Vecka 6

Bloggande, målgrupper och ansvar

Jag satt och funderade lite på veckans tema på Vecka 6. Förra veckan skrev jag inget, då var temat ”Komma ut”, eller nåt sånt, och jag kunde för mitt liv inte komma på något att skriva. Så därför gjorde jag inte den. Den här veckan är det ju jag som gett tema och då brukar jag oftast inte ha så jättesvårt att komma på något att skriva om. Det har jag egentligen inte nu heller, svårt att komma på något att skriva alltså, men just nu sitter det ändå hårt inne att skriva något.

Rent generellt så har jag inget problem med att min blogg, som är en väldigt blandad blogg, har besökare i olika åldrar och som ”är ute efter” olika saker. Men de senaste dagarna har jag fått en sån enorm skjuts på besöksstatistiken, tack vare en länkning från en av stans hästbloggar. Detta innebär att de flesta, troligtvis, som hittat hit tack vare den länkningen är yngre hästtjejer.

Det känns inte riktigt som att jag vill skriva om fenomenet KK till den publiken. Självklart kan man ju tänka på hur man formulerar sig, vad man tar upp och hur ”grov” man vill vara i sin text, men det tar ändå emot.

Samtidigt vill jag skriva. Jag vill bidra. Jag känner mig så oerhört frustrerad över att Vecka 6 verkar hålla på att dö ut. Det känns otroligt tråkigt. Jag är en av de få som skriver regelbundet, förut var det ju typ jag och Fanny som skrev men sedan övergick hon till att ha lösenordsskyddad blogg och det kan man ju inte säga så mycket om. Min co-driver på Vecka 6 brukar inte heller skriva speciellt ofta, och grejen med Vecka 6 är ju att den är där för att vara inspiration. Blir man inte inspirerad så skriver man inget på temat, och det kan man ju inte heller bråka om. Jag klandrar ingen – det är inte så jag menar. Jag känner mig bara så enormt maktlös. Det känns bara som att vi står och stampar utan att komma någonvart, och stundvis känner jag bara för att lämpa över det på någon annan och göra det till någon annans huvudvärk. Fast vem? Vem vill ta över ett sjunkande skepp liksom?

Så ja, jag vill skriva. Ju fler som skriver desto mer syns vi och då kan vi förhoppningsvis nå ut till ännu fler. Men just nu… Jag börjar hamna i mitt tjuriga humör då jag bara vill skita i det. Konflikt i hjärnan, med andra ord.

Men vi får se. Jag kanske skriver nåt om KK’s ändå nån dag här framöver. Kanske.

Teknik

Jag vill ha inspiration!

Jag fick en sådan … åh vad ska man kalla det… Det var som en våg av vilja, våg av lust, våg av motivation att fota. Men jag har ingen som helst inspiration. Jag har ingen lust att fota växter, vilket är ungefär det enda jag kan komma på som finns inom ekonomiskt avstånd att fota.

Det är bara den sjunde idag, och jag måste börja inse att bränsletanken knappt kommer räcka till halva månaden. Nu får jag ju iofs bidrag av syrran till den delen eftersom vi övningskör en del, men ändå.

Det enda som jag kan känna någon liten lust till att fota är Drakkampen på fredag, eventuellt Pride-paraden på lördag (det är Sundsvall Pride den här veckan, någon slags mindre variant av Sthlm Pride som var förra veckan antar jag) och sedan the main event; Shady Towns spelning på lördagkväll. Spelningen (det är alltså syrrans band) är det enda som jag verkligen känner mig supertaggad inför.

Alla tre känns dock svåra, framförallt Drakkampen, eftersom det handlar om människor i rörelse (Drakkampen är en femkamp tex) vilket känns som att det kommer bli svårt att fånga med tanke på att båda objektiven jag har att tillgå enbart har manuell fokus. Jag är dålig på det. Det är visserligen ännu en bra anledning till att ta mig ut i veckan och träna, men då kommer vi tillbaka till grundproblematiken, det som det här inlägget skulle gå ut på;

JAG HAR JU INGEN INSPIRATION!

Jag kommer inte på nåt som skulle vara roligt att fota. Blöh.

Blogglivet

Oj vad långt jag skriver ibland

Det är lite lustigt. Ibland sitter jag och ska blogga, har världens inspiration, men får inte ut mer än 2-3 meningar. Känns det som, det blir kanske lite längre, men inte så mycket. Det är typiskt mig i Vecka 6-situationer tex. Jag har massa tankar som vill ut, men när de väl sätts i ordform så var det tydligen inte så många ändå.

Andra gånger, som idag, när jag tänkte att ”Jag kan ju skriva nåt kort, men som ändå har en poäng”, då blev det en halv jävla novell. Det är dock inget som jag kommer publicera här, vi får väl se om det publiceras någonstans öht, eller om det får förbli ett liggande utkast bara. Men det var lite skönt att skriva, att få ”erkänna” lite och att få reda ut tankarna. Sånt behöver man göra ibland, utan att alla behöver få se det :)

Men apropå inspiration så har jag alltså fortfarande inte skrivit något på veckans Vecka 6-tema. Åh den våndan! Jag känner lite extra press den här veckan eftersom ingen skrivit något än så länge, och jag är ju ändå en av de få som faktiskt hänger på de flesta veckorna, plus att jag är en av ”kaptenerna” bakom V6-skutan, så jag känner lite ansvar. Samtidigt är det hemskt svårt när man bara har total inspirationsbrist. Vad jag än tänker att jag ska skriva så blir det för privat. Och jag menar, ni som hängt med ett tag vet ju att jag inte har några större bekymmer med att vara privat, men även jag har gränser. Därför känns veckans ämne lite extra svårt.

(Temat är för övrigt ”Sex genom livet”, så om någon känner sig manad så uppmanar jag er ännu mer; skriv! Skriv! Skriv! Och säg till sen så kan vi länka!)

Vecka 6

Åh så störande..

Jag måste erkänna att jag har noll inspiration till Vecka 6 den här veckan.  Det är dock inte det som stör mig. Jag hade, istället för att skriva ngt helt nytt, tänkt återanvända ett inlägg om äldre människors sexliv, som jag skrev i samband med att jag kollade på nåt sånt där ”sex education show”-program på tv, men jag HITTAR det inte! Jag blir totalt galen. Jag vet ju att jag har skrivit det, men jag kan för mitt liv inte hitta det. Så nu har jag ägnat X antal timmar (ja, faktiskt) åt att kolla igenom bloggen för att hitta det, när jag istället hade kunnat gräva i hjärnan för att kunnat försöka komma på något nytt att skriva.

Åhh lilla hjärnan, dags att börja samarbeta…!