Allmänt · Dagbok · Vardagen

En svårslagen helg

Jag måste bara få säga det. Jag har haft en sån ruggigt bra helg så ni anar inte. Eller jo, ni anar säkert eftersom de flesta redan vet om vad min helg har innehållit, men ändå!

Fredag:
Fördelsdag! Yaaay! Massvis med gratulationer, Andreas, pappa+syster och T sjöng för mig (jag fick alltså tre sånger). Jag jobbade 6-14:30 och hade en bra och trevlig arbetsdag. Gode gud så bra jag trivs på mitt jobb! Efter jobbet åkte jag till ICA Maxi för att handla det sista inför tårtbaket. När jag precis hade betalat ringde mobilen, det var min chef. Jag var helt övertygad om att han tänkte be/säga åt mig att jobba övertid i helgen eftersom jag visste när jag åkte från jobbet att vi skulle vara underbemannade i helgen, men jag hade lite fel. Han ville att jag skulle jobba – men inte övertid. Samtalet rörde nämligen mina tester på Rekryteringsmyndigheten, jag hade tydligen gjort ett ”jäkla bra jobb” där nere vilket innebar att jag skulle få ”behålla mina arbetskläder”. Jag får alltså fortsätta på SOS! Nu blir jag provanställd och kommer alltså även få den sista delen i tjänsten vilket är jourtele. När jag ska få den utbildningen vet jag inte, men jag tror inte det kommer dröja jättelänge. Bästa tänkbara presenten alltså!

Eftermiddagen blev rätt lugn. Andreas kom hit en sväng efter jobbet, sedan åkte han iväg en sväng igen. Strax därefter kom pappa och sedan syrran och Evelin. Fikade lite gott sen åkte pappa iväg. Syrran och Eve stannade kvar en stund till och sedan kom Andreas tillbaka med. En stund senare åkte syrran iväg och ersattes snart av mamma och Leif. Klockan var väl kanske runt 20 när jag blev ensam hemma igen, det blev lite tv och allmänt slapp, och sedan tidigt i säng. Man blir trött av att kliva upp klockan 4 på morgonen!

Lördag:
Fotograferingen som var inplanerad blev tyvärr inställd även fast det var fint väder, vilket var synd. Men jag fick dagen att gå ändå. Det var fälttävlans-EM på tv, massa timmar med terrängritter, vilket passade mig fint. Klämde in en middags-tupplur där med, sedan åkte jag till Birsta och köpte en tröja, sedan blev det hem igen och göra sig redo för kvällen.

Jag, syrran och Emma M skulle nämligen gå ut på krogen! Vi träffades hemma hos mamma och Leif på kvällen och tog ”fördrinkarna” där. Väldigt trevligt tycker jag, både min syster och min Emmo är finfina människor ;) Senare hamnade vi på E-street (mitt val) och insåg väl där att Espan alltid kommer vara Espan, det var mest äldre människor där, men jag tycker ändå att det var ett himla trevligt ställe! Liveband, trubadur och karaokee! Jag var döööödligt sugen att sjunga, men var väl kanske inte berusad nog för att våga ;) Inte heller hittade jag någon låt som jag verkligen ville sjunga, så det blev bara till att titta på de som hade mod nog att göra det. Det lät inte alltid vackert, men det var några som förvånade. Favoriten var en karl som sjöng Otis Redding – Hard to handle. Han gjorde det BRA! Och så såg han inte tokig ut heller ;)

Vi fick skjuts hem vid 01-tiden, så det blev inte så sent. Inte hela världen det. Vi ska göra ett nytt försök framöver, och då kanske på ett ställe som är mer likt oss i ålder ;)

födelsedagsutgång
Syster, Emma och jag!

Söndag:
Slappedagen av alla slappdagar. Inte det minsta bakis, vilket var gudomligt skönt. Men så hade jag ju knappt ens blivit berusad på kvällen heller. Det blev mera EM-tittning, denna gång banhoppning, och Sverige tog lagsilver vilket ju var finemang. Framåt eftermiddagen/kvällen pratade jag med Andreas i telefon och vi kom in på ämnet min defekta bil (en livslång följetong oavsett bil!?) och insåg att den delen som troligtvis behövs för att laga mitt trasiga lyse kostar 1850kr, begagnad. Oh joy… Men så kom han på att han har en vän som har en likadan bil som mig, samma modell med typ ett års skillnad, och den bilen används inte. Så jag fick numret till sagda vän och fick ringa och fråga om han kunde tänka sig att låna ut den delen så att vi åtminstone kan se om det är den som felar i min bil. Och det fick jag! Wow. Snacka om generös människa. Jag har träffat honom en gång tidigare, men vi känner ju inte varandra, så att han vill låna ut den för att hjälpa mig känns ju helt fantastiskt. Jag upphör aldrig att förvånas över människors vänlighet och hjälpsamhet ♥

Någon timme senare hörde lillasyster av sig och var i akut behov av […]. Eftersom jag hade en över så åkte jag dit  med en leverans och fick då samtidigt se det söta lilla gårdshus som hon bor i från och med igår. Verkligen jättemysigt. Jag var väl där nån timme innan det blev hemfärd igen, alltid lika trevligt att umgås med lillasyster.

Så ja, så har min helg varit. Helt awesome med andra ord.

Slå den om ni kan!

Allmänt

En liten (?) sammanfattning

Det är glest mellan blogginläggen nu för tiden. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, jag har skapligt med tid och hyfsat med inspiration (nu för tiden har jag ju ett liv och därmed något att skriva om, kind of), men jag kommer liksom inte till skott. Saknar skrivande, men får ändå inte tummen ur.

De flesta av er vet att jag kommit igång och jobbat, och att jag i fredags åkte ner till Stockholm för andra gången för att göra del två av rekryteringstesterna. (Jag hade för mig att jag hade skrivit om del ett, men det hade jag tydligen inte så ni får sväva i ovisshet kring det, hehe). Men ja, så här gick i fredags.

Tåget gick från Sundsvall 6:00. När vi passerade Gävle så insåg jag att jag inte hade fått någon hemresebiljett! Jag visste ju att den var bokad, när den gick och vart jag skulle sitta (mail) men någon sms-biljett hade jag inte fått. Satte chefen i arbete och släppte det sedan. 9.40 var jag framme i Sthlm, och klockan 12 skulle jag vara på Rekryteringsmyndigheten. Det känns ju lite som ett mirakel att jag ens hittade till Tunnelbanan. Och ja, jag vet att de flesta tycker att det är en piece of cake, men är det första gången man gör det själv, och man knappt ens satt sin fot i sthlm tidigare, då är det en bedrift. Nästan en ännu större bedrift var det att jag faktiskt klev på fel ”linje” men ändå lyckades byta på lämplig station och tog mig sedan vidare till rätt slutstation. Promenaden till Rekryteringsmyndigheten var inte jättelång, så jag var framme en liten stund före 11. Det var ju lugnt tänkte jag, då skulle jag hinna äta i lugn och ro. Jag gick dit och sa att jag var där, och då visade det sig att jag kunde få göra simultantestet redan då. Så ja, varför inte?

Simultantestet var lika roligt den här gången som förra gången, fast den här gången gjorde man det på dator, och det var även lite svårare (upplevde jag det som, åtminstone). Den första delen var tre uppgifter á 3 minuter vardera. Du fick först sifferkombinationer i två kolumner, fem fyrsiffriga nummer i varje kolumn. I den första kolumnen var en, två eller tre sifferkombinationer överstrukna, och din uppgift var att stryka över motsvarande sifferkombinationer i den andra kolumnen. Varje rad var en egen uppgift, och du skulle hinna med så många som möjligt med så få fel som möjligt. Missa att stryka över samt felöverstrykningar gav minuspoäng. Den andra delen av den här uppgiften var lika som denna fast med bokstavskombinationer, och den tredje delen bestod av olika slags figurer.

Del två av simultantestet bestod dels av ovanstående, men du skulle samtidigt besvara frågor som i huvudsak bestod av olika matteproblem eller ”Mats är äldre än Per, men yngre än Sven, vem är äldst?”, eller att du skulle plocka fram svar ur en almanacka/kalender eller en adressbok. Frågorna var egentligen inte svåra, men alla saker i kombination med varande gjorde verkligen att huvudet snurrade. Det hände faktiskt under testet att jag bara stannade upp och satt och småskrattade för mig själv, dels för att det var riktigt roligt och utmanande, men också för att det kändes helt jäkla sjukt. Väldigt underlig känsla, helt klart.

När testet var klart fick jag långlunch, jag kunde nämligen inte träffa psykologen förrän klockan 14, och när testet var klart var klockan knappt 12. Jag åt i en lunchrestaurang som låg i samma byggnad och efteråt tog jag en promenad, men höll mig i närheten eftersom jag inte direkt litar på mitt 08-lokalsinne :P Resten av väntetiden spenderades läsandes en fototidning jag fick av Kamilla när vi var i Övik. Awesome!

Psykologen var en rejäl karl, stor och STOR, jag kände mig som en liten dvärg i jämförelse. Han var väldigt trevlig och lätt att ha att göra med. Jag antar dock att jag var mer nervös än vad jag trodde, för när vi åkte upp i hissen till hans kontor så sa han;
”Vad hette det där du bodde? Utanför Sundsvall? Sk….? Sk…-nånting?”
Alltså jag fick en sådan sagolik blackout så du anar inte. Det måste ha tagit kanske en minut innan jag lyckades klämma fram att det ju heter Sundsbruk där jag bor. Vet ni hur lång en sådan minut känns när man pratar med en psykolog som ska bedöma ens lämplighet för ett jobb du VERKLIGEN vill ha?! Det kändes som en halv evighet. Men ja, tydligen så gick det ju ändå.

Mötet med honom tog ungefär en timme.  Det kändes väl ungefär som vilken arbetsintervju som helst, fast kanske lite mer ”privat”. I slutet på mötet fick jag återkoppling dels på simultantestet, men även på de personlighetstester som jag hade gjort hemma i förväg. Simultantestet klarade jag utan några större problem, jag hade haft en del fel i början på ”uppvärmningen”, men han sa att jag var som en typisk musiker eller matematiker, för så fort det blev ”allvar” så hade jag skärpt mig och då var det väldigt få missar. Han undrade om jag aldrig hade funderat på en akademisk karriär eller att läsa vidare, han trodde nämligen jag skulle passar bra som matematiker eller fysiker. Jag är inte full lika övertygad om den saken :P Personlighetstesten var väl egentligen ingen större ”grej”. Det ena beskrev lite hur jag ser mig själv och hur jag tror att andra ser mig (stämde väldigt väl) medans det andra var mer olika typer av personlighetsdrag. Tänk dig en skala med motsatser, den ett exempel kunde vara ”Ordningsam – – – Tvångsmässig”, sedan hade man genom ca 250 frågor fått en procentsats som beskrev vart på den skalan man befann sig. På tre av dessa ”personlighetsdrag” låg jag i ”överkant”, (jag minns inte vad de exakta termerna var men det var väl att jag dels var för ”snäll”/lätt att ”köra över”, att jag är undvikande i fråga om konflikter och så var det nog just det där med ordningsam/tvångsmässig, TROR jag) men som han själv sa så fanns det även i ”extremfallen” väldigt tolkningsbara omdömen. Som att vara undvikande i konflikter så stod det till exempel något om att man då ofta är en bra medarbetare som inte driver konflikter på arbetsplatsen” eller nåt liknande. Så ja, allt är väl relativt.

Tunnelbana

Vad händer nu då? Jo, nu ska psykologen göra ett utlåtande om mig, baserat på testerna och intervjun, som han sedan ska delge arbetsgivaren. Han kommer även att antingen rekommendera mig eller inte.  Han har dock inte någon slags ”veto-rätt”, vilket innebär att även om han säger ”Ni bör INTE anställa henne” eller ”Hon är en lämplig kandidat att anställa” så kan arbetsgivaren göra tvärtom. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta, utlåtandet och rekommendationen ska postas till arbetsgivaren och sedan ska de ta ett beslut. Puh. Nervöst som tusan.

Efter mötet promenerade jag tillbaka till tunnelbanan och åkte till T-centralen. Att sedan hitta därifrån var ju mer eller mindre hopplöst, jag var helt och hållet vilse och fattade inte alls vart jag skulle gå. Men efter ett gäng felsvängar kom jag upp nånstans där jag hade gått förra gången jag var nere på tester, så även fast jag hade haft funderingar på att kanske shoppa lite när jag var nere, så skippade jag det och tog mig direkt till järnvägsstationen. Hellre sitta och vänta än att gå vilse och skynda sig. Tågresan hem gick bra den med, och jag var hemma i stan igen strax efter 21. Borta bra men hemma bäst, jag ska definitivt inte bli en stockholmare.. :)

Ja ni ser. Så speciellt kort blev ju inte den här sammanfattningen, om man nu ens kan kalla det för en sådan!

Yrkeslivet

Verklighetscheck

Jag tycker mig ha varit väl medveten om att bara för att jag fått jobb nu, så betyder det inte att jag kommer få behålla det. Men jag fick en liten verklighetscheck idag när jag fick ett mail från SOS Alarms rekryterings”enhet” där jag välkomnades på rekryteringsträff.

”Hej Erika,

Tack för din ansökan till tjänsten som ”SOS operatör ”.

Vi bjuder nu in några utvalda sökande till ett informationsmöte för att presentera SOS Alarm och arbetet som ”(stilling)” Alla sökande kommer att få göra ett kort problemlösningstest.
Mötet tar ca 2 timmar och vi bjuder på fika. Du behöver inte ta med dig något.”

(Fråga mig inte vad ”(stilling)” betyder, jag har ingen aning)

Det är ju nämligen så här att jag fortfarande har vissa steg i rekryteringsprocessen att gå innan jag blir ”riktigt” anställd hos SOS. Jag gick ju en lite annan väg genom rekryteringen eftersom de behövde få in folk lite extra snabbt, vilket innebär att jag inte ”sitter säkert”. Blir jag underkänd på någon av de kommande testerna, då är jag utan jobb igen.

Det var väl därför jag plockades ner på jorden av det där mailet. Ordet ”probremlösningstest” påminde mig om att jag måste klara kommande test för att bli kvar.

Anyway – jag kontaktade chefen och det visade sig att det där inte är ett möte som jag måste vara med på, så jag kommer jobba som vanligt den dagen. Känns väldigt skönt! Sedan blev jag dessutom inringd att jobba imorgon och det känns ju helt okej. Lite tråkigt att missa After Work-en visserligen, men jag jobbar gärna och jag är ju ändå ledig på torsdag igen. Full fart!

Och ett till ”dessutom”: Jag kommer troligtvis få börja med Trygga Hem-larm inom 2-3 veckor. Awesome!

Yrkeslivet

I’m still standing!

Gårdagens ”theme-song” blev onekligen I’m still standing. Inte medvetet, jag bara fick den på hjärnan när jag kom till jobbet, och sedan var den fast. Varför? Jo, för att jag överlevde utbildningsveckan. Och varför var det så märkvärdigt? Jo, för att han som började samtidigt som mig, inte ”överlevde” utbildningsveckan. Han hade tydligen inte blivit godkänd på certifieringen igår heller (vi fick två försök i torsdags och han skulle få fler försök igår), så när jag kom till jobbet var han inte där. Och det var ju tråkigt förstås.

Och jag menar, det handlar absolut inte om någon slags skadeglädje eller så, men jag kan inte riktigt förklara det. För när jag hörde att han inte var kvar, det var då låten dök upp i huvudet. Och jag kände mig såååååå himla stolt över mig själv, för att jag klarade av det. För uppenbarligen var det ju inte så himla enkelt.

Igår jobbade jag min första kväll. Det blev lite extra saker att tänka på men jag tycker att passet gick riktigt bra ändå. Det är en sjukt skön känsla att faktiskt se fram emot nästa arbetspass! Nästa pass är dock inte förrän på onsdag, men jag funderar på att fråga om jag kan få komma in och sitta med någon timme på kanske tisdag, och bara medlyssna. Utan lön alltså. Mest bara för min egen skull. Jag måste in oavsett ändå för att se när och var det är afterwork på tisdag, för det glömde jag ju att skriva ner efter jag hade jobbat klart igår..! Klant-jag.

Ja, nej men så så ser livet ut för tillfället. Livet är rätt bra faktiskt.

Allmänt · Yrkeslivet

So far so good!

Två dagar på min första ”riktiga” arbetsvecka på evigheter är gjorda. Och än så länge har det gått bra! Vi hade en hel del teori igår, men redan på eftermiddagen fick vi börja ta egna samtal. Med ”läraren” som medlyssnare förstås, men ändå. Helt sjukt ju. Igår kändes det dock rätt så rörigt i huvudet. Inte så konstigt kanske.

En annan sak som kanske inte var helt perfekt igår… Haha. Jag vet inte om ni kanske läste att jag hade planerat att åka in lite tidigare igår? Well, riktigt så blev det inte. Jag började ju kl 9, och jag vaknade kl 8.33…! MEN, jag var på jobbet innan nio, och även före både min utbildningskollega och vår instruktör. Nöjd! Hallelulja för E4-an liksom.

Idag har det också gått bra. Vi har tagit egna samtal större delen av dagen. Vi hade varsin ”instruktör” så att vi skulle få fler ärenden per person, men det har varit rätt lugnt. (Peppar peppar). Men bitarna börjar falla på plats, man blir mer och mer medveten om vad man gör. Och jag antar att instruktörerna tycker detsamma, eftersom de knappt ens hade på sig lurarna på eftermiddagen idag utan mer bara satt bredvid och pratade med varandra :P Tror nog att det här kommer gå som en dans.

Schema för de kommande fyra veckorna har vi fått med. Herrejösses så mycket jag/vi ska jobba. Det är en rätt stor omställning, att gå från att jobba ”ingenting” till att jobba lite drygt sex dagar i veckan, ibland upp mot 8-10 dagar i sträck. Insaaaane! Men det blir nog bra det där.

Hur som helst så ska jag försöka göra kväll tämligen snart, eftersom jag börjar 7:10 imorn. Räknar väl med att kliva upp runt 5:30 eller nåt. Jösses, minns inte när jag vaknade den tiden (frivilligt) senast.

Heja heja!

Yrkeslivet

Jag saknar ord!

Jag hade tänkte redan igår att jag skulle skriva något om min första dag på det nya jobbet, men ärligt talat så hittar jag inte riktigt orden. Får se om de kommer nu när jag väl sätter igång att skriva. Men jag kan säga så mycket att jag hade en sjuuuuukt bra första dag!

Var där i god tid innan jag skulle börja, när jag klev ur bilen så var det en kille/man som klev ur en bil samtidigt som mig och han gick mot dörrarna. Han stod vid dörren och knappade på porttelefonen utan framgång (han glömde ”ring”-knappen så då hände ju inte så mkt), och när jag kom fram så frågade han om det var jag som var Erika. Jo, det var ju jag som är Erika. ”Ah okej, det är jag som är Peter!” säger han som om det vore självklart. Jag lär väl ha sett ut som ett levande frågetecken. ”Ja det är jag som också ska börja idag”. Sedärja. Han visste mer än mig i den frågan, men vad gör väl det :P Vi fick komma in rätt snabbt iaf, träffade chefen (Jocke, som jag för övrigt jobbat med tidigare, på Eniro 118118), småpratade lite och sedan fick vi börja medlyssna direkt.

Jag satt med en toktrevlig tjej och vid bordet bredvid satt en minst lika trevlig tjej. Vi surrade på som om vi aldrig gjort annars – jag kände mig hemma och som ”en i gänget” på en gång! Såååå himla skön känsla! Allt eftersom man pratade med de övriga så märktes det ju att de var minst lika trevliga och sociala och att det var en arbetsplats men riiiktigt trevlig stämning i gänget! Efter lunch så hade vi lite kort genomgång med Jocke kring schema, avtal och sådana bitar, vi kikade lite på lokalerna och sedan blev det mer medlyssning tills dagen var slut.

Som sagt, jag hittar inte riktigt några bra ord, men det var en riiiktigt bra första-dag. Fick en bra bild av vad jobbet ”går ut på”, vad vår uppgift kommer att vara, hur schemat kan se ut, vad som gäller, osv osv osv. Jag är så dunderpositiv till det här så ni anar inte.

Är det måndag snart? :)