Hälsan

Jag får ett nervsammanbrott snart

Jag vet inte vad det är för fel på mig den här veckan, men det är som att hela jag har gått i baklås. Jag är allmänt deppig och nere, blandat med rejäla doser av förbannad emellanåt. Just nu känner jag det som att jag kan slå ihjäl grannen eftersom deras hund skällt konstant i … ja över en timme. Jag är SÅ. JÄVLA. LESS.

Jag orkar inte. Det här jävla humöret tar knäcken på mig. Det började redan innan helgen, sedan blev det lite bättre under helgen då jag hade annat att tänka på, men även då smög det sig på ibland, vilket till viss del drabbade besökaren… Vilket självklart inte var meningen. Tror iofs inte det var SÅ farligt, men ändå. Sedan har det liksom bara ökat. Jag vill inte kliva ur sängen på förmiddagarna, jag har ingen matlust. Igår när jag var och handlade så var jag så sjukt sugen nånting, men så fort jag närmade mig nåt som kunde vara gott, oavsett om det var frukt eller chips, så sa hela kroppen bara ”Uäck, nej tack, bläää”. Köpte lite nötter till slut, för det var jag sugen på. Men när jag kom hem och försökte äta så fick jag den där känslan, ni vet, när man känner det som att maten bara växer i munnen på en. Ohållbart. Jag slängde hela påsen, lukten fick mig att må illa.

I förrgår hade jag väl mer eller mindre bestämt mig för att skolka från DBT:n med. Jag ville verkligen inte. Jag var på så dåligt humör och kände mig bara förbannad. Jag ville inte. Finevän ringde strax efter 9-tiden och frågade vad jag gjorde. ”Ingenting, vaknar till liv” sa jag lite halvhjärtat, det var ju åtminstone lite sant. ”Ska inte du iväg?” frågade han. Ibland är det ett jävla otyg att han känner mig och mina rutiner så himla väl. Jag sa nej, och började komma med diverse ursäkter och förklaringar till varför jag inte skulle gå. Jag fick dock en verbal stor jävla spark i rumpan, så jag kom iväg ändå. Satt som ett jäkla åskmoln hela sessionen på DBT:n dock. Som tur är får man sitta där och vara helt tyst, no questions asked, så jag överlevde. Och de andra med.

Jag vill fota. Det får mig att bli piggare. Men jag har ingen som helst aning om vad jag ska fota, eller framförallt VART. Norra känns inget kul, där har jag nyss varit. Samma med Sidsjön. Södra är tråkigt, Smacken har väl knappats förändrats nåt sen jag var där senast och inte kraftverket heller. Här i området känns meningslöst.

KAN NÅGON FÅ TYST PÅ DEN DÄR JÄKLA HUNDEN!?

Jag går och lägger mig igen.

Gammal bild.
Speglar humöret rätt bra dock.

Teknik

Jag och bilar känns ju som en bra idé

Eeeeeeller inte.

Åh suck. Jag har hört bilen låta lite konstigt på senaste tiden, ingen längre stund, men ändå. Som tur är så har jag ju världens bästa finevän som hjälper mig med lite av varje emellanåt, så han fick äran (höhö) att ta en sväng med mig efter jobbet idag för att lyssna om han också hörde något konstigt. Det gjorde han. Typiskt.

Det är någon bussning som är trasig, typ ganska jättetrasig om jag fattade det rätt. Fast jag vet inte, jag fattar inte mycket när det handlar om bilar. Så ja, rekommendationen är väl nu att inte köra överdrivet mycket. Lite lugn inom stan kan funka (tack och lov!) men den bör lagas så snart om möjligt. Pratade med en av mekanikerna som jag brukar ha ”samarbete” med, och han kunde eventuellt ta den efter helgen, så vi får väl se vad som händer.

KUL DÅ.

Så ja, de som såg efterlysningen efter hundvakt tidigare idag, det behövs inte längre.

Blogglivet

Bloglovin bråkar med mig!

Följetongen Erika vs Tekniken fortsätter. Den här gången är det Bloglovin som jävlas med mig. Alla bloggar som jag följer, följer jag via bloglovin. Det brukar i regel fungera alldeles utmärkt, det är några enstaka gånger det har krånglat, men det är lätträknat. Nu verkar det dock spöka igen, och jag vet inte om det bara är för mig eller flera. Jag har märkt att den inte visar uppdateringar från ganska många bloggar, sedan i helgen. Många uppdateras som vanligt, men som sagt, vissa uppdateras inte.

Jag kollade upp min egen blogg tex, och den uppdateras inte på bloglovin. Inte syrrans heller. Hittade även fler bloggar som det var likadant för, men jag vet ju ändå inte om problemet är här eller om det är hos bloglovin. Antar att det är på bloglovin, men who the hell knows.

Funderade lite på andra möjligheter att följa bloggar. Att ha dem som bokmärken som jag måste klicka igenom varje dag orkar jag inte, så det går bort. Funderade på RSS som jag använde innan bloglovin, men jag kommer inte ens ihåg hur man gör, haha. Bra där. Testade Google Reader för ett tag sedan, men det fick jag inte riktigt heller att funka som jag skulle vilja. Vad finns det för andra alternativ?

Teknik

Det är ju skönt att inget förändrats

Jag har för det mesta ingen koll. Fast jag vill ändå tro att jag har koll. Så när jag tror att jag har koll men blir motbevisad att jag faktiskt inte har en jävla aning om vad jag håller på med, då är ju ändå allt som vanligt. Kind of.

Synd bara att jag får sån jävla ångest när det händer.

Alltså, när jag för en gångs skull tror att jag har koll, men att det sedan visar sig att jag inte fattar ett skit. Säkerligen bra korkad egentligen.

Hej dåligt humör, vad jävla lägligt att du kommer hit…

Och eftersom jag dessutom har pms så känns det helt rimligt att ångestgrina en skvätt med…

Vardagen

Men sluta åska för tusan!

Har du hört mig gnälla om åska och sånt förut? Ja, då vet du sedan tidigare att jag INTE tycker om åska och blixtar.

För ungefär en timme sedan tog jag med mig den lille fyrbente ut för kvällspromenaden. Det regnade inte, det var allmänt skön temperatur, jag hade inte en tanke på oväder. Vi promenerade bort ett tag och det småduggade emellanåt, men inte så att man blev blöt. När vi kom som längst bort, där vi brukar vända hemåt igen, då kom regnet. Med besked.

Jag stog under ett träd en liten stund, mest bara för att se om det skulle avta. Det gjorde det inte, det ökade inte heller, så jag tänkte bara skit samma, jag går väl hem i regnet då. Lite regn dödar inte.

Blixtar kan döda däremot! Kanske inte det vanligaste, men överrasknings- och skrämselmomentet skulle nog kunna ge mig en hjärtattack. Först om en blixt, jag hoppade HÖGT. En stund därefter kom åskknallen, och det var ingen hög snabb smäll, utan det var ett ganska dovt, långvarigt muller. Usch. Fem minuter senare kom nästa blixt, jag återigen högt hoppande, och sedan samma dova långvariga muller.

Jag tycker INTE om åska, och det här var första gången på MÅNGA år som jag faktiskt var utomhus när åskan och blixtrarna härjade. Sjukt obehagligt, men inte alls ångestframkallande på samma sätt som det varit tidigare. Fast iofs, jag tycker de högljudda och rejäla knallarna är betydligt otäckare än det där dova mullret.

Nåja. Börjar det smälla på ännu värre (det verkar ha varit rätt rejält inne i stan) så dras alla sladdar ut och jag gömmer mig under täcket med musik på högsta volym i hörlurarna.

Hemmet

Mitt kök är fyllt av rök

Ni vet hur det kan vara;

”Hela Finsta luktar bränt
Alla undrar – Vad har hänt?
Erika svarar helt kavat;
– Det är jag som lagar ma…

eh… rostar mackor.”

Det var längesedan det fanns rostbröd i min ägo. Riktigt länge sedan. Men det är hemskt gott. Och efter mitt Umeå-besök förra helgen så fick jag återigen upp smaken för rostbröd. När det då Maxi imorse fanns två stooora förpackningar för 30 spänn så tyckte jag nog att det var mer än godkänd – det går ju att ha i frysen en mindre evighet om man vill.

Det jag inte riktigt hade räknat med var att senaste gången jag använde brödrosten, så var det till att rosta fiskpinnar. Jo, det är sant. Ett ”snabbt, bra och beprövat” sätt, av finevän. Ett totalt misslyckat projekt av Erika.

Jag kommer inte ihåg hur det gick när jag skulle rosta fiskpinnar, mer än att jag inte lyckades (och därför inte har provat igen). Jag minns dock att jag inte lyckades få brödrosten helt ren efteråt, vilket just då inte kändes som någon större katastrof.

Idag märktes det, kan man säga. Jag startade brödrosten. Ställde den under köksfläkten, min vana trogen, och gick sedan iväg för att byta vatten till djuren. Nästa gång jag kom in i köket, vilket inte var efter en speciellt lång tid, så såg det ut som att jag hade en mindre majbrasa i köket, minus elden (tack och lov). Det rykte som FAN från brödrosten. Jag stängde av den omedelbums.

Nu återstår vädring av köket. Som tur är så har jag så sent som i förrgår ordnat så att balkongdörren kan vara helt öppen, djuren (och jag) har numera fri lejd till balkongen, så det underlättar vädringen. Men det luktar fan här kan jag meddela. Huvudvärk waiting to happen…

(Men de två mackorna som rostades var det inget fel på, gott!)

Så, om någon känner för att donera en brödrost till mig så tackar jag inte nej :)