Allmänt

Tiggarkvinnan

Den senaste tiden har det suttit en kvinna på marken precis vid ingången till ICA Maxi i Birsta. Hon sitter med en filt över benen och en pappersmugg framför sig, gör inget väsen av sig. När man möter hennes blick så ler hon stort med sneda tänder och säger hej.

Och jag får så jäkla ont i magen varje gång. Ont i magen för att jag inte vill ge henne pengar efter allt negativt man läst om tiggare och om hur de inte får pengarna själva eller ens behöver dem. Jag skäms över att jag inte vill möta hennes blick eftersom den får mig att må dåligt över att jag inte kan/vill ge henne pengar.

Jag leker med tanken att fråga om det är något speciellt hon behöver innifrån butiken, samtidigt som jag är rädd att hon ska be om något jag inte kan ge, eller att hon inte ens kan språket.

Men framförallt får jag dåligt samvete över att hennes situation får MIG att må dåligt. Jag som har familj, mat, husrum, jobb, hälsa, vänner och övrig ”onödig lyx”. Jag har ingen aning om hur hennes liv ser ut när hon inte sitter utanför Maxi, men något säger mig att våra liv är väldigt olika varandra, och att jag inte är den som har det sämst.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Jag kastas mellan att vilja ge henne pengar, och att inte vilja. Och ja just det, jag vet ju aldrig hur mkt man ”ska” ge. Vad jag än skulle ge i en sådan situation känns som alldeles för lite.

Jag är inget bra på sånt här…

Bild från Google
Bild från Google
Annonser
Yrkeslivet

Vad gör en bra ridlärare?

De senaste dagarna har jag sett många artiklar och länkar som pushar människor att söka olika utbildningar. Det är inte alls konstigt, eftersom det 15 april som är sista ansökningsdag till de flesta utbildningar som startar till hösten. Detta gäller även utbildningen för att bli ridlärare.

Enligt Svenska Ridsportförbundet så är jag inte en ”riktig” ridlärare. En ”riktig” ridlärare ska nämligen ha genomgått Hästskötardiplomering och därefter en utbildning till Ridlärare. Förr var det RIK I och RIK II och allt vad det nu heter, men nu finns det Ridlärarutbildning SRL I och Ridlärarutbildning SRL II. Så här kan man läsa på utbildningsanordnarens hemsida:

Nytt upplägg för ridlärarutbildning

Under 2010 har titulaturen för instruktörer och ridlärare ändrats, numera endast finns en titel, Svensk Ridlärare. Även utbildningen till ridlärare har omarbetats.

Från och med 2011 är det nytt upplägg för ridlärarutbildningen.
Hästsportens folkhögskola genomför på uppdrag av Svenska Ridsportförbundet ridlärarutbildningar på Strömsholm.

Första steget är Ridlärarutbildning SRL I. Utbildningen är 20 veckor med heltidsstudier. Deltagarna ska ha med egen häst. För att bli antagen ska den sökande vara diplomerad hästskötare samt ha genomgått gymnasieutbildning. I urvalet görs ett antagningsprov som består av ridprov och en personlig intervju.

Efter minst ett års praktisk yrkesutövning på ridskola kan man söka Ridlärarutbildning SRL II. Utbildningen är 42 veckor med heltidsstudier och även här ska deltagaren ha med egen häst.

I utbildningarna ingår avläggande av yrkesprov för respektive nivå.

Jag skulle vilja säga att vi som gått Ridskolepedagog-utbildningen är väl förberedda för att arbeta som ridinstruktörer. Men vi är alltså inte ”godkända” enligt SvRF, eftersom vi inte gått enligt deras utbildningstrappa. Jag tycker att det är otroligt synd. Jag anser att det finns många olika faktorer som kan göra dig till en bra instruktör.

Något som kan störa mig ofantligt mycket är att jag får känslan av att ridläraryrket är enbart få förunnat. Det är nämligen inte billigt. Studier i Sverige är generellt sett gratis, givetvis med undantag. Ridlärarutbildningen är ett av dessa undantag.

Kurstid:  5 augusti – 20 december 2013 (20 veckor). Heltid (100%).
Kursort:
 Strömsholm
Kursledare:
 Lärare vid Ridskolan Strömsholm
Kostnad:
 Kurskostnad är 700 kr/kursvecka (ht 2013) och omfattar visst studiematerial och uppstallningskostnad för egen häst. 
I uppstallningen ingår standardfoderstat med strö, 8 kg grovfoder, 4 kg havre/krafft grund och mineraler. Annat foder eller foder utöver detta medföres av hästägaren.
Deltagaren står för utrustning, skoning, veterinärvård samt försäkring.

Kost och logi ingår inte i kursavgiften men ni som önskar boende på RS under kursen är välkomna att kontakta receptionen på 0220-451 07.

Kostnad för studielitteratur tillkommer. Undervisningen är avgiftsfri.
Om kursplats köps upp av Arbetsförmedlingen eller liknande är kostnaden högre, då  statsbidrag inte utgår för lärarkostnaderna.
Utbildningen är studiemedelsberättigad.

Detta innebär alltså en hel del utgifter. I don’t know about you, men sist jag pluggade och hade både bidrag och lån från CSN så fick jag väl ungefär 7000 kronor i månaden. Här har du alltså en utbildning som kostar 700 kronor i veckan, lite drygt 2800kr/månad, hästen ska skos var 6:e till 8:e vecka (säg varannan månad då, för att slå ut det), och beroende på hovslagare så säg 800kr per gång, säg 400kr per månad. (Säg, säg, säg). 3200kr. Och så kurslitteratur då. Förhoppningsvis en engångskostnad, men böcker är dyyyyrt. Precis som till alla andra utbildningar.

Och ja, just det, du måste ju ha en häst också. En ”bra” häst. Du måste inte äga den, men du måste ha möjlighet att ta med den på utbildningen. Hela utbildningen.

Till utbildningen ska du ta med egen häst som ger dig goda förutsättningar att klara utbildningsmålet.
Sökande ansvarar för att häst är lämplig för utbildningen. Om du är osäker, rådfråga behörig Ridlärare eller Ridskolan Strömsholm

Men det här är ju alltså när du har lyckats komma in på utbildningen. Och det är ju inte så ”bara”, faktiskt.

Som jag sa så anser jag att det finns många olika faktorer som kan göra en till en bra instruktör. På samma sätt menar jag att man inte nödvändigtvis behöver kunna behärska alla moment själv, rent praktiskt, för att kunna lära ut dem. Jag tänker närmast på hoppning. Jag kan hoppa. Jag kan teorin bakom det. Jag tycker att det är SKITKUL att lära ut och ha hopplektioner. Men jag vill personligen inte hoppa högre än kanske 80cm. Oavsett hur stor hästen är. Jag KAN hoppa högre, jag har gjort det many times, men jag känner inte att jag VILL. Jag tycker inte att det är roligt att hoppa med hjärtat i halsgropen. Men, för att komma in på utbildningen så ska du visa upp att du behärskar dressyr på LB-nivå och hoppning på 1,00-1,10-nivå.

And there went Erikas chans att någonsin bli ”riktig” ridlärare. Som om jag inte redan vore körd på ”ta med egen häst”-biten, alltså. Och den ekonomiska.

Jag tycker det är synd.

Samtidigt förstår jag trovärdighets-aspekten av det hela. Givetvis är det mer trovärdigt att du kan lära ut något som du själv behärskar rent praktiskt. Det resonemanget köper jag helt och fullt. Samtidigt är det inget som säger att bara för att du kan UTFÖRA något, så är det inte säkert att du kan LÄRA UT samma sak. (Vi hade en professor i matematik som lärare på gymnasiet en period. H*n var alltså otroligt duktig på matte, men klassen satt som frågetecken och fattade INGENTING när h*n förklarade).

Jag läste en artikel häromdagen från en ridlärarträff i Sundsvall. Bland annat står detta:

Välutbildade hästar och engagerade ridlära är ett nyckelrecept.
Inspirera, motivera och uppmana fler att vidareutbilda sig, det är en investering för ridskolan och ridklubben var ett annat recept.

Att kompetens är en bra väg till en framgångsrik idrott, och förening, är ingenting jag alls tvivlar på. Jag håller med helt och hållet. Men det kan vara ganska svårt att få fler att söka sig till ridlärarutbildning med de förutsättningar som är nu för att ens kunna gå utbildningen. Jag vet inte, det kanske är den svenska avundsjukan som talar, men för mig känns det lite som en elitutbildning. (Ja, det finns säkert andra sorters utbildningar med motsvarande krav, där ingen klagar, men nu snackar jag personliga åsikter och häst här!) Dessutom är det ganska begränsat för till exempel mig, som då inte har ”korrekt” utbildning, att vidareutbilda mig utan att behöva börja om från början enligt SvRF’s utbildningstrappa. Det gör ju det hela en anings mer omotiverande. Tyvärr.

Men det är kanske så det ska vara.

(Nu har jag bara nämnt Ridlärarutbildningen, men motsvarande antagningskrav gäller även för Hippologutbildningen. Hittade dock ingenting där om egen häst, men jag misstänker att det är en fördel.)

Nu har jag kanske varit lite väl kritisk mot ridsporten och dess utbildningstrappa här, och som sagt, det kanske bottnar i någon slags avundsjuka i att ”Jag kommer aldrig kunna gå den utbildningen”. Och då får det väl vara så då. Eller så kan vi låtsas att jag är objektiv och analytisk. Jag vill bara mena att jag inte är en dålig instruktör bara för att jag inte har en egen häst och att jag inte vill hoppa 1,10-hinder.

Det är bara det jag vill ha sagt.

Dagbok

Jag måste ha tagit fel byxor idag!

Det gick ju bra så länge jag var ute med Lillebror tidigare idag. Och så länge jag höll mig inomhus rent generellt. Men sedan åkte jag iväg till birsta. Hämtade ut ett paket på ICA Maxi och handlade lite, och jag tror det var här någonstans som de ”felande” byxorna tog befälet. Det visade sig nämligen att jag hade råkat få på mig spenderbyxorna idag!

Jag menar, först paketet, men det hade jag ju beställt för ett tag sedan så det var ju väntat. Och shoppingen blev inte heller sååå farligt onödigt (även om det känns helt skevt att köpa ”lördagsgodis” och ”måltidsersättnings-smoothie” samtidigt). Ingen större skada skedd dock. Jag åkte vidare till Djurkompaniet och Lillebror fick ett nytt halsband (behövligt, det gamla höll på att falla i bitar), och så råkade det slinka med tre grisöron. Påskägg, ni vet. Jag vet inte om något blev fel i matematiken där, men det blev billigare än jag hade trott. Halsbandet skulle kosta 119 och grisöronen typ 11,90 per öra, men jag betalade ungefär 130, eller nåt i närheten. Aja, någonstans blev det fel, gjort är gjort.

Sedan kom nästa infall. Jag åkte till Nacksta och tvättade bilen! Även det ruggigt välbehövligt, jag har inte kunnat se ut genom bakrutan på vad som känns som flera månader. Dessutom höll den sig hyfsat ren hela vägen hem med, det var som tur var tillräckligt torrt längs vägarna.

Så nu är jag nöjd med dagen, även om den blev liiiite dyrare än vad jag hade tänkt. Men va fan, om ”att ha på sig spenderbyxorna” innebär att man ”impuls-slösat bort” ungefär 250 kronor så är det väl ändå rätt okej? Jag tänker tycka det iaf.

Nu ska resten av dagen ägnas åt hockey. Först nu strax så är det kvalseriehockey på TV10. Det gör mig inget att det redan i princip är avgjort, jag tänker titta ändå. Passa på medan chansen finns liksom, snart är det ju bara tråkfotboll så långt ögat kan nå… Och efter KS-hockeyn så är det NHL-hockey på samma kanal. Tack TV10 för att ni tillgodoser mitt hockeybehov! 

Åsikter · TV, Serier och Filmer

Jag håller med, i stort sett

Hittade den här bilden på Facebook idag, troligtvis postades den efter Uppdrag Gransknings inslag om barnfattigdom härom veckan. Jag har själv inte sett programmet. Istället för att dela bilden vidare så väljer jag att säga några ord om den här, vid sidan av FB.

För det första: För min del spelar det ingen roll om personen som skrev detta inlägg hade haft invandrare med i texten eller ej. Det känns inte relevant för min del just i det här sammanhanget. Det andra är att det inte framgår av texten hur många barn den här kvinnan har eller i vilka åldrar de är, för jag kan tänka mig att det kan skilja i utgifter beroende på ålder och antal barn.

Men.

10 000 kronor när det nödvändiga är betalt känns ändå som MYCKET pengar. En bra månad när mina nödvändigheter är betalda, så har jag kanske kring 3000 kronor att leva på. Då är det en bra månad. Då har jag inte räknat med bränsle och djurfoder som ”nödvändigheter”, men faktum är ju att det ändå hör till basutgifterna, så säg 2000 kronor på en bra månad då. Men då är det ju just det. En bra månad. En vanlig månad hamnar ofta istället kring tusenlappen. Det går att leva på 1000 kronor som ensamstående, man får snåla och tänka tre gånger innan man köper något, men det går. Dessutom har jag ju världens mest fantastiska människor runtom mig som stöttar mig både praktiskt och ekonomiskt när det kniper, så jag är ändå lyckligt lottad.

Jag förstår också att det blir andra typer av utgifter när man har familj och barn, så jag kan inte med full säkerhet säga att den här kvinnan utan problem borde kunna klara sig på 10 000 kronor. Det enda jag kan säga är att 10 000 kronor EFTER att nödvändigheterna är betalda känns för mig som rätt mycket pengar.

Det var bara det jag ville säga.

Teknik

Prissättning på begagnade grejer

Jag erkänner. Jag har snöat in på tanken att skaffa en ny telefon. Jag tycker om min mobil, jag tycker HTC är bra och den har fungerat utan större problem under de ungefär 1,5 år som jag haft den. Jag har egentligen inget att klaga på. Men sedan kommer man ju till den där punkten, som med nästan alla tekniska prylar, att man vill ha nåt nytt. En nyare modell, ett annat märke, eller ett annat slags system.

Och ungefär där är jag nu.

Jag har tittat runt i olika butiker, både fysiska butiker och nätbutiker. Jag har även kikat på blocket och tradera. Något som fascinerar mig är det där med prissättning. Säg att en olåst telefon kostar 4000kr i butiken. Hur mycket är det då rimligt att betala för samma vara i begagnat skick? För all del, den kan vara välskött och relativt skadefri (som min egen tex, riktigt fint skick faktiskt, peppar peppar), men den är ju ändå begagnad. Och jo jag har förstått det, att vissa märken som tex iPhone tappar mindre i värde än vad man skulle kunna tro, men ändå. Är det rimligt att betala 3500 kronor för en 1-2 år gammal (välskött) telefon när den kostar 4000 i butiken? Vad skulle ni tycka var rimligt pris?

Sedan finns ju förstås alternativ med avbetalning och abbonemang och likanande, men det har aldrig lockat mig. Jag tycker om att ha kontantkort, jag har bra koll på ekonomin och jag vet vad jag har att röra mig med på en månad. Och oftast har jag både pengar, surfmängd och fria mms och sms kvar när månaden är slut. Passar mig kanon.

Men ja. Det här med prissättning av begagnade grejer alltså. Det finns ju de på blocket tex som till och med sätter HÖGRE pris än vad telefonen kostar i butik! Jag förstår inte hur (eller om) de får grejerna sålda. Der hade varit intressant att veta.

Och ja.. jag har börjat fundera på att hamna i iPhone-träsket. Kill me.now.

Postat med WordPress för Android

Musik

En låt som förklarar läget rätt bra!

 

Hörde denna när jag var på väg hem från Färsta idag. Kunde inte låta bli att le, för den förklarar ganska bra hur det är när ekonomin är skit. ”Jag går och drömmer om en Kalles Kaviar” liksom… ^^ Klockrent.

.

för den här månaden och nästa blir det knas
det finns ingen cash när räkningarna dras
å jag går å väntar på ett litet litet gage
som inte kommer täcka alla kostnader jag har

på en cykel kan man ta sig genom stan
å en boll är underhållning för en dag
om man blir törstig finns det vatten i kran
för du vet finns det inget annat får man ta de man har

men jag gick å panta alla burkar här om dan
det skulle räckt till smör och bröd och mjölk med marginal
men smöret fick jag lov å plocka av
för det fattades en krona och det gick inte bra

jag säger pengar rullar inte som de ska
jag går och drömmer om en kalles kaviar
stressen över pengar får ingen å må bra
å jag förstår varenda människa som gör nåt desperat

säg då, hur är det tänkt att det ska gå
säg då, för vi har ett liv att tänka på
säg då, hur är det tänkt att det ska gå
säg då, för vi har ett liv att tänka på

säg, hur kan dom göra så
hur kan dom göra så mot mig
hur kan dom göra så mot mig
säg då, hur kan dom göra så mot mig

< säg då

Allmänt

Dags att köpa schampo igen.

Det känns helt sjukt att jag knappt köpt schampo på hela det här året. Och när jag väl köpt så har jag köpt hästschampo. Är fortfarande helnöjd (även om dagens hårstatus mer påminner om risbuske än lent och fint) med hästschampo till mig själv, och det gör ju inte saken sämre att jag köpt MAX tre flaskor under hela det här året. Säg att jag köper en till nu som räcker året ut, då är det alltså fyra flaskor á 35 kronor på ett helt år. Är inte det rätt grymt?

Jag tycker det iaf. Jag är pro-hästschampo kan man säga! Spartips! ;)

(Då känns det ju också lite extra försvarbart när man vill lägga lite extra pengar på balsam istället… Det jämnar ut sig, så han som sket på bordet).