Det är ju ett under att jag har några som helst sunda värderingar

Alltså, jag orkar inte. Jag – blir – så – trött.

Jag såg en artikel från Aftonbladet, publicerad i torsdags. ”Nytt bråk om barnbok”, då är det tydligen en svensk teaterregissör som kritiserar ”Folk och rövare i Kamomilla Stad” för att dess författare visar högerextrema tendenser, visar en dålig kvinnosyn och att detta då är skadligt för barn.

(Paus för djuuuuuup suck).

Allvarligt talat. Jag orkar inte gå speciellt djupt in på det här, men man börjar ju fundera. Jag har växt upp med Tintin, Disneys julfirande, Folk och rövare i Kamomilla Stad, negerbollar, Nogger, skolavslutningar i kyrkan och säkert en HEL DEL andra politiskt inkorrekta filmer, böcker och ätbara ting. Det är ju helt otroligt att jag som vuxen ens kan ha någon som helst sund värdering, jag borde ju EGENTLIGEN vara helt förstörd av skiten som min barndom varit fullproppad med.

Eller är det kanske så, att eftersom jag inte går ut i protest när något kan uppfattas stötande för någon, så ÄR jag tom på sunda värderingar och skadad av min uppväxt?

Jag får fan allergiska utslag på all den här skitnödiga politiska korrektheten. Ja, jag kan förstå att man inte vill fira i kyrkan om man är ateist eller varför negerbollar inte är ett lämpligt ord att använda, men herregud, man måste inte hetsa upp sig och kriga och debattera och argumentera och förändra ALLT här i världen.

Jag menar, om vi nu ska ”gå bananas” på nånting, kan det då inte vara att en barnvåldtäktsman fick mindre än tre års fängelse medans straffen för fildelning och eller något annat ekonomiskt tjafs ger betydligt hårdare straff? Vilket budskap sänder DET till våra barn och unga?!

Så, kära ni, läs inte Tintin eller Folk och rövare i Kamomilla Stad, det kommer ge er en sådan hemsk, skrämmande och felaktig bild av vårt samhälle! Hemska tanke. Nej, titta istället på vårt rättssystem där brott mot människor verkar anses som mindre allvarligt än om det handlar om pengar. Mycket bättre. Och inte alls skrämmande. Inte alls.

Det här med hur man minns saker

Jag satt igårkväll och spelade Quizfeud. Jag hade en dålig kväll och behövde fokusera på något. Fick en fråga i spelet om vilken av evangelisterna i Nya Testamentet som var läkare. Först läste jag inte riktigt frågan, utan jag tänkte ungefär i banorna om vilken av personerna nedan var inte en av evangelisterna i NT. Då satte hjärnan igång och snurra och vips dök en ramsa upp som jag lärde mig när jag gick i scouterna.

Jag vet inte varför vi lärde oss den ramsan. Jag TROR förresten att det var scouterna, det kan ha varit något annat med, men det känns som en typisk scout-lärdom för mig. Ja vad var det för ramsa då? Jo, det var en ramsa för att kunna komma ihåg hur NT var ”uppbyggd”. Jag kom inte ihåg ramsan i sin helhet, delarna mindes jag men alla var inte i rätt ordning. Men det mesta satt ändå fast i rätt ordning och med rätt ord.

Ramsan:
Matteus, Markus, Lukas och Johannes, Apostlagärningarna
Ro-ko-ko
Gal-Ef-Fi
Kol-Thess-Thess
Tim-Tim-Ti
Fil-Hebre
Ja-Pe-Pe
Jo-Jo-Jo
Judasbrev
Och Uppenbarelseboken!

.

Vad står då allt för?
Matteus, Markus, Lukas och Johannes, Apostlagärningarna (heter ju så)
Ro-Ko-Ko: Romarbrevet, Första Korinthierbrevet, Andra Korinthierbrevet
Gal-Ef-Fi: Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet
Kol-Thess-Thess: Kolosserbrevet, Första Thessalonikerbrevet, Andra Thessalonikerbrevet
Tim-Tim-Ti: Första Timotheosbrevet, Andra Timotheosbrevet, Titusbrevet
Fil-Hebre: Felemonbrevet, Hebreerbrevet
Ja-Pe-Pe: Jakobsbrevet, Första Petrusbrevet, Andra Petrusbrevet
Jo-Jo-Jo: Första, andra och tredje Johannesbrevet
Judasbrev (heter så)
Uppbarelseboken (heter så)

.

Vi kan ju säga så här: Jag kan INTE vad alla förkortningarna står för, men ramsan satt ju ändå där i huvudet. Helt sjukt att sånt där fastnar i hjärnan, men man har svårt att minnas en fyrsiffrig kod…!

Funderingar kring religion, skolavslutningar och ateister

Skolverket har alltså beslutat att skolavslutningar får hålla till i kyrkan, så länge barnen inte ”tvingas utstå religionstjafs” (mina ord, inte deras). Man får alltså inte ha böner, trosbekännelser, välsignelsen eller psalmer. Men annars får man gärna vara i kyrkan.

Alltså. Är det bara jag som hört talas om ”Ta seden dit man kommer”? Det känns lite som att det borde vara antingen eller; vill man vara i kyrkan och fira sina skolavslutningar då får man väl acceptera att åtminstone att någon eller några av kyrkans traditioner ska finnas på programmet?

Man vill alltså inte ”pracka på” kristendomen på elever med andra religioner eller elever som är icke troende. Man vill att barn som tillhör andra religioner ändå ska kunna fira avslutningar med sina klasskamrater. Ja, det resonemanget kan jag förstå, men jag känner fortfarande väldigt starkt för ”Ta seden dit man kommer”-argumentet. Skulle till exempel muslimer förändra sina religiösa ritualer för att deras land blev mer fyllt av kristna människor? Jag tror inte det. Och nej, jag köper att svenskar i regel inte utövar religion på samma sätt som muslimer, alltså jag menar att gemene man här enbart går i kyrkan på speciella högtider eller familje-event, medan religion är en annan sak för muslimer. Nu menar jag inte att det enbart är pga muslimer som detta beslut tas, utan som jag skrev så gäller det väl oavsett vilken annan religion man hör till, men jag tog muslimer som exempel. So sue me (gör helst inte det, men förstå gärna hur jag menar).

Jag läste en kommentar på någon nyhetssida. Jag tror det var Aftonbladet. ”Nu vet ni hur det känns för oss ateister”. Jag förstod inte riktigt den kommentaren, men jag funderade lite på det här med skolavslutningar för ateister. Hur gammal är man när man känner att man är uttalat ateist? Ni som känner igen er att ni själva inte ville fira skolavslutningar i kyrkan – hur gamla var ni när ni kände så? Eller är det för att föräldrarna är ateister och inte vill tvingas se sina barn sjunga Stilla Natt och bli välsignade i kyrkan?

Jag kan inte påstå att jag är överdrivet religiös. Jag har besökt kyrkan ett antal gånger i mitt liv, på diverse olika event, och jag tror inte att det har skadat mig på något vis. Tvärt om, skolavslutningarna i kyrkan, både sommar- och julavslutning, är några av mina allra käraste skolminnen. Jag tror inte att det hade gjort speciellt stor skillnad om vi hade varit i en aula och haft det helt religionsfritt. Visst, barn-jag hade väl säkert inte klagat om man hade tagit bort till exempel böner och predikningar (det var nog inte SÅ mycket predikningar tror jag?), eftersom jag nog tyckte det var rätt tråkigt, men det var ju inget man tog skada av. Åtminstone inte jag. Psalmerna tycker jag inte är något att bråka om. Det finns otroligt många stämningsfulla och vackra julpsalmer, och en skolavslutning utan Den blomstertid nu kommer känns ju … o-skolavslutigt.

Äh jag vet inte. Jag stör mig bara. Och när jag stör mig så lyckas jag inte formulera mig så värst bra, och jag blir inte heller speciellt sammanhängande.

Men, jag tycker alltså:

Skolavslutningar i kyrkan – JA! Böner, predikningar, trosbekännelsen, jag kan förstå om man väljer bort det. Välsignelsen – varför inte? Psalmer – JA!

Ungefär så.

Saker som människor i relationer gör

Det finns saker som människor i relationer gör. Små egenheter. Eller ska jag säga; det finns saker som KVINNOR i relationer gör. För jag har nämligen inte upplevt samma beteenden från de manliga vännerna som jag har/haft. Det jag pratar om är behovet av att redovisa vad partnern gör för att sedan berätta om deras egna förehavanden utefter vad partnern gör.

Till exempel:
Jag: Vad gör du?
Kvinna i förhållande: Ptja, gubben kollar på fotboll så jag sitter och spelar dataspel.

Jag: Vad ska du göra ikväll?
Kvinna i förhållande: Karln ska vara hemma så vi ska väl kolla på film.

Jag: Ska vi hitta på något på lördag?
Kvinna i förhållande: Jag ska bara kolla med sambon först, så återkommer jag.

.

Jo jag vet, i det sista fallet så kan det handla om hänsyn till ifall partnern har andra planer, ifall det behövs barnvakt eller liknande, men ändå. Det är något slags action-reaction-mönster. Jag har funderat på det men, åtminstone inte i samma utsträckning, inte märkt samma sak bland män.

Mamma är till exempel mästare på att redovisa både hennes och Leifs förehavanden emellanåt, det gör mig ingenting, det är bara något som jag lagt märke till. När man väl ”vet om det” så blir det snarare lite underhållande! Men i många andra fall kan det nästan bli lite provocerande. Ungefär som att folk i relationer tappar förmågan att ta egna beslut. Don’t get me wrong, jag skulle säkert göra likadant i en relation, jag vet inte, men jag reagerade på själva företeelsen.

Men jag undrar, ligger det något i det? Är det en ”tjej-grej”, eller gör killar likadant? Har singlar, tjejer eller killar, något motsvarande beteende?

Jag har lite svårt för det här…

Det här med bloggande och Facebook. Man kan nog säga att ganska många har ett Facebook-konto, och det är ju inte direkt ovanligt att folk bloggar heller. Det är alltså inte det jag har svårt för. Det jag har svårt för är de som gör speciella profiler eller bloggar åt sina husdjur eller spädbarn.

De jag har råkat ut för är mestadels hund-, häst-, eller babybloggar/-profiler. Det känns… ehh… Spontant känner jag att jag nog tycker det känns lite pinsamt. Nu menar jag alltså inte FB-sidor som man kan gilla, som till exempel förmedlar nyheter kring en världskänd häst eller liknande, utan jag menar sidor eller bloggar där det ska verka som att djuret/barnet själv skriver.

Till exempel, en mamma som bloggar som sin baby. ”Idag har träffat mormor och morfar. De busade med mig tills jag blev trött, då fick jag mat och sedan ville jag sova”. Ni fattar? Detsamma gäller människor som skriver om sina djur. ”Åh jag ville vara ute heeela dagen idag! Matte ville annat, vi skulle visst träna lydnad. Sedan tyckte hon att jag skulle sitta still medan husse fotade mig, sååååå tråkigt!”.

Nej, jag vet. ”Läs inte om det stör dig.” Och jag undviker det i mesta möjliga mån kan jag tala om. Men ibland snubblar man över det varesig man vill eller inte. Men det kan ju vara trist om man på något vis ändå vill ta del av uppdatering och/eller bilder, fast man helst vill slippa läsa texten. I-landsproblem, jajjamen.

Det där med Expert-konkursen och rean

Jag hittade det här inlägget bland mina utkast. Lite inaktuellt nu visserligen, men eftersom jag har hund, affektiva, tandläkare (tdl kommer leda till ataraxdrogad) på schemat så kommer det inte komma så mkt mer vettigt ur mig idag. Ni får därför nöja er med ett gammal, men dock tidigare opublicerat, inlägg.

.

Okej, lite sist på bollen kan man säga. Jag har tänkt skriva om det tidigare men har inte kommit mig för, och sedan i onsdags när jag var iväg och handlade så hörde jag två kvinnor gå omkring och prata (ja, jag tjuvlyssnade) och därför tar jag nu tummen ur och skriver lite istället. Bättre sent än aldrig?

Expert gick ju i konkurs som ni säkerligen vet. Sedan blev det rea. Sedan grinade folk ut i media om hur det redan var utplockat i butikerna när de första kunderna kom, och – CHOCKEN – de hade inga mer varor i lager! Skandal!

Oh my god. Folk.

De två kvinnorna som jag hörde på affären idag tyckte att det minsann var skandal att rean redan var slut. De hade ju inte hunnit handla nåt! De pratade om hur de läst om att det var utplockat redan i reastarten, och spekulerade i att nog de anställda gått omkring och ”tjuvhandlat” och fått reapris på grejer redan innan den stora massan fick chansen. Skandal! Men sedan hade de ju läst nåt om att Expert kanske hade sålt ut delar av sitt sortiment till konkurrenter eller samarbetspartners i Sverige eller utomlands för att – hör och häpna – tjäna mer pengar! SKANDAL! Att de har MAGE att försöka tjäna pengar utan att ge allmänheten en chans att göra sig ett klipp.

Åh herregud.

Jag rörde mig i annan riktning, bort från kvinnorna, annars hade jag nog fått en hjärnblödning. Min åsikt är väl ungefär denna;

1) Om det är några som har rätt till att ”tjuvhandla i förtur till låga priser” så är det väl för fasen de som jobbat på Expert? Nu vet jag ju självklart inte om så är fallet, men OM. Inte bara för det faktum att de faktiskt slitit för företaget i fråga, men även för det faktum att de i samband med konkursen troligast blir arbetslösa.

2) Tomma hyllor och slut i lagret. Men vad TROR ni egentligen?! Ett företag som nyss gått ut med att de går i konkurs fyller väl för tusan inte upp lagret med ännu fler varor bara för att den stora massan ska få chansen att handla billigt? Åh, jag får en stroke.

3) Att Expert ska ha sålt delar av sortimentet till konkurrenter eller samarbetspartners; jag läste nåt om detta och att om så var fallet så skulle det undersökas. För så fick man tydligen inte göra, eller nåt sånt. Fast jag tycker ändå inte det är helt ologiskt, de måste ju försöka bli av med alla sina grejer och de lär ju vilja ha så mycket pengar som möjligt för de varor som säljs. Att Expert som företag prioriterar att få in så mycket pengar som möjligt pga konkursen, istället för att se till att den stora massan får billig teknik, det tycker jag inte är något konstigt.

4) Jag personligen har nog aldrig handlat en enda pryl på Expert. Därför kan jag inte heller känna att jag är någon som skulle ha ”rätt” till deras rea. Ja jag vet, det är ett företag och de tar inte hänsyn till vem som handlat där tidigare och så vidare, men om det fanns någon slags prioriteringslista skulle jag nog ändå tycka att ”stamkunder” och personal har första tjing.

Och så var det med den saken.

Hatade yrkesgrupper: Poliser

Det här är också en sak som jag inte riktigt förstår. Varför ska man hata poliser? Det slog mig dels i inlägget där jag funderade lite kring Pride, där poliser inte riktigt var välkomna, men igårkväll satt jag också och funderade på det i samband med den en statusuppdateringen från Polisen i Växjö/Alvesta. Statusen är borttagen nu, troligtvis för att den gav en viss del negativ uppmärksamhet. Som många kanske vet så har polisen börjat ge sig ut på sociala medier. På twitter har jag sett det ganska länge, men nu börjar de även titta ut på Facebook, för att informera och liknande.

Igår publicerades en status som i stort gick ut på att om man är 16 år gammal och bär omkring på hembränt, så ska man inte skrika snutjävel (eller vad det nu var som hade skrikits). Polisen som skrivit statusen undrade vad som var mest pinsamt, att bli haffad av en 40-åring eller att bli hämtad av mamma på polisstationen klockan 3 på natten.

Så okej. Kanske inte det mest professionella att skriva på polisens officiella facebooksida. Men jag förstår tanken. Det var otroligt korkat av16-åringen. Men jag tycker inte att polisen gjorde fel som ”haffade” 16-åringen.

En vuxen karl i kommentarsfältet skrev med versaler om hur dumma i huvudet poliserna är, att han en gång hade fått sin öl utspilld eftersom man inte får dricka alkohol på allmän plats. Polisen hade sagt att det var ett lagbrott, han hävdade att han minsann är mer påläst och att det inte är ett lagbrott (om det är någon som kan lagtexten så får ni gärna informera mig, jag orkar inte leta, men spontant skulle jag gå på polisens linje, det är vad jag lärt mig sen yngre år iaf). En annan kille skrev om sitt hat för polisen, och berättar om hur han myser vid tanken på att poliser blivit misshandlade eller som händelser som Malexander. Va? Hur kan man säga en sån grej?

Det fanns ett par tusen kommentarer. Kanske 2000 delningar. Och långt över 30 000 ”likes”. Överlag när jag såg igår så var det dock mest glada tillrop till poliserna, ”hahaha”-inlägg och ”så går det!”-kommentarer. De arga kommentarerna, de som riktades mot ”idiot-poliserna”, kom mestadels från män. Både äldre och yngre, men ändå från män. Varför? Är män mer polishatiska än kvinnor, eller har kvinnorna vett att hålla tyst i frågan? Tell me! Och varför finns det ett sånt stort hat mot poliser?

Jag har all respekt i världen för poliser. Det är vanliga människor och de försöker göra sitt jobb så gott de kan. Och det är som syrran sa när hon och jag pratade poliser häromdagen; i regel om du blir tagen av polisen så beror det på att DU gjort något olagligt. Visst finns det gråzoner, och visst finns det människor som blivit utsatta för felaktig eller rent av vidrig behandling av enskilda poliser. Men det finns idioter inom alla yrkesgrupper. Eller är hatet mot poliser mest för att de är auktoriteter som kan säga åt oss att: ”Så där får du inte göra, aja baja”?

Ni som inte gillar poliser, varför gillar ni inte poliser? Är det på grund av egna erfarenheter eller på grund av att ”jag har hört av en kompis som läste något som en kille hade länkat om en tjej som hade hört att någon hade råkat ut för[…]”

Snälla förklara för mig?