Yrkeslivet

Vad gör en bra ridlärare?

De senaste dagarna har jag sett många artiklar och länkar som pushar människor att söka olika utbildningar. Det är inte alls konstigt, eftersom det 15 april som är sista ansökningsdag till de flesta utbildningar som startar till hösten. Detta gäller även utbildningen för att bli ridlärare.

Enligt Svenska Ridsportförbundet så är jag inte en ”riktig” ridlärare. En ”riktig” ridlärare ska nämligen ha genomgått Hästskötardiplomering och därefter en utbildning till Ridlärare. Förr var det RIK I och RIK II och allt vad det nu heter, men nu finns det Ridlärarutbildning SRL I och Ridlärarutbildning SRL II. Så här kan man läsa på utbildningsanordnarens hemsida:

Nytt upplägg för ridlärarutbildning

Under 2010 har titulaturen för instruktörer och ridlärare ändrats, numera endast finns en titel, Svensk Ridlärare. Även utbildningen till ridlärare har omarbetats.

Från och med 2011 är det nytt upplägg för ridlärarutbildningen.
Hästsportens folkhögskola genomför på uppdrag av Svenska Ridsportförbundet ridlärarutbildningar på Strömsholm.

Första steget är Ridlärarutbildning SRL I. Utbildningen är 20 veckor med heltidsstudier. Deltagarna ska ha med egen häst. För att bli antagen ska den sökande vara diplomerad hästskötare samt ha genomgått gymnasieutbildning. I urvalet görs ett antagningsprov som består av ridprov och en personlig intervju.

Efter minst ett års praktisk yrkesutövning på ridskola kan man söka Ridlärarutbildning SRL II. Utbildningen är 42 veckor med heltidsstudier och även här ska deltagaren ha med egen häst.

I utbildningarna ingår avläggande av yrkesprov för respektive nivå.

Jag skulle vilja säga att vi som gått Ridskolepedagog-utbildningen är väl förberedda för att arbeta som ridinstruktörer. Men vi är alltså inte ”godkända” enligt SvRF, eftersom vi inte gått enligt deras utbildningstrappa. Jag tycker att det är otroligt synd. Jag anser att det finns många olika faktorer som kan göra dig till en bra instruktör.

Något som kan störa mig ofantligt mycket är att jag får känslan av att ridläraryrket är enbart få förunnat. Det är nämligen inte billigt. Studier i Sverige är generellt sett gratis, givetvis med undantag. Ridlärarutbildningen är ett av dessa undantag.

Kurstid:  5 augusti – 20 december 2013 (20 veckor). Heltid (100%).
Kursort:
 Strömsholm
Kursledare:
 Lärare vid Ridskolan Strömsholm
Kostnad:
 Kurskostnad är 700 kr/kursvecka (ht 2013) och omfattar visst studiematerial och uppstallningskostnad för egen häst. 
I uppstallningen ingår standardfoderstat med strö, 8 kg grovfoder, 4 kg havre/krafft grund och mineraler. Annat foder eller foder utöver detta medföres av hästägaren.
Deltagaren står för utrustning, skoning, veterinärvård samt försäkring.

Kost och logi ingår inte i kursavgiften men ni som önskar boende på RS under kursen är välkomna att kontakta receptionen på 0220-451 07.

Kostnad för studielitteratur tillkommer. Undervisningen är avgiftsfri.
Om kursplats köps upp av Arbetsförmedlingen eller liknande är kostnaden högre, då  statsbidrag inte utgår för lärarkostnaderna.
Utbildningen är studiemedelsberättigad.

Detta innebär alltså en hel del utgifter. I don’t know about you, men sist jag pluggade och hade både bidrag och lån från CSN så fick jag väl ungefär 7000 kronor i månaden. Här har du alltså en utbildning som kostar 700 kronor i veckan, lite drygt 2800kr/månad, hästen ska skos var 6:e till 8:e vecka (säg varannan månad då, för att slå ut det), och beroende på hovslagare så säg 800kr per gång, säg 400kr per månad. (Säg, säg, säg). 3200kr. Och så kurslitteratur då. Förhoppningsvis en engångskostnad, men böcker är dyyyyrt. Precis som till alla andra utbildningar.

Och ja, just det, du måste ju ha en häst också. En ”bra” häst. Du måste inte äga den, men du måste ha möjlighet att ta med den på utbildningen. Hela utbildningen.

Till utbildningen ska du ta med egen häst som ger dig goda förutsättningar att klara utbildningsmålet.
Sökande ansvarar för att häst är lämplig för utbildningen. Om du är osäker, rådfråga behörig Ridlärare eller Ridskolan Strömsholm

Men det här är ju alltså när du har lyckats komma in på utbildningen. Och det är ju inte så ”bara”, faktiskt.

Som jag sa så anser jag att det finns många olika faktorer som kan göra en till en bra instruktör. På samma sätt menar jag att man inte nödvändigtvis behöver kunna behärska alla moment själv, rent praktiskt, för att kunna lära ut dem. Jag tänker närmast på hoppning. Jag kan hoppa. Jag kan teorin bakom det. Jag tycker att det är SKITKUL att lära ut och ha hopplektioner. Men jag vill personligen inte hoppa högre än kanske 80cm. Oavsett hur stor hästen är. Jag KAN hoppa högre, jag har gjort det many times, men jag känner inte att jag VILL. Jag tycker inte att det är roligt att hoppa med hjärtat i halsgropen. Men, för att komma in på utbildningen så ska du visa upp att du behärskar dressyr på LB-nivå och hoppning på 1,00-1,10-nivå.

And there went Erikas chans att någonsin bli ”riktig” ridlärare. Som om jag inte redan vore körd på ”ta med egen häst”-biten, alltså. Och den ekonomiska.

Jag tycker det är synd.

Samtidigt förstår jag trovärdighets-aspekten av det hela. Givetvis är det mer trovärdigt att du kan lära ut något som du själv behärskar rent praktiskt. Det resonemanget köper jag helt och fullt. Samtidigt är det inget som säger att bara för att du kan UTFÖRA något, så är det inte säkert att du kan LÄRA UT samma sak. (Vi hade en professor i matematik som lärare på gymnasiet en period. H*n var alltså otroligt duktig på matte, men klassen satt som frågetecken och fattade INGENTING när h*n förklarade).

Jag läste en artikel häromdagen från en ridlärarträff i Sundsvall. Bland annat står detta:

Välutbildade hästar och engagerade ridlära är ett nyckelrecept.
Inspirera, motivera och uppmana fler att vidareutbilda sig, det är en investering för ridskolan och ridklubben var ett annat recept.

Att kompetens är en bra väg till en framgångsrik idrott, och förening, är ingenting jag alls tvivlar på. Jag håller med helt och hållet. Men det kan vara ganska svårt att få fler att söka sig till ridlärarutbildning med de förutsättningar som är nu för att ens kunna gå utbildningen. Jag vet inte, det kanske är den svenska avundsjukan som talar, men för mig känns det lite som en elitutbildning. (Ja, det finns säkert andra sorters utbildningar med motsvarande krav, där ingen klagar, men nu snackar jag personliga åsikter och häst här!) Dessutom är det ganska begränsat för till exempel mig, som då inte har ”korrekt” utbildning, att vidareutbilda mig utan att behöva börja om från början enligt SvRF’s utbildningstrappa. Det gör ju det hela en anings mer omotiverande. Tyvärr.

Men det är kanske så det ska vara.

(Nu har jag bara nämnt Ridlärarutbildningen, men motsvarande antagningskrav gäller även för Hippologutbildningen. Hittade dock ingenting där om egen häst, men jag misstänker att det är en fördel.)

Nu har jag kanske varit lite väl kritisk mot ridsporten och dess utbildningstrappa här, och som sagt, det kanske bottnar i någon slags avundsjuka i att ”Jag kommer aldrig kunna gå den utbildningen”. Och då får det väl vara så då. Eller så kan vi låtsas att jag är objektiv och analytisk. Jag vill bara mena att jag inte är en dålig instruktör bara för att jag inte har en egen häst och att jag inte vill hoppa 1,10-hinder.

Det är bara det jag vill ha sagt.

Åsikter · Sportsligt

En snedvriden jämförelse mellan fotboll och ridsport

Nu tänker jag vara sån här besvärlig, och lite tjuvvrång, hästtjej. För först och främst så vill jag bara säga att trots att jag är TOTALT ointresserad av fotboll så förstår jag det stora i att vända 3-0 till 4-4 mot Tyskland, i Tyskland. Jag förstår det. Det ÄR en stor grej, kanske en bragd – vad vet jag, men jag tänker ändå göra en elak jämförelse. Bara för att.

De flesta fotbolls- och hockeymänniskor (läs: till största delen män) är totalt ointresserade av häst- och ridsport. Det är helt okej, jag tänker inte tvinga någon att intressera sig eller försöka sätta sig in i vår sport. När Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset så vart det ett jävla hallå. Hästfolket jublade. ”Alla andra” surade. Han hade ju minsann inte åstadkommit något, och han var ju inte värd nåt jävla pris eftersom han bara åkte runt på nån havremoppe. ”Det är ju hästen som gör jobbet!” Typ. Att han var EM-tvåa och dessutom ledde Världscupen var det ingen som brydde sig om. Och om de ens noterade det så var det väl ungefär som ”Jaha, och? Det är väl ingenting?”.

Kära fotbollsmänniskor, och alla ni andra som blir helt till sig i byxorna när landslaget spelar match: Kan ni förstå att många inte ser det märkvärdiga i att spela OAVGJORT i en VM-KVALMATCH och ifrågasätter om det är någon slags bragd?

Jag är inte insatt i fotboll och jag ska vara ärlig och säga att jag inte bryr mig nåt nämnvärt om det heller, och jag har svårt att intressera mig för kvalmatcher. Jag kan bli lite Sverige-fanatisk OM de tar sig vidare till nåt slags mästerskap (kalla mig medgångssupporter, I don’t care), men annars känner jag att fotbollen kvittar.

En lite elak (och lokal) jämförelse: Det känns ju lite som att säga att om Maria Bäckström, Näset-ryttaren som någon eller några gånger tävlat internationellt, skulle gå in och ta hem nån runda i ett VM-kval (bragd = något som egentligen inte ska vara möjligt?) och hela Sverige skulle gå bananas? Skulle aldrig ske. För det första skulle inte ett VM-kval i ridsport bevakas på det sättet, och för det andra skulle enbart hästfolket bry sig. Det kanske skulle bli någon liten rubrik i någon tidning nånstans. Inte mer.

Missförstå mig rätt. Det handlar inte om att jag är bitter över att fotbollen är större och mer publikattraktiv. Det är den. Sporten fotboll är en enorm rörelse och det finns otroligt många människor som älskar den. Det säger jag ingenting om. Ni får älska fotboll hur mycket ni vill. Och ni får jubla er hesa över ett oavgjort resultat mot giganterna Tyskland i en VM-kvalmatch, jag gläds med er! Även fast jag personligen är skapligt ointresserad. Men jag kommer inte komma och säga att killarna inte har åstadkommit något, och inte är värda nåt slags pris, till skillnad från ”ni” som gav er fan på att trycka ner ridsporten för att RGB ”inte åstadkommit något”. Det var en bra grej de gjorde igår, fotbollsherrarna. Det var stort. Men det är fan RGB också. Våga respektera prestationerna för vad de är inom sin sport, istället för att trycka ner sporter ni inte förstår eller inte gillar.

Vardagen

I helgen ska kameran motioneras

I helgen blir det inomhusfotografering. Dubbelt upp, om livet blir ungefär som jag har tänkt det.

Det är två (okej, kanske kan säga tre då) ”event” i helgen. Det som jag räknar som numero uno är hundutställningen på Gärde. Jag har bara varit på hundutställning en gång tidigare, och då var det på Sundsvalls Ridklubb, alltså i ett mörkt ridhus. Jag har ingen aning om hur ljuset i Nordichallen är, så jag har ingen aning om vad jag kan vänta mig rent fotomässigt. För ja, det är väl kanske främst därför jag åker dit. Jag känner ingen som ska ställa ut, vad jag vet, och jag tror inte ens jag känner nån annan som ska dit och titta. Men jag har kollat på utställningsschemat och det är MÅNGA raser som ska ställas ut, så man kanske kan få en eller annan fin eller frän hund på bild. Who knows?

Bitzie, bild från utställningen på SRK i april 2012

(Av någon anledning kan jag inte redigera/förminska bilden här i inlägget. Därför blev den jättestor. Störande, men ni får leva med det)

Det andra är hästtävlingar. Det finns två. På Färsta är det lokal/regional dressyr, och på Kungsnäs är det lokal/regional hoppning. Båda för storhäst. Men så är det ju det där med att fota i ridhus. Det är inte så jäkla upphetsande eftersom det är så sjukt mörkt. Men vi får väl se vad det blir helt enkelt. Både utställningen och tävlingarna är både lördag och söndag, så det finns ju alternativ kan man säga.

Men oavsett vilket, så ska kameran motioneras. Och det ser jag fram emot!

Sportsligt

Nu är det hoppning!

Nu är det nationshoppning i OS, på Kunskapskanalen och på SVT Play. Enligt Tidningen Ridsport så har Lisen Bratt, förlåt, Fredriksson, haltat när de gick banan (tydligen kraschade hon rätt rejält igår, jag missade det, men har sett någon bild och det såg ruskigt ut… men hon verka ha blivit genomkollad av läkare och ska vara okej, med smärtstillande dock), hennes man Peder hoppade fram hennes häst, men det verkar ändå som att hon kommer hoppa. Bara att hoppas att det går bättre idag, och att hon inte har allt för mkt besvär från gårdagen.

Hur som helst, galet spännande. Tre svenska nollor (felfria ritter alltså, inte nollor som i looooosers) igår på en något lättare bana, men det är idag det gäller. Heja Sverige!

Internet

Men orka vara bitter?

  1. nikkinine Kommer det något roligt i OS i kväll eller kommer vi få höra om den här jävla hästen resten av kvällen? from web
  2. HockeyTankar Sverige tagit ett silver i OS? Wow.. I hästskutt, aha.. #os12se from Plume for Android
  3. jonascolting GRATTIS Sverige till silver i ponnyridning!
    Nu ska jag bada i fontänen på torget!
    from Twitter for iPhone
  4. nikkinine Gillar att kommentatorerna pratar om ryttarens oerhörda insats. Hästen då? from web
  5. fraallan Undra vad hästen som vann silver heter? Antar att de va den som gjorde jobbet å inte människan som bara satt å löka på den #os12se from Twitter for Android
  6. joelhaggqvist Meen vilken satans dryg jävla prisutdelning! Hästjävlar from Twitter for Android
  7. this quote was generated by twtQuote
Sportsligt

Det blev ett silver!

Herrejösses vilken nagelbitare det blev! Men nu är det klart. Sveriges första OS-medalj i London 2012 blev ett silver, och det vanns av Sara Algotsson Ostholt och Wega i fälttävlan.

SÅ. JÄVLA. GRYMT!

(Bildkälla)

Underbart att ridsporten visar färg – helt fantastiskt. Jag förstår att det här inte gör någon större skillnad för de som inte anser att ridning är en sport, men det skiter jag högaktningsfullt i, jag tänker glädjas åt Sveriges första OS-medalj 2012.

Tyvärr hamnade laget på en fjärdeplats, ett enda nedslag från bronset. Lite bittert förstås, men shit happens. En fjärdeplats är faktiskt inte dåligt heller, även om det är en placering man helst inte vill ha..!

Sportsligt

Cred till SVT!

Efter gårdagens framgångar för fälttävlanslandslaget så har SVT kastat om i sin OS-tablå. Nu ska hela hoppfinalen visas på tv! Första halvtimmen kommer visas på Kunskapskanalen och resten av tävlingen kommer visas på självaste SVT1.

How awesome!?

Fan, jag är ju redan nervös. Hur ska det här gå? Heja heja Sverige!