Dagbok · Musik

Är det dags att stå i kö(r)?

Med anledning av den nyligt avklarade julen så har jag lyssnat pinsamt många gånger på en och samma jullåt. Låten det handlar om är denna:

Och ja, just denna version från Glee ska det vara, annars får det va. Och vareeenda gång jag hör den så kan jag inte låta bli att sjunga med, älskar stämmorna och julstämningen och … ja, det mesta. Och jag blir såååå sugen att sjunga i kör. Sist jag sjöng i kör ”på riktigt” var nere i Jönköping, Adoremus gospelkör, and I loved it. Kanske framförallt för att jag fick chans att vara solist. För så är det ju. Jag är ju trots allt lite ego och vill ha ett eller annat solo, annars tappar jag intresset lite. Men det är faktiskt galet mäktigt att få stå framför en kör och sjunga solo.

Men ja, vad ska man ha för kör då? Kyrkokörer finns det ju en del, och jag gillar ju visserligen att sjunga i kyrkan tack vare akustiken, men sen var det ju det där med vilken musik som kyrkokörerna sjunger… Inte alltid så speciellt ”piffig” musik, av förståeliga skäl. Tyvärr. Så därför drar jag mig väl för att söka rätt på en kyrkokör… Men what else is there?! Jag hittade ju Sundsvalls Popkör för en halv evighet sedan, men där var det typ 30 pers i kö före mig till en kör på 30 personer… Inte så troligt att få komma in där med andra ord…

Så ja… Förslag emottages med glädje!

Musik

Musik från bröllopet

Jo, jag sjöng ju faktiskt på bröllopet. Och Fanny spelade. Och jag tycker nog att det gick rätt okej ändå. Fanny gjorde sin del utan några problem. För min del är det samma ”tabbar” som jag alltid gör, och visst, jag är väl kanske lite väl självkritisk. Men hur som helst. Här kan ni lyssna på de toner jag tog rätt, och de jag tog snett ;)

Media · Musik · Personligt

Skulle ni säga stopp?

Jag satt och läste lite bloggar igårkväll, och hittade ett inlägg från Ponnysanning där de berättade om hur en kille (jag tror att han varit med i Ponnyakuten tidigare) lagt ut en bild på Instagram och på den bilden kunde man alltså se att han sökte in till Idol. Bland kommentarerna hos Ponnysanning fanns åtminstone en som konstaterade att han ju sjunger falskt. Det är något jag inte kan uttala mig om, jag har aldrig hört honom sjunga. Men jag kom att tänka på samma sak som jag tänker varje gång Idol börjar om igen. De här människorna som verkligen inte kan sjunga – har de inga vänner som försöker stoppa dem?

Och sedan tänkte jag vidare. Eller rättare sagt, jag började leka med tanken. Tänk om jag skulle söka? De har ju faktiskt en uttagning i Sundsvall i år. Tänk om jag på allvar skulle anmäla mig och gå dit på audition. Skulle ni försöka övertala mig att inte göra det? Jag menar, jag är hygglig på att sjunga, men inte mycket mer än så.  Man kan säga att jag känner till mina begränsningar.

Så, skulle ni stoppa mig från att skämma ut mig?

.

Jo en annan sak. Om ni inte redan sett det på FB så är det här senaste bilden på mig. Jag tog den igår när jag var ute i Svartvik och försökte fota siluettbilder till Fototrissen. Helt okej för att vara självporträtt.

Erika

(Nej, det är inte smuts på kinden. Bara en underlig skugga)

 

Musik

I helgen var det dop

Igår var det dop. Det var Joanna och Manges söta dotter Alva som skulle döpas, och jag och syrran hade fått äran att framföra två låtar. Den ena var ”Välkommen hem”, (originalet av Sonja Aldén), och den andra var en liten trudelutt som vi själva komponerat. Syrran skrev musiken och jag texten. Jag tycker den blev bra!

Så, jag tänkte dela med mig av inspelningarna här.

Generellt sett så tycker jag att det gick bra. Välkommen hem tog vi oss igenom utan större problem, och det var ändå den vi hade haft mest problem med under repetitionerna. Den egna låten hade vi tagit oss igenom helt och hållet friktionsfritt när vi repat, så därför var det väl rätt väntat att det var där vi skulle möta dagens utmaning…! Men jag säger så här; Det är vi som skrivit låten. Det ska vara så!

Så, vad tycks?

Nu ska jag hoppa i säng. Morgondagen ska ägnas åt Städtjänst Ab i grannstaden, och därefter ska jag träffa Fanny och repa lite inför Maddes bröllop om en månad. Det ska bli spännande, tidigare har jag ju bara framträtt med syrran på sådana här tillställningar, så det ska bli kul att göra något nytt :)

Musik

Jag ska få sjunga!

Åh, den här veckan har verkligen varit både heaven och hell på samma gång. Jag har mått ovanligt ruttet, både fysiskt och psykiskt, men samtidigt fått så mycket positivt till mig!

Det första positiva var ju i tisdags när finevän förbarmade sig över min bil. Nu är den, åtminstone vad som är synligt för en vanlig Svensson, redo för besiktning vilket känns superskönt. Nu har jag visserligen inte besiktningstid förrän 29 januari, så det hinner väl säkert hända nåt skit däremellan, men jag får väl ta det problemet då i så fall.

Samma kväll berättade en vän att hon och sambon ska gifta sig! Otroligt roligt, det var jätteroliga nyheter. Nästan lika roligt var att hon undrade om jag kunde tänka mig att sjunga på bröllopet. SJÄLVKLART! Åhh så roligt! Längtar redan.

Idag kom nästa dos med goda nyheter, nämligen en fråga från en annan nära vän om ”vi fortfarande sjunger på dop”. Jag tolkade det som en förfrågan, så inom en inte allt för avlägsen framtid så gissar jag därför att jag ska sjunga på dop! Förhoppningsvis med min syster som pianist, både på bröllopet och dopet.

Nu känns det ju visserligen lite avlägset att sjunga eftersom jag sitter här och stundvis mer eller mindre hostar lungorna ur mig, men nog ska det hinna gå över tills dess. Det räknar jag iskallt med.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och glo på en film. Det känns ungefär lagom en dag som denna.

Dagbok

Det är min pappa det.

Vi satt i korridoren på kirurgavdelningen och väntade på professorn som ska operera honom, de skulle prata. Vi satt i tystnad, var och en försjunken i sina egna tankar. Då plötsligt utbrister pappa:

– Nu ha ja ‘ne! Nu vet ja hur ‘n dänna bit’n gå!

Och sedan börjar han sjunga denna lilla visa:

”För det var på den tiden då de benlösa sprang
Och de fingerlösa spelte på fiolen så det klang
Och de stumma höllo tal, och de döva höro på
Och de blinda de sågo på varsnn!”

My father, ladies and gentlemen!

Postat med WordPress för Android

Dagbok · Musik

There is a first time for everything

Idag ska jag göra något som jag aldrig gjort förut. Eller ja, det är egentligen inte JAG som ska göra ”det”, men jag ska följa med och iakttaga. Det ska faktiskt bli både roligt och intressant. Säkert lite lärorikt för min egen del också.

Rapport kommer senare… :)

Tills dess får ni lyssna på en ny favoritlåt. Den hör helt klart till den kategori av musik som jag valt att lyssna mest på för tillfället.

Petra Marklund – Händerna mot himlen

Tror du att du och jag kommer att ses igen?
Tror du att du och jag, har en framtid tillsammans?
Tror du att du och jag kommer att leva länge än?
Det tror inte jag.

Tror du att du och jag kommer att minnas den kvällen?
Tror du att du och jag kommer att drömma oss tillbaka?
Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar’?
Även om vi aldrig mer ses.

Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meninslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen.

Tror du att du och jag kommer att vinna det här racet?
Tror du att du och jag har en chans mot alla andra?
Jag önskar att jag kunde gå på någonting mer än bara känslan,
av att allting redan är försent.

Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meninslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen.

Igen
Igen