Åsikter

”Tyck synd om mig”

Något som stör mig ofantligt mycket med det är sociala nätverket vi alla känner till som Facebook är vissas ”tyck synd om mig”-mentalitet. Jag vet att många stör sig på att folk framställer sig själv som sååå lyckliga, och ja, jag kan väl reta mig på det med också. Men det som ändå retar mig mest är de här ”Jag säger A men inte B och får det att verka som att det är skitsynd om mig och när någon frågar så säger jag att det är privat”. MEN SKRIV INTE OM DET PÅ FB TILL ATT BÖRJA MED DÅ!

Jag vet att man i vissa fall kanske inte vill skriva ut allt på FB. Eller att man i vissa fall kanske skriver nåt halvkryptiskt och vet att de närmaste ändå vet vad det handlar om. Men ändå.

Och när vi ändå är igång och stör oss på saker:
GE FAN I ATT RÖKA PRECIS UTANFÖR INGÅNGEN TILL BUTIKER ELLER LIKNANDE! Jag fattar inte att det ska vara så jäkla svårt för rökare att visa icke-rökare lite respekt. Röken är VIDRIG och den drabbar inte bara den som själv röker utan de flesta runtomkring. Skärp er för fan.

Ja, det är så pass irriterande att jag måste använda CapsLock.

Vi fortsätter med de lata skrällena som måste parkera 10 meter från ingången. Angivna parkeringsplatser duger givetvis inte, utan man måste förstås ställa sig direkt utanför de där ”stolparna” vid butiken som ska hindra att man kan köra rätt in i entrén. Och apropå parkering, de lata JÄVLARNA som tar handikappplatser istället för vanliga är fan ytterliga ett exempel av sleezball. Skämmes tammefan.

Nu när jag försökt häva ur mig lite irritation så ska vi se om jag inte kan sova några timmar och ladda för en arbetsnatt.

Allmänt · Teknik

Skämshatten på och rätt in i skamvrån, ‘ba!

Alltså jag borde ju fan förtjäna en permanent plats i skamvrån.

Som ni säkert vet så har jag ju världens mest fantastiska vän som ställer upp så fort jag behöver hjälp med något. ”Näst-senast” så handlade det om att min fina röda lilla HTC har börjat hälsa hem, och då ställer han upp och lånar ut sin gamla HTC Desire HD. Aningens äldre än min, men i ”piggare skick” och i princip helt rep- och skadefri. Jag fick även låna ett monsterstabilt skydd till den, som jag alltså valde att inte använda eftersom det gjorde telefonen ett par cm tjock, vilket jag då tydligen ansåg vara opraktiskt. Till saken hör att sist jag lånade en telefon av honom, så tappade jag bort den (don’t ask). Till saken hör även att jag, såvitt jag kan komma ihåg, aldrig har fått en skada eller repa på en av mina egna telefoner. De har alltid varit i bra skick även efter flera års användande. Min röda HTC är inget undantag.

Men ja. Skämshatten på nu då. För självklart så händer det när man har en lånetelefon från den där personen som alltid ställer upp. Man tappar telefonen i golvet, från mindre än en halvmeters höjd, och får X antal sprickor i skärmen! Inte bara repor, utan sprickor. Såklart. Men åååååhhhhh om man kunde sjunka genom jorden och bara försvinna?

Det här hände alltså strax innan jag skulle åka till jobbet. Så jag tittade snabbt som tusan in på blocket och Tradera och letade efter ”nya”, eftersom jag ju kände att jag måste ersätta vad jag har skadat, så att säga. Hittade en på Tradera i väldigt fint skick, så jag budade på den. Och det gjorde jag hela kvällen, auktionen tog nämligen slut vid 22-tiden. Men med en sekund till ”godo” (I shit you not, en sekund! Jävla jävel) så blev jag överbjuden med 10 kronor. FML.

Imorse ringde iaf världens finaste vän och vi pratade om ditt och datt en stund. Till slut var det bara att krypa till korset och erkänna. Jag berättade även att jag är i full gång med att försöka skaffa en ny i lika bra skick som den var när jag fick låna den, men han skrattade mest bara och konstaterade att han ju inte använder den, så det behövs inte. Han passade dock på att gnugga lite extra på mitt dåliga samvete genom att konstatera att jag ju faktiskt hade fått låna skyddet med. Han har härmed tillåtelse att gnugga i mitt sår för all framtid, JAG ÄR SÅÅÅÅÅ FÖRBANNAT KLANTIG. Men så otroligt lyckligt lottad över att ha en sån underbar vän som ändå inte blir arg på mig för detta.

Fy så jag skäms.

Så. Förbannat. Mycket.

(”Ursäkta, jag kan inte komma till jobbet på ett tag, jag måste så i skamvrån. Länge.”)

Allmänt

Alla hjärtans dag – The drinking game

Jag satt precis och tänkte. Inte på något speciellt egentligen, men jag satt och kikade på FB samtidigt. Det slog mig hur många av alla dagens inlägg som på något sätt är förknippat till Alla Hjärtans Dag. Det kan vara presenter från ens partner, det kan vara önskningar om att vänner ska ha en trevlig AHD, bilder med hjärtan eller bilder med hjärtliga citat. Ni fattar. Man drunknar i gulligull.

Kanske är jag extra uppmärksam på sånt här eftersom jag liksom många andra är singel och med andra ord inte har något bättre för mig än att sitta och häcka framför datorn, men ändå. Och som ett brev på posten kom den. Idén.

Alla Hjärtans Dag – The drinking game.

Nu är detta alltså inget jag rekommenderar om AHD infaller på en vardag, eftersom det kan anses vara dåligt beteende att dricka på jobbet, men ni fattar. Sjukt enkelt spel annars. Så fort man ser en statusrad som på något sätt associeras till AHD så dricker man. Spelar ingen roll om det är ett glatt, deprimerat eller bittert budskap – är det ett AHD-budskap så ska det drickas!

How smart am I?

Kan med fördel även användas på midsommar, jul, nyår, påsk och halloween, fast då med något modifierade ”spelregler”.

You are welcome!

Vardagen

Jag vinner OS i klantighet

Jag har en dålig dag. Jag är på dåligt humör.

Jag kom på dem fantastiskt braiga iden att åka iväg en sväng och fota lite. Inspirationen sa ”Åk till Bergeforsen” and so I did. Hittade ett bra ställe i skuggan att sitta på, med fin utsikt över älven och fiskarna. Ja alltså, personerna som fiskar, fast det har iofs varit ett par laxar uppe och hoppat med.

Men tror ni jag kan fota något?

NÄ!

Det jävla minneskortet sitter kvar hemma i datorn. Bra Erika. Jättebra.

Skitdag.

Postat med WordPress för Android

Vardagen

Samma miss igen!

Hur lyckas jag alltid?

Jag har börjat få lite bättre ordning på rutinerna i mitt liv, tro det eller ej. Det handlar mest om matintag. Men den senaste tiden så lyckas jag alltid med konststycket att bli totalt SKITHUNGRIG precis i samma stund som jag tänker att ”Nu är det nog dags att ta promenaden med Lillebror”.

Problemet med det är;

1) Om jag fixar mat och äter först så blir han ibland (sällan dock) rastlös, och när jag väl ätit klart är man liksom för mat-stinn för att orka gå någon vettig promenad. Man liksom vaggar fram pingvin-style, vilket inte imponerar på någon* hund.

2) Går ju ut med honom först, när jag redan är sådär totalt skithungrig, då blir jag yr och vinglig och illamående och yrslig och sådär så det nästan känns som man ska svimma. Då tar man sig fram i rätt långsamt mak, allmänt oinspirerad, och det imponerar inte heller på någon* hund.

(*= Lillebror)

Btw, jag har fotat med låneobjektivet idag! Faktiskt ganska nöjd ska jag säga! Det var kul, men mina handleder kommer strejka imorn, I can feel it. Smakprov här, more to come later!

Teknik

Vi måste prata om det här.

Det är dags att bli allvarlig. Vi måste ta ett snack om de här. Det är otacksamt att någon ska lägga ner tid och energi på något som man sedan får mer eller mindre tillbakakastat i ansiktet som ”Haha, trodde du verkligen på det själv?!”

Det är inte okej. Det är FAN inte okej.

Här har jag spenderat någon timme eller två till att ordna musik och annat att lyssna på i bilen på min roadtrip, och så vägrar bilradiojäveln att spela de jävla skivorna?!

Det är inte okej. Jag tror att jag kommer måsta avsluta relationen med min bilstereo på ett otrevligt sätt. Typ genom att kasta ut den från Höga Kusten-bron.

Ungefär så.

Postat med WordPress för Android

Åsikter

Men vem GÖR så!?

Folk alltså…

Vem ringer till någon klockan 5:40 på morgonen, helt apropå ingenting, bara för att småprata? Vem GÖR så!?

Vem väljer att, istället för att köra över ett litet farthinder på ett par centimeter, köra upp på trottoaren, vars kant är typ en decimeter hög och dessutom har en rätt skarp kant? Vem GÖR så!?

Vem tar sig friheten att vara oförskämd på internet, bara för att man är någorlunda anonym där? Vart tog hyfset och folkvettet vägen? Vem GÖR så?!

Vem ursäktar sina oförskämdheter med ”Men jag är ju bara ärlig”. Bullshit. Man kan vara ärlig utan att vara oförskämd, jag lovar! Var konstruktiv istället. Eller för all del – håll tyst. Ingen blir glad av att du är elak, eller ”ärlig”. Vem gör så!?

Vem kör om på det allra mest korkade ställe, dålig sikt och dåligt väder, för att sedan lägga sig som en bromskloss längst fram? Vem GÖR så!?

Vem orkar tagga sin partner i typ varenda statusuppdatering, bild eller incheckning på Facebook? Ja vi FATTAR att ni sitter fast vid varandra vid det här laget, är ni rädda för att någon ska tro att ni inte längre är tillsammans för att det inte syns på fejjan att ni gör allt tillsammans? Men jag menar, hur orkar man? Vem GÖR så?!

Vem ropar otrevliga tillmälen efter okända människor på ett köpcentrum? (Inte mig). VEM FAN GÖR SÅ?!

(Bildkälla)

.

Okej. Vissa saker är lite överdrivna. Men det blir lätt så när man är lite milt irriterad!

(PS, slå mig i huvudet med en påk om jag börjar göra som någon av de ovanstående. Och slå hårt.)