

Nu: kyla.

Hej på ett tag.

Allmänt · TV, Serier och Filmer

Imorn blir jag nån slags tonåring

Hej på er. Det är natt mot tisdag nu. Eftersom jag inte somnat så ser jag det fortfarande som måndag, vilket innebär att ”imorn” blir tisdag. Hänger ni med? Ni behöver inte hålla med mig, häng med i resonemanget bara så kan vi fortsätta.

Färdiga? Okej.

Imorn ska jag bli någon slags tonåring igen. How come, you may ask? Jo, imorn kommer nämligen Emmo hit, eventuellt någon fler med, och så ska vi börja beta oss igenom Twilight-filmerna för att slutsligen se den sista på bio.

(Paus för att räkna hur många som slutade följa min blogg där. Check).

Nej, men det ska bli trevligt. Det är inte allt för ofta vi träffas numer, tjejerna, och när vi väl träffas så pratas det mest barn och bebisar. Förståeligt, när de flesta (dvs alla utom jag) är i den fasen i livet, men det kan bli lite enformigt också, för mig som INTE är i den fasen i livet. Men det har jag nog redan ältat om, så jag ska bespara er det gnället. Imorn är det istället tänkt att bli någon slags filmkväll. Jag tycker Twilight-filmerna är helt okej, och att då se film ett (till att börja med) med trevligt sällskap. Den delen av morgondagen ser jag fram emot!

Det jag ser fram emot lite mindre är förmiddagen. DBT igen. Missförstå mig rätt, det är nyttigt och viktigt men ibland är det bara så jävla jobbigt. Tills imorgon har vi en läxa då vi ska välja ut en situation med många känslor, identifiera vilka känslor som var inblandade samt avgöra vilken som var den primära respektiva den sekundära känslan. Jag vet precis vilken situation jag ska ”använda”, men jag vet också att det kan bli rätt jobbiga diskussioner av att gräva i känslosamma händelser som dessutom ligger relativt nära i tiden. Nåja, det blir vad det blir.

För övrigt hoppas jag kunna få sova lite snart. Det har varit ett jäkla spring och liv i trapphuset ikväll så det var ju lite typiskt och ironiskt (?) att min besökare åkte härifrån idag. Det är alltid lättare att slappna av och sova om man inte är själv. Nu har jag ju visserligen världens bästa vakthund som säger till att han är farlig (hihi) om någon kommer nära min dörr, men ändå. Det är ju ändå rätt otrevligt. Hur som helst, jag hoppas det lugnar sig snart. Jag är trött och vill sova, och dessutom ska jag ju upp innan 9 imorn.

Så, godnatt.