Allmänt · Djuren i mitt liv · Yrkeslivet

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något

De som läser någon av Sundsvalls dagstidningar, eller som lyssnar på P4 Västernorrland, har nog säkert hört att ridtältet hos Sundsvalls Fältrittklubb delvis har rasat i mellandagarna.

Mittnytt
Sundsvalls Tidning
Dagbladet

Det här är alltså den ridklubb som jag gör min arbetsträning hos, och som jag dessutom varit elev på tidigare. Nu brainstormas det för fullt för hur klubben ska få in pengar för att kunna … Ja, jag vet inte riktigt, jag antar att målet är att bygga upp tältet på nytt. Även jag har funderat på om jag kan göra något för att bidra, men som bekant så blir man ju inte stenrik när man är sjukskriven, plus att jag egentligen inte har några direkta ”talanger” att bidra med. Det ska ordnas en auktion med tillhörande loppis är det tänkt, och det enda jag kunde komma på var att bidra med mitt fotande på ngt vis, jag är dock inte speciellt avancerad så det kändes ju lite fånigt. Dessutom så såg jag igår att ett fotoföretag gått in med samma idé och då är det ju inte så stor mening att jag för saken på tal.

MEN.

Gittan som är ridskolechef på Färsta (Sundsvalls Fältrittklubb) skrev igårikväll ett ”upprop” på Facebook.

SFRK Upprop

 

Jag insåg, att jag må vara fattig rent ekonomiskt, men jag är bannemig inte fattig när det handlar om tid. Så jag mailade Gittan och anmälde mig som frivillig. Jag vet egentligen inte vad det innebär eller vad som kommer ske härnäst, men om jag kan bidra på något vis genom att engagera mig, då är det värt det.

Kan andra, så kan jag.

Och till er andra där ute; kanske du eller någon du känner kan tänka er att ställa upp på något vis? Du kanske har något att skänka till auktionen eller loppisen? Du kanske har känningar hos nåt företag som kan tänka sig att gå och sponsra på något vis? Du kanske är praktiskt händig eller en riktig idéspruta?  Du kanske, liksom jag, kan bidra med din tid och engagemang? Hör av dig till Gittan, hennes nummer och mail står i statusuppdateringen här ovan. (Det går ju också att kommentera här om det är så, så kan jag ta det vidare, men enklast är väl att höra av sig till Gittan direkt).

Klara, färdiga, GÅ!

Yrkeslivet

Uppdatering kring arbetsträningen

So far so good!

Jag tänkte att ni ska få en snabb uppdatering kring hur det går med arbetsträningen.

Det går bra nu kompis, det går bra nu!

Nej men faktiskt, den här veckan har varit riktigt bra. Vi gjorde alltså en liten rokad, så jag var där måndag tisdag istället för onsdag torsdag. Vilken visade sig vara en lyckoträff på fler än ett sätt!

Rent generellt så började det väl lite skakigt med at:n. Första veckan kändes oorganiserad och stökig, det var mycket folk och inte så mycket handledning. Andra veckan var bättre, det var mindre folk och lite mer koll på läget, men det kändes ändå inte riktigt 100%-igt. Den här veckan däremot, det har gått sååå bra!

I måndags kom jag dit vid 8 som planerat. Det var bara jag och stallfolket där, inga andra praktikanter, inget stök. Satte igång med mockningen på en gång och eftersom vi var så ”få” så höll vi på fram till morgonfikat. Därefter blev det fodring och lite annat smått och gott, men det kändes riktigt bra att ha ”sin” syssla. Jag fodrade kraftfoder medans de andra fixade höpåsarna tex. Tre timmar flöt på som ingenting och det kändes verkligen riktigt bra.

Igår hade jag inga större förhoppningar. Jag åkte tidigt från DBT:n pga uselt humör, och jag hade väl tanken att jag skulle åka till Färsta, be om att få stänga in mig i sadelkammaren och ägna mig åt persedelvård i några timmar, och sedan åka hem. Så blev det inte. När jag kom ut i stallet strax innan 12 så såg jag att det ännu inte var lunchfodrat, så jag satte igång och började dela ut kraftfoder, och ganska snart kom stallfolket tillbaka från lunchen och de satte igång med höpåsarna. Fodringen var snabbt klar och därefter blev det insläpp av hästar. Jag kan långt ifrån alla hästars namn och vart de står, men det sätter sig ändå förvånansvärt snabbt med tanke på att jag bara varit med vid insläpp tre gånger hittills. När vi tog in stona så noterade jag att Hope, en av storhästarna som gick före mig, hade ett sår på bakbenet. Jag sa till om det, och vi skulle titta på det senare. Kändes bra ändå att jag var så pass uppmärksam! Efter insläpp blev det täckesavtagning på ponnyerna och rykt på de flesta, sedan tog vi ut fyra av ponnyerna och släppte dem i ridhuset, eftersom de hade varit ”överjävliga” att ha på lektion redan sedan i fredags. De hade slängt av ryttare som sport, så nu var det tänkt att de skulle få springa av sig. Och sprang gjorde de, jävlar-i-mig! Jag tycker det är sjukt kul att titta på när man släpper hästar i ridhus/paddock, för då är det verkligen hästar som får vara hästar för en stund. De busar och gör upp om rang och gör av med energi, riktigt härligt att se. Vi tog väl in dem efter en 10-15 minuter eller ngt, då hade de hunnit lugna ner sig med. Innan fikat så fick jag äran (?) att själv se efter hur Hopes sår såg ut, hon var ”knölig” runt såret men var inte överdrivet varm eller svullen i övrigt, och inte heller verkade det ömma, så jag tyckte det räckte med att tvätta rent med vatten och sedan avvakta. Min handledare kom förbi sedan för att kolla för säkerhetsskull, och hon var av precis samma åsikt som jag. Kändes också väldigt skönt!

Något som också är extremt roligt är att alla verkar så glada över att ha mig där! Jag känner mig mindre och mindre som någon jobbig praktikant som bara tar tid och plats, utan de verkar genuint glada över att jag är där. Inte bara verkar, iofs, de säger de rakt ut, framförallt Tina och Lotta, och det är SÅÅÅÅÅ himla peppande! Det får mig att vilja göra världens bästa jobb där, samtidigt som jag inser att det är en sådan detalj som också kan få mig att ”jobba över min förmåga”.

Men, hur som helst.

Just nu känns det riktigt bra med arbetsträningen, och jag är helpeppad på att fortsätta. Det enda jag är nervös för är när det kommer fler praktikanter igen, jag är rädd att jag ska falla tillbaka i någon slags ”anti-pepp” då. Det vill jag inte. Men nu ser jag positivt på det här, så när det väl kommer fler praktikanter, då ska jag försöka göra något positivt av det hela!

Sådetså!