Jag blev ju ändå lite nyfiken

Jag har aldrig tänkt speciellt mycket på det här med släktforskning. Visst skulle det vara kul att klura sig tillbaka i tiden och se vart man härstammar ifrån, men mer än så har jag inte tänkt på det. Förrän igår.

Jag satt och tänkte lite på breven som jag läste, som morfar skrivit till min mormor. De var adresserade till henne, Långsele, och så kanske det var något by- eller gårdsnamn, jag minns dock inte vad det var. Inga siffror, inga postnummer. Bara för- och efternamn, Långsele, och ”området”, eller vad det nu var. Mamma sa att mormor troligtvis hade varit hos sin mormor, vilket då alltså skulle innebära att min mormors mormor och hennes familj kommer uppifrån Långseletrakten. Det vore intressant att veta mer helt enkelt. Sedan funderade jag på släkten på pappas sida, jag vet väldigt lite om vart min släkt kommer ifrån. Jag minns att syrran gjorde något skolarbete om släktforskning när hon var yngre, det var dock inte något som jag tog del av.

Så ja, nu sitter jag här och är nyfiken. Nyfiken på min släkt och vart de kommer från och vart de bott och vilka de varit osv. Problemet är bara att jag inte är nyfiken nog för att orka sätta mig in i släktforskning på riktigt. Jag googlade lite och läste lite om hur man släktforskar på några sidor men det verkar vara otroligt krångligt och omständigt, och det orkar jag inte med tyvärr. Min koncentrationsförmåga räckte inte ens tillräckligt länge för att ta reda på hur man släktforskar. Dålig början kan man säga.

Hur som helst. Det var breven som ”knockade” mig mest. Det blev på något vis så verkligt. Att kunna koppla ihop bilder, berättelser och sedan personens egna ord var riktigt häftigt. Plus att gubben hade humor! :)

Spår från förr

Det blev en intressant kväll, helt klart. Mamma och Lena hade massor med bilder från när de var små som vi har tittat på. Så söta var de! Hittade även en del bilder på mig och syrran, så det var ju hur kul som helst!

Det som jag tyckte var allra roligast var några brev som morfar skrivit till mormor någon gång under mitten på femtiotalet. Heeelt underbara! De handskrivna var lite svåra att tyda, de maskinskrivna var desto enklare. Men sån himla häftig känsla ändå, att det var lite drygt 60 år sedan de där breven skrevs.

Väldigt fascinerande måste jag erkänna.

Men som sagt. Många härliga bilder och dessutom goa skratt med fina familjen.

Lena och mamma i unga år

Jag har också varit liten en gång i tiden :)

Jag knäppte visst inte kort på nån bild med syrran, det får bli en annan gång. Eller så kanske jag snor en av henne, ifall hon hade knäppt nån sån bild, man vet aldrig.

Nu ska jag dock försöka sova. Trodde det skulle bli ytterligare en sen natt, men det kanske äntligen börjar gå åt rätt håll det här med att vända tillbaka dygnet. Vore gött isf.

Godnatt!

När det står stilla så står det riktigt stilla

Det har varit stiltje på bloggfronten det senaste. Jag har inte haft något att skriva om, och dessutom har jag inte varit hemma speciellt mycket. Just nu vet jag knappt vilken dag det är och vad jag har gjort de senaste dagarna. Jag är trött.

Igår hade jag en dålig dag. Jag var sur och på dåligt humör, småsaker gick fel till höger och vänster. Störande. På eftermiddagen kom dock finevän på blixtvisit och det piggar ju alltid upp. Men förutom det kan jag inte påminna mig om att jag gjorde något som helst vettigt igår. Jag tänkte ju som sagt fota lite men minneskortet blev kvar hemma. Nu är iaf kamerabatteriet laddat, minneskortet tömt och isatt i kameran, och jag är redo för nästa gång ”inspirationen” anfaller mig.

Idag har varit en bättre dag, även om jag har varit sjuuuuukt trött. Idag har jag nämligen varit barnvakt. Inte hela dagen dock, bara några få timmar. Hade beställt telefonväckning imorse för att vara på säkra sidan, så kring 6.40 var det dags att vakna. Det är INTE min tid på dygnet kan vi slå fast.

Men barnvakteriet gick bra iaf. Eve är ju världens snällaste så det brukar inte vara några större problem (peppar peppar). När syrran slutat jobba så mötte jag upp henne på stan, hon fick passa Eve och Lillebror en kort stund medan jag inväntade en buss norrifrån som bland annat kom lastat med mitt objektiv. Whii! Känns konstigt lyxigt att, även om det bara är tillfälligt, ha tre objektiv att välja mellan. Fränt. Hur som helst, efteråt fick syrran övningsköra ut till Njurunda. Niklas skulle skriva på några papper, vi blev kvar där ett tag så att han fick umgås med Eve, men sedan åkte vi tillbaka till stan igen.

 

Jag lämnade Emma och Eve till sitt öde och åkte hem. Kan säga att jag stupade i säng ganska snart efter att jag och hund kommit in från hettan utanför. Tvärsomnade. Sov stenhårt. Vet inte hur länge dock, kanske 2-2,5 timmar eller något sådant. Vaknade, för andra gången på samma dag, av att finevän ringde, fast denna gång hade jag inte beställt väckning. Tur att han ringde ändå, annars vet jag inte hur länge jag hade sovit.

Kvällen bestod sedan av födelsedagsfirande av fina mami. Jag och syrran åkte dit, blev bjudna på god tårta och trevlig sällskap. En fin kväll, helt klart.

Imorn är det dags för affektiva igen. Jag ska dessutom prata med sjukskrivningskoordinatorn eftersom jag fortfarande inte fått tag på min kontaktperson på FK, vilket innebär att jag fortfarande inte kan börja arbetsträna. Helgen i övrigt blir nog relativt lugn. Jag kommer säkerligen gå minst en gång på Selånger Marknad, för vad är väl en marknadshelg utan ett strump-köp? Haha, jag blev faktiskt lite peppad bara av att läsa inlägget från förra året. Strumpor! ♥ (Japp, jag är uppenbarligen inte helt frisk i mitt huvud). Annars vet jag inte. Det var egentligen tänkt att LB skulle vara hos moster i helgen, men nu blev det inte så pga annat.

Meeeeeen nu ska jag sova. Klockan 11 imorn ska känslorna vändas ut och in igen, så det är väl bäst att försöka sova en stund innan dess.

Goodnight sweethearts.

Det här med nationaldagsfirande

6 juni, och det är alltså Sveriges Nationaldag idag. Jag har ärligt talat inte haft en tanke på att det är dags för det nu igen, om det inte hade varit för att jag var in på Google nyss och såg detta:

En diskret liten ledtråd, kan man säga. Sedan såg jag även att Fanny hade bloggat om det, så jag gör det jag med, haha! Grupptryck!

Jag minns när vi gick i grundskolan, ganska tidigt, hur man målade pappersflaggor och fäste på ”blompinnar”, och sedan flaggade med dem bäst man kunde. Skulle man göra samma sak idag så skulle folk kolla konstigt på en. Det är klart, en 27-åring som viftar med en pappersflagga lite sådär random är ju kanske inte helt underligt att det skulle dra blickar till sig. Även fast det är nationaldag.

Jag har dock länge haft den känslan av att det inte riktigt är okej att fira Sverige, fira att man är svensk. Det känns som någonting fult. Det är som att Sverigedemokrater, nationalister och annat löst pack har tagit ”beslag” på den svenska flaggan och det där med ”att vara en stolt svensk”, så om man själv skulle ”använda” flaggan, som klistermärke, flagga, bilder osv osv osv, eller kalla sig stolt svensk, då tror folk att man är främlingfientlig. Man får försvara sig, i värsta fall.

Fullt så allvarligt är det säkert inte. Men det är lite den känslan jag har. På nationaldagen får man fira Sverige, på olika typer av festliga tillställningar eller genom att hissa flaggan. Men man gör ändå inte allt för stort väsen av sig. Det är väl inte hela världen egentligen, men jag kan ibland bli lite avundsjuk på norrmän och amerikaner som firar sina nationaldagar med riktiga dunderfester. Ja, om man nu kan lita på sånt man sett på tv och så, med andra ord. Jag menar, ”4’th of July” och ”Syttende mai” – vem har inte hört talas om det?! Sedan kommer lilla Sverige med sitt 6 juni och ba, ”Ja men okej, vi gör det till en röd dag då så att vi får en extra ledig dag per år, det känns bra”. För ärligt talat, hur många ser egentligen vår nationaldag som någonting annat än en extra röd dag i kalendern? Jag själv inräknad, för jag lägger inget extra krut på nationaldagen, det påstår jag inte.

Festligheter på Syttende Mai (Bildkälla)

Parad på 4’th of July (Bildkälla)

Mina föräldrar har, sedan jag var liten, varit med i olika folkdansgillen och spelmanslag. De har, tillsammans med andra likasinnade, använt folkdräkter på till exempel midsommar, och jag tror nationaldagen med. Jag vet att åtminstone mamma har varit ute på stan på nationaldagen och spelat (okej, nu blev jag osäker men jag TROR det) iklädd folkdräkt, och jag tycker det är fränt! Det är inte speciellt många svenskar som någonsin har använt, eller kommer använda, folkdräkt. Återigen, mig själv inräknat. Men jag tycker ändå det är fränt. Mamma är superfin i sin folkdräkt, även de tidigare hon haft (ja, pappa också, fast honom har jag inte sett i folkdräkt på många år nu faktiskt).

Nu kom jag ifrån ämnet lite. Nationaldagsfirande. Fast jag hade inte så mkt mer att säga faktiskt.

Är det någon av er som ska fira nationaldagen på något speciellt sätt, eller blir det bara lite allmänt röd-dags-slappande?