Skämshatten på och rätt in i skamvrån, ‘ba!

Alltså jag borde ju fan förtjäna en permanent plats i skamvrån.

Som ni säkert vet så har jag ju världens mest fantastiska vän som ställer upp så fort jag behöver hjälp med något. ”Näst-senast” så handlade det om att min fina röda lilla HTC har börjat hälsa hem, och då ställer han upp och lånar ut sin gamla HTC Desire HD. Aningens äldre än min, men i ”piggare skick” och i princip helt rep- och skadefri. Jag fick även låna ett monsterstabilt skydd till den, som jag alltså valde att inte använda eftersom det gjorde telefonen ett par cm tjock, vilket jag då tydligen ansåg vara opraktiskt. Till saken hör att sist jag lånade en telefon av honom, så tappade jag bort den (don’t ask). Till saken hör även att jag, såvitt jag kan komma ihåg, aldrig har fått en skada eller repa på en av mina egna telefoner. De har alltid varit i bra skick även efter flera års användande. Min röda HTC är inget undantag.

Men ja. Skämshatten på nu då. För självklart så händer det när man har en lånetelefon från den där personen som alltid ställer upp. Man tappar telefonen i golvet, från mindre än en halvmeters höjd, och får X antal sprickor i skärmen! Inte bara repor, utan sprickor. Såklart. Men åååååhhhhh om man kunde sjunka genom jorden och bara försvinna?

Det här hände alltså strax innan jag skulle åka till jobbet. Så jag tittade snabbt som tusan in på blocket och Tradera och letade efter ”nya”, eftersom jag ju kände att jag måste ersätta vad jag har skadat, så att säga. Hittade en på Tradera i väldigt fint skick, så jag budade på den. Och det gjorde jag hela kvällen, auktionen tog nämligen slut vid 22-tiden. Men med en sekund till ”godo” (I shit you not, en sekund! Jävla jävel) så blev jag överbjuden med 10 kronor. FML.

Imorse ringde iaf världens finaste vän och vi pratade om ditt och datt en stund. Till slut var det bara att krypa till korset och erkänna. Jag berättade även att jag är i full gång med att försöka skaffa en ny i lika bra skick som den var när jag fick låna den, men han skrattade mest bara och konstaterade att han ju inte använder den, så det behövs inte. Han passade dock på att gnugga lite extra på mitt dåliga samvete genom att konstatera att jag ju faktiskt hade fått låna skyddet med. Han har härmed tillåtelse att gnugga i mitt sår för all framtid, JAG ÄR SÅÅÅÅÅ FÖRBANNAT KLANTIG. Men så otroligt lyckligt lottad över att ha en sån underbar vän som ändå inte blir arg på mig för detta.

Fy så jag skäms.

Så. Förbannat. Mycket.

(”Ursäkta, jag kan inte komma till jobbet på ett tag, jag måste så i skamvrån. Länge.”)

Alltså, jag och bilar…!

Det är helt enkelt inte meningen att det ska fungera bra. Det är bara att inse. När jag hade berättat den här historien (som jag strax ska berätta för er) för mamma, så konstaterade hon ”Ja men det är ju en typisk Erika-bil!” Det om något säger väl en hel del, eller?

Jag åkte hemifrån tidigare idag för att leverera pryttlar till finevän. Det skulle bli ett snabbt överlämnande eftersom jag skulle lägga in grejerna i hans bil och sedan åka därifrån. Det blev inte riktigt så, kan vi konstatera så här i efterhand. Han var precis klar på jobbet så han kom till parkeringen och surrade lite. Jag berättade om min teori med ratten, och jag passade på att fråga honom om han hade något lämpligt verktyg att ”bända upp” ratten med. Han tog sig an problemet och öppnade upp framdelen på ratten. Vi (han?) konstaterade efter lite micklande att det enbart tutade när man vred på ratten, men då hade vi (?) åtminstone ringat in att problemet ändå satt i ratt-trakten. Till slut hittade vi problemet, det var en uppskavd sladd som låg an mot en annan del i ratten och slängde ifrån sig gnistor med jämna mellanrum.  Lite eltejp runt sladden och så var det problemet löst!

2013-01-04 12.25.11

Sedan hade vi nästa del i äventyret. Lamporna. Det visade sig att det inte var helt så enkelt som att bara plocka bort glaset och byta lampa, utan man är tvungen att byta hela insatsen. Det tog ju en stund att reda ut den delen med. Under tiden passade jag på att fylla på ÄNNU mer olja, eftersom den halvlitern jag fyllde på i söndags tydligen inte räckte långt alls.

Men ja, när detta var klart så bestämde vi oss för att åka bort på Careta för att se om de hade delarna till lamporna hemma. Och tror ni inte på själva fan att då STARTAR inte bilen! Jag höll på att få spunk. Jag vinkade tillbaka finevän och vi kablade igång bilen.

Under hela den här tiden så hade jag haft bakluckan öppen. Inget konstigt med det, eller? Men vi funderade på om det var därför inte bilen startade, att batteriet börjar bli kasst. Ingen vet. Men när bilen väl var startad så stänger finevän bakluckan, och tror inte på själva fan att registreringsskylten lossnar! Jag fick nog något slags mentalt sammanbrott för jag kunde inte sluta skratta! Jag skrattade så att tårarna rann! Helt sjukt. Då har alltså plasthållaren som skylten sitter fast i gått sönder (den har suttit löst och skramlat länge, så det var bara en tidsfråga), och när finevän sedan försöker skruva loss den så gick skruvjäveln av!

Alltså fattar ni? Det är verkligen ett fall av ”allt som kan gå fel kommer att gå fel”.

Vi kom iaf iväg på Careta. De hade inte lamporna hemma men informerade om att de fanns hos Volvo i Nacksta för det behändiga priset 250kr styck. Vi gjorde en sväng förbi Berners också, vet inte exakt vad vi gjorde där men finevän kom ut med nån ask med skruvar iaf, antar att det är nåt universalt till skylten kanske. Sedan visade det sig dock att det var fel sorts skruvar, hahahhaha! Åh jag dör. Hur som helst, vi åkte iväg till Nacksta och skaffade lamporna. De ligger nu i bilen i väntan på bättre tider. Han passade på att ta bort plastdelen från backluckan med, eftersom det inte kommer gå att få loss den skruv som gick av utan att gå in ”bakvägen” så att säga, men längre än så kom vi inte.

Så:

Lamporna är fortfarande trasiga. Min registreringsskylt är upptejpad i bakrutan med silvertejp.

Men annars är det bra!

(Seriöst, jag önskar nästan att jag hade liverapporterat när saker började gå åt skogen, då hade nog många fått sig ett gott skratt. Fast jag tvivlar på att folk hade trott att det var på riktigt, de lär nog ha trott att jag skojade. Men jag skojar inte. Den här dagen alltså..!)

Jag har ett sånt där tekniskt problem

Hej söta, underbara tekniskt förståndiga människor! Jag behöver er hjälp, alternativt en förklaring. Gärna båda, om det är möjligt, det bästa vore om det kunde resultera i någon bra fungerande lösning.

Det handlar om routern och det trådlösa nätverket här i krokarna, i kombination med min mobil.

Jag upptäckte en underlig sak nu i helgen. För att ta det från början; när jag kommer hem så kopplas jag ju alltid in på det trådlösa nätverket, vilket är skitbra och precis så som jag vill ha det. Men igår och idag åtminstone, så har jag märkt att jag inte längre får några notifikationer från apparna på telefonen när jag är hemma. MEN. Så fort jag går ut genom porten här nere och telefonen tappar kontakten med nätverket (eller om jag helt enkelt kopplar ifrån nätverket när jag är inne), då jävlar plingar det till från varenda tänkbar app som vill ha kontakt med mig.

Vaaaarför?

Jag fattar inte. Och det är ju inte det att inte internet funkar på telefonen, för jag kan ju öppna apparna och använda dem precis som vanligt, surfa med telefonen helt enkelt, men jag får inga notifikationer. Why, and how do I fix it?!

Jo jag överlevde ju åtminstone!

Ungefär så, ja. Inte så mycket mer.

Närå men det gick väl bra. Inte riktigt så bra som önskat, men som sagt så överlevde jag ju åtminstone. Nya tag imorgon, och sedan hoppas vi på bättre flyt nästa vecka om inte annat (dvs när jag har en handledare.).

Lite senare ska jag träffa syrran, mamma och moster, tror vi ska kolla på bilder eller ngt sånt. Det visar sig. Ska bli trevligt iaf! Hej så länge.

Det stör mig att ingen bryr sig.

I helgen diskuterades framtiden för Vecka 6, och vi som står bakom den kom fram till att vi ger V6 en paus. Det känns väl spontant som att det kommer bli en livstidspaus, för ingen – verkligen INGEN verkar bry sig om huruvida det ska finnas kvar eller upphöra att existera. Och det känns förbannat jäkla surt. Ja, jag är bitter.

Jag vet inte vad jag/vi hade kunnat göra heller. Vi har varit noga med att alla teman ska komma ut på rätt dag i rätt ”tid”, vi har, enligt mig, haft bra och vettiga teman att skriva om och vi har sett till att synas och höras både på FB och Twitter, samt även (i perioder) varit aktiva ute i kommentarsfälten hos de som bloggat V6-inlägg tidigare. Jag vet inte vad annat man hade kunnat göra.

Den senaste tiden så är det dessutom mest bara JAG som ens skrivit inlägg på de teman som vi föreslagit.  Eller okej, det är kanske några fler. Men sett över tid så är det utan tvekan jag som varit den mest aktiva. Så jag kanske helt enkelt varit hemmablind. V6 kanske är en skitgrej som bara intresserat mig och ingen annan. Återigen, ja, jag är bitter.

Men det som stör mig mest är nog den totalt bristen på respons kring att V6 upphör. Inte en kommentar någonstans, inte ett enda ord. Då känns det ju ännu mer som att man varit ”hemmablind” och varit den enda som brytt sig. Och det känns ju inte så jävla kul…

Trist… jag tyckte verkligen att V6 var en bra grej…

Ingen arbetsträning nu heller då, med andra ord

Åh vad trött jag blir… Det blev inget möte med FK och AMS idag eftersom min kontaktperson på FK är sjuk. Inget möte = ingen kartläggning = inget okej till arbetsträning. ”Din kontaktperson får ringa upp dig när hon är frisk igen så får ni boka en ny tid”. Ja det låter ju enkelt. Synd bara att det tog 5-6 veckor från vår förra kontakt till mötestiden idag.

Surt sa räven…