Åsikter · Blogglivet

Dig vill jag inte få uppdateringar om!

Jag har funderat idag. Lite då och då ser jag vänner på Facebook som annonserar ut om att de ska ”rensa” bland sina vänner, eller hotar med att de kommer avfölja de som gillar skitsidor/postar ditt/postar datt/har en viss åsikt och så vidare.

Är det viktigt att informera sina vänner om detta? För det första, om poängen är att det ska vara någon diskret ”hint” till någon speciell person så lär det säkerligen gå personen förbi. För det andra, tror man att man är viktig nog att ha som ”följare/prenumerant” så att X antal vänner i ens flöde kommer ändra sitt postningsbeteende för att ”jag” hotar att avfölja den? För det tredje, apropå rensa-bland-vänner-varianten, om man rensar så handlar det väl mest troligt om personer som man i nuläget inte har någon direkt kontakt med, eller som man helt enkelt inte har något gemensamt med, då tror jag väl inte heller att de skulle ”bry” sig om ifall de blir bortplockade från någons vänlista? Nog för att det finns människor som ”samlar” på vänner/följare, men ändå.

Nu ska jag vara lite så där att jag talar emot mig själv kanske, men emellanåt gör även jag sådana där rensningar, och nu ”berättar jag om det för er”. Men jag ser ingen anledning att annonsera ut det på berört forum INNAN jag gör rensningen. Jag ser inte att det skulle spela någon roll, mer än att kanske skapa irritation hos folk. Om jag stör mig på någon persons uppdateringar, eller om jag känner att det är en avlägsen bekant med vilken jag inte alls rörs av uppdateringarna, då är väl det ”mitt problem”, eller? Om jag då till exempel väljer att inte längre prenumerera på dens uppdateringar på tex Facebook, då är det ju ingen annan än jag som lider av det. Visst, om jag helt tar bort personen som vän så får ju inte den mina uppdateringar heller, men jag tror inte att mina uppdateringar är speciellt viktiga eller intressanta heller.

För någon vecka sedan så postade jag en skapligt sarkastisk uppdatering på Facebook om att det nu var helg, vilket är den tiden i veckan då alla fredagsmys-poster dyker upp, i kombination med diverse bilder på mat och dryck. Den statusen handlade inte om att jag skulle avfölja alla eller någon som höll på med sådana uppdateringar (även om det kan vara sjukt störande ibland) utan det var mer bara ett sarkastiskt infall apropå ingenting.

Jag är inte dummare än att jag förstår att människor avföljer mig med, eller plockar bort mig som vän. Jag gnäller, jag bloggar, jag lägger ut nonsensbilder från nätet (s.k ”humor”) och jag lägger ut bilder som jag själv fotat. Givetvis finns det folk som stör sig även på det jag gör, men då må det väl vara hänt då. Men samtidigt kan jag villigt erkänna; om en person som jag ”vill synas för” går ut med att hon eller han stör sig på någon slags uppdatering som ”folk” gör, då kan jag absolut tänka mig att anpassa mig efter det. Men det beror ju som sagt på vem personen i fråga är också.

Nåja. Nog med socialt media-gnäll från mig för den här gången. Nu ska jag rensa min FB-vänlista… ;P
Eller inte.

Trevlig kväll!

Annonser
Internet

En 140-teckenshistoria i 48 delar

Jag tänkte först hänvisa er till hans twitter-användare. @OnkelPreben, alltså. Insåg dock att det går ganska snabbt för tweetsen jag vill att ni ska läsa att försvinna i mängden, och dessa tweets är sååååå otroligt läsvärda. En intressant historia, ett levnadsöde, ett problem värt att uppmärksamma. En stark ”berättelse”, helt enkelt…

Varsågoda.

.

  1. OnkelPreben Jag vill på intet sätt smolka ner er fredagsbägare genom deppiga tweets, och jag vet inte varför jag väljer att ta upp det här just idag. from web
  2. OnkelPreben Tror att det är en kombination av att familjelivet känns som ett nytt kapitel i livet, och att jag verkligen vill få avslut på det gamla. from web
  3. OnkelPreben Tillsammans med det faktum att det känns som en del av mig jag gärna delar med mig av, och som jag trots allt är stolt över, i efterhand. from web
  4. OnkelPreben I ganska precis fem år så satt jag fast i ett ganska tungt spelmissbruk. ‘Satt fast’, eftersom missbruk är som det klibbigaste av allt. from web
  5. OnkelPreben Det började när jag var 17 år, ungefär. Jag var obekymrad, begåvad, och såg som de flesta runt mig, aldrig skymten av fara i internetpoker. from web
  6. OnkelPreben Det var på kul. På skoj. En rolig grej som gav chans till en extraslant i plånboken. Jag var matematisk och lugn, trodde jag. from web
  7. OnkelPreben Vad jag upptäckte ganska snabbt var att jag snarare var övermodig och impulsiv. Dumdristig och utan förmåga att bromsa mitt fall. from web
  8. OnkelPreben På lite mindre än tre år, strax innan min 20-års dag, hade mitt spelade accelererat i en destruktiv spiral till absurdum. from web
  9. OnkelPreben När jag var 20 hade jag 16 betalningsanmärkningar. Alla pga sms-lån. Jag hade tagit över 150 stycken sammanlagt. Så lättilgängligt. from web
  10. OnkelPreben Jag hade lånat upp mig hos kompisar. Stulit av familj och släkt. Pantsatt guld som inte var mitt. Allt i panik över att min tillvaro sprack. from web
  11. OnkelPreben Jag hade kastat bort mitt sista gymnasieår. Min handbollstalanfg. Jag sov knappt. Jag var först hem varje dag för att kolla brevlådan. from web
  12. OnkelPreben Jag tappade bort mina riktiga vänner och anslöt mig till spelande vänner. Vänner som förstod. Som också hade problem. from web
  13. OnkelPreben Mina föräldrar, främst min mamma, ville hjälpa. Betalade av, stöttade. Peppade. Tog kontakt med psykiatrin. Försökte. from web
  14. OnkelPreben Men jag var inte mottaglig. Ville inte sluta. Ville ta revansch, komma igen. Känslan av totalt misslyckande brände sönder mig. from web
  15. OnkelPreben Och psykiatrin och landstinget i stort hade inget att komma med. De visste inget om spelmissbruk. De satt som frågetecken med formulär. from web
  16. OnkelPreben Så jag gjorde med dem som jag gjorde mot alla andra. Ljög, manipulerade, dribblade bort. Med vältalighet och polerat yttre. from web
  17. OnkelPreben Gång på gång slutade jag. Gång på gång började jag igen. Förskingrade pengar. Lånade. Lurade. Stal. Gång på gång på gång. from web
  18. OnkelPreben När jag var 21 kom jag till ‘Spelberoendes förening’ första gången. Ett gäng förlorare som satt i ringar och berättade. Beklagade sig. from web
  19. OnkelPreben Tyckte jag då. Män, kvinnor. Unga gamla. Husen var borta. Familjerna var borta. Vissa satt i fängelse. Vissa stod på gatan. from web
  20. OnkelPreben Många unga killar. Många gamla män. Stryktips, poker, V75. Lotto. Det spelade ingen roll hur de hamnat där. Vi var alla samma. from web
  21. OnkelPreben Men det förstod jag inte. Jag ljög där också. Sa att jag inte spela. Fick klappar på axeln. Gick därifrån direkt till spelbutiken. from web
  22. OnkelPreben Hade alltid kaninpuls. Aldrig lugn. Alltid jagad. Alltid tvungen att komma upp med en ny lögn. Ett nytt hot. en ny ursäkt. Bränna broar. from web
  23. OnkelPreben Kompisar tröttnade.Familj tröttnade. Mitt liv handlade bara om mig och hur jag skulle lösa pengar. Tunnelseende och gasen i botten. from web
  24. OnkelPreben En ny psykolog som inte förstod. En läkare som skriver ut ångestdämpande. Hoppas på det bästa. För de visste inget, förstod inte. from web
  25. OnkelPreben Jag såg fortfarande ren och hel ut. ‘Du ser pigg’. Jo, men allt går åt helvete. Man kan inte ha struken skjorta på sig och be om hjälp. from web
  26. OnkelPreben Jag bröt ihop den 19e december 2009. Fick åka in till Sahlgrenskas psykakut. Efter att återigen ha hotat med att hoppa från något högt. from web
  27. OnkelPreben Det var alltid det slutgiltliga för att komma undan folk frågor. Hot. Kom därifrån med stärkt självförtroende. Den här gången skulle det gå. from web
  28. OnkelPreben Återigen så gick det bra ett tag. Några månader. Jag berättade för mina vänner, och fick ett oerhört stöd. Men valde spelet igen. from web
  29. OnkelPreben På mina aktiva fem år hade jag kanske 10-15 spelfria dagar. Högst. Ibland en krona. Ibland 15.000. Beroende på rådande status. from web
  30. OnkelPreben Det tog slut med min dåvarande flickvän i september 2010. Hon hade fått nog, tröttnat på min eviga ljugande och utnyttjande. Såklart. from web
  31. OnkelPreben Jag tyckte vansinnigt synd om mig själv. Spelade en vecka. Allt som fanns på kontot. Sista dagen den 29e september 2010. Då var lönen slut. from web
  32. OnkelPreben Sedan dess har jag inte spelat. Det är mer än två år sedan. Ibland känns det så avlägset. Ibland så extremt närvarande. from web
  33. OnkelPreben Det tog oerhört lång tid att komma tillbaka på banan. Fortfarande idag har jag beteenden som jag känner igen från den tiden. from web
  34. OnkelPreben Onödiga smålögner för att skydda sig själv. Rädsla för vita kuvert. Ett komplext förhållande till pengar. Skuldkänslor. from web
  35. OnkelPreben Spelberoendeföreningen blev min räddning till slut. Värmen och förståelsen. Gemenskapen i de svåraste av stunder och situationer. from web
  36. OnkelPreben Erfaranheten och acceptansen för att alla, trots åratal av bedrägligt beteende, förtjänar att bli lysnad på, och respekterad. from web
  37. OnkelPreben Jag skulle gissa att jag har 150-200 möten i ryggen sammanlagt. Inget sig likt. Alla sig lika. from web
  38. OnkelPreben Tyvärr så är det så idag, fortfarande, att samhället inte riktigt bryr sig om spelare. Narkomaner och alkoholister syns oftast. De luktar. from web
  39. OnkelPreben Om inte direkt, så i alla fall efter femton år. Är man skicklig kan man spela i 30 år utan att bli avslöjad. Om skjortan är struken. from web
  40. OnkelPreben Sjukvården har inga resurser. De effektiva behandlingshemmen har begränsat med platser. SVS lägger sitt överskott på marknadsföring. from web
  41. OnkelPreben Idag mår jag bra. Världens mest underba @aversioner ligger och sover tillsammans med världens finaste unge. from web
  42. OnkelPreben De gör mig lyckliga. Spelet förstörde mig. Jag förstörde mig själv. Och jag vill aldrig tillbaka dit, någonsin. Det är ett mörkt ställe. from web
  43. OnkelPreben Jag älskar att kunna sova på natten. Att kunna vara närvarande. Att maten smakar och att kunna skratta utan ångesladdat förbehåll. from web
  44. OnkelPreben Samtidigt har jag haft tur. Har en fantastisk familj. Underbara vänner. Stöttade människor runt varje litet hörn. Som har orkat om och om. from web
  45. OnkelPreben Alla har inte den turen. Så oerhört många är utelämnade åt ett samhälle som inte är intresserade av att hjälpa dem. from web
  46. OnkelPreben Vi har en okunnig sjukvård och världens förmodligen mest cyniska statliga spelbolag som inte är speciellt intresserade. from web
  47. OnkelPreben Varje dag är jag glad åtminstone en liten stund för att jag haft tur. Tur att hitta kraften att sluta. Det blev lite osammanhängande allt. from web
  48. OnkelPreben Men jag hoppas ni förstår andemeningen. Ta hand om varandra. Se ni någon som verkar behöva hjälp, försök hjälpa. from web
  49. this quote was generated by twtQuote
Blogglivet · Internet · Teknik

WTF, WordPress!

Jag har ju inställt på så vis att ett litet utdrag av mina inlägg här på bloggen publiceras på Facebook. Förut hade jag även en koppling till twitter, men den tog jag bort. Jag kan dessutom välja att INTE publicera något på Facebook (eller twitter) genom två snabba klick. Skitenkelt, och skitbra. Och såvitt jag vet så har det fungerat bra!

Fram tills nyligen.

Även fast jag valt att inte lägga ut inläggen på Facebook så syns de där. De inlägg jag framförallt valt att inte publicera på FB är de lösenordsskyddade, för hur stor mening är det med en post där det bara står ”Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.” Rätt meningslöst. Men nu verkar de ju hamna där ändå. Och ännu mer störande – med en jävla förhandsgranskning av eventuell bild i inlägget! Inte okej!

Okej, det spelar väl egentligen ingen roll. SÅ hemliga och SÅ farligt privata grejer (och bilder) publicerar jag inte, men ändå. Principsak. Mina hemlisar vill jag ska vara hemlisar. Tills jag väljer att dela med mig till alla. Funderar på att göra en liten vid-sidan-av-blogg för enbart lösenordsskyddade inlägg. Lite extra bök och stök kanske, men kan vara värt det om jag slipper de inläggen på FB.

(Det är för övrigt inte bara lösenordsskyddade inlägg som jag låter bli att lägga upp på FB. Även inlägg som är rena dumheter, typ blogglistor eller roliga historier, brukar få stanna här på bloggen. Fast nu verkar ju inte det heller spela ngn roll, inlägget om klockan hamnade ju tex på FB ändå.)

Dagbok

Jag är hemma igen

Sådärja, då har rumpan återigen placerats på datastolen i Finsta efter en helg på vift. Helgen har varit riktigt bra, även fast jag fläckvis frusit mer än önskvärt och så var det det där med att vara bakis… Huvva. Men fint sällskap värmer en kall Erika och baksmälla är (mer eller mindre) självförvållat och går dessutom över relativt snabbt, så jag klagar inte!

I fredags var vi på bowlingen i Sollefteå och kollade när Nordman hade spelning. Jag säger bara så här: Skitbra! Det var verkligen riktigt riktigt bra. Peppen var extra stor när jag fick höra favvolåten med!

Så ja, kanonkväll helt klart.

Lördagförmiddagen var stillsam. Tur för mig kan man säga, för jag var INTE i form. Huvva. Det blev lite bättre efter att jag hade ätit lite, men jag var ju så sjukt trött och seg hela dagen. Kvällen med, för den delen. Eftermiddagen, kvällen och halva natten spenderades hos Monica och Kricken, två fantastiskt trevliga människor. Vi blev bjudna på mat och så kollade vi på hockey, Modo vann ju så där fanns ju ingenting mer att önska! Kvällens mest underhållande moment var iaf när en viss herre, med en viss mängd alkohol innanför västen, bestämde sig för att det nog var en bra idé att vaxa pungen! Jörgen live-twittrade under själva eventets gång, och sedan sammanfattade Kricken upplevelsen;

Jörgen citerar live från uppståndelsen i vardagsrummet:

  1. Ranchodeheaven ”Pungen fastnä vä rövskäggä, hur faaan kan ji håll på vä hännä” @kricken_ fick för sig att testa pungvaxning.. ;) from Tweetbot for iOS
  2. Ranchodeheaven ”Men snälla hjärtegullet, kan du inte gå ner och elda, vi ha ju för fan inget varmvatten..” #pungvaxningengickåthelvete from Tweetbot for iOS
  3. Ranchodeheaven ”Nej fy fan, nu sitt’n fast i kalsongan”
    #förratweeten
    from Tweetbot for iOS
  4. this quote was generated by twtQuote

.

Kricken sammanfattar upplevelsen en liten stund senare:

  1. kricken_ Detta smärtar mig att säga men pungvaxning är inget för mig.. Allt klister fastnade på pungen inget hår på remsan. #jävladynga from TweetCaster for Android
  2. kricken_ Min fru är inte så stöttande i dessa tider. Skrattade sig harmynt då jag provade att tvätta bort vaxet med sprit å en bomulls tuss. 1/2 from TweetCaster for Android
  3. kricken_ 2/2 pungen fick tomte skägg. Dock fastnar den fortfarande i allt i dess närhet. from TweetCaster for Android
  4. kricken_ Till alla stavnings idioter därute tomteskägg må trivas bäst ihop. Tyvärr gör inte min pung och rövskägg det. from TweetCaster for Android
  5. kricken_ Det är fegt att ge upp efter första försöket. Så jag kallade in proffsen.. Min fru! Det gjorde lika jävla ont men håret lossna inte. 1/2 from TweetCaster for Android
  6. kricken_ 2/2 klistret gjorde dock det. Fortfarande inget varmvatten. Härligt not. #skjutmä from TweetCaster for Android
  7. this quote was generated by twtQuote

.

Alltså fatta att jag höll på att dö av skratt. Så fruktansvärt roligt! Och skriken från badrummet när han försökte dra loss vaxremsorna var ju så jäkla priceless! Åh herregud. Det bästa är att jag har lite av uppståndelsen inspelad i telefonen, men det spelar jag inte upp här… :)

Men hur som helst. Det kom ju en dag efter lördag med, och den kallas söndag. Eller idag. Det blev en välbehövlig sovmorgon, fast jag var ändå rätt trött ska erkännas. Jag hade visserligen sovit hyfsat bra, men jag vet inte, ändå trött. Det var tänkt att bilen skulle få sig en mindre genomgång idag, jag har ju tydligtvis en trasig bussning (?) på nån slags nånting-arm (jag kommer aldrig ihåg vad det heter, länkarm kanske?) och då skulle detta åtgärdas, men bilen protesterade på mesta möjliga vis och stod tillslut som ensam segrare. Den är alltså fortfarande inte lagad. Ingen skugga ska dock falla på den vänliga själ som tog sig an den. Shit happens, liksom. Vi får väl helt enkelt se vad nästa steg blir.

Någon timme senare blev det hemfärd och dagens middag intogs på Kermit i stan. Tacobuffé. Faktum är att jag nog tyckte den var godare än Bitelines! Hör och häpna. Riktigt gott var det. Vi skiljdes åt lite senare när tåget gick, och jag begav mig hemåt. Trött som jag vet inte vad. Fastnade dock framför ”Allt för min syster” (My sisters keeper), sjukt bra film för övrigt, och den tog alldeles nyss slut. Jag är dock sjuuuuukt sugen på att se premiäravsnittet av Greys, så jag tror jag ska pressa mig och kolla på det nu faktiskt. (Argumentet: ”Du har ju väntat hela sommaren, vad gör ca 12 timmar till för skada?” är inte giltigt!)

Så ja. Det var min helg. Eran då?

Åsikter

Jag vill inte vara den som är den…

Jag är inte religiös, inte nå nämnvärt åtminstone. Jag går inte i kyrkan regelbundet men det händer att jag tittar in om det är typ musikgudstjänster eller ngt liknande. Jag är inte den som tänker ta en diskussion huruvida Gud är en man eller en kvinna, jag känner spontant att jag skiter i vilket. (Btw, i Dogma så är det Alanais Morrisette som är Gud, bästa ever!) Men jag kan ju säga så mycket som att jag skulle bli heeeelt knäpp om prästen skulle säga hen om Gud en hel gudstjänst.

  1. Unprastmalmo På tisdag i kvällsmässan kommer vi att genomgående ge Gud genuset ”hen”. Vi kan ju inte veta hur det känns utan att ha provat. from Twitter for iPhone
  2. this quote was generated by twtQuote

.

Ja, jag förstår tanken. Man anser sig inte vilja könsbestämma Gud och således blir det en hen. Men va fan. Orka.

Dagbok

Jag kom in i andra andningen

… och nu har jag för övrigt tagit bort kopplingen mellan bloggen och Twitter. Jag har ju tidigare haft det som så att alla mina inlägg skickar som ett ”auto-meddelande” till Twitter där det då publicerats att jag har bloggat, men jag känner lite nu att det är skit samma. Jag får så pass lite trafik från Twitter ändå så jag tror inte det kommer göra någon skillnad. FB däremot, den får vara kvar tills jag lägger ner bloggen, för det är mest därifrån trafiken kommer ;P (Det, och sökmotorer, och bloglovin. Och vecka6.)

Ja, jag blev för övrigt både pigg och varm igen efter kvällspromenaden. Som vanligt då med andra ord. Jag skulle behöva gå kvällspromenaden vid 19-tiden för att kunna varva ner och sova i hyfsad tid, men det känns lite väl tidigt… Lite irriterande är det dock, jag har varit galet trött hela dagen, men när jag väl vill sova tidigt så kan jag ändå inte sova. Jäkla syre alltså…!

Imorn tänkte jag kliva upp tidigt dock. Tänkte vara på Färsta redan till första klassen som omväxling, men den börjar ju 9 så i så fall måste jag kliva upp typ vid 8 eller nåt sånt, då slipper jag stressa när jag går ut med LB med. Oj, måste ju tömma minneskorten med. Fotade med RAW idag, men tänkte att eftersom jag ändå inte redigerar några bilder (jag ska fan avinstallera det där jä*la Lightroom, för jag hittar inte vart man ställer in så att det inte autostartar varje gång jag stoppar in minneskortet i datorn/kopplar in kameran. Stöööörande!) så är det ju helt meningslöst att jag ens fotar i det formatet.

Jupp… Så så tänker jag. Nu ska jag kolla klart på filmen som jag började se häromkvällen, men förhoppningsvis (hrm) så somnar jag ifrån den den här gången med. Vill sova.

Over and out.