Allmänt

Lösenordsskyddad: Word

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser
Personligt

Det där jävla relationsspelet

Det här med relationer tycker jag är intressant. Extra intressant tycker jag det är, när man märker hur man spelar spel i relationer. Och återigen, jag talar inte om sällskapsspel, jag pratar om hur man beter sig för att se hur den andra personen kommer reagera.

Jag såg precis detta på twitter:

  1. MorgonFreeman Sometimes you have to care less, in order to see if they’ll care more. from HootSuite
  2. this quote was generated by twtQuote

.

Det där … Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Jag förstår precis vad som menas med det. Tro mig, tanken har passerat mina tankar fler än en gång i mitt liv. Men varför? Varför ska man måsta bry sig mindre om någon för att upptäcka om den personen bryr sig mer? När jag först läste det så tänkte jag att det i första hand gäller om man är intresserad av någon, men sedan slog det mig att det ju är lika fullt placerbart på ett tioårigt förhållande, till exempel. Jag vet att jag tänkte så både vad gäller Ante och han-som-inte-vill-nämnas-i-bloggen, eftersom jag kände att båda helt enkelt inte brydde sig. Jag kan inte dra mig till minnes att jag ”provade”, dock. I båda fallen gick det ju utför rätt duktigt ändå och det slutade med att vi gjorde slut, men, och det gäller också båda fallen, så blev båda väldigt mkt mer ”movtiverade” till att visa intresse när jag väl hade gjort slut. Men då var det ju slut för mig. Jag varken orkade eller ville mer, och då är det ju redan försent.

Jag ogillar starkt det här med att spela spel i relationer, även om jag till viss del inser att det väl knappt finns någon relation som är helt fri från det. Men man matas ju med ”tips och trix” från alla möjliga håll när man har huvudbry kring relationer. ”Han gjorde så, vad är då mitt nästa steg?” eller ”Okej, nu sa han så, vad ska jag svara på det för att det ska bli så bra som möjligt”. Och man ältar. Man ältar tills man är blå i ansiktet. Både med sig själv och med vänner. Och allt ska tolkas. Tydas. Och sedan ska man planera sitt ”nästa drag”.

GUD vad jag hatar sånt. Det tar tid, energi och det leder mer eller mindre aldrig till något vettigt.

Fast å andra sidan. Säger man rakt ut till någon att ”Du, jag är nog kär i dig”, då lägger väl han/hon benen på ryggen och springer iväg direkt ändå. Såvida inte känslorna är besvarade. Fast det är de ju sällan. Tyvärr.

And therefor, we keep playing the game…

.

(Jag hittade ett jättegammalt inlägg som jag skrivit om ”relationsspelet”, från 2006. Det inlägget handlar inte om någon speciell egentligen, det var bara nåt jag fick för mig att skriva just då. Det har dessutom en kommentar från min fd arkivskollega Sara, och jag skrattade gott när jag läste kommentaren;

Postat av: Sara

Du är så klok Erika, men jag står fast vid att:Släpp till direkt! För man vet ju faktiskt ALDRIG när man få chansen nästa gång… och det är väl klart han vill fortsätta träffa dig när du väl har visat dina färdigheter i sängen…hehehe”